Walesaren Dave Bowen är tillsammans med Martin Ödegaard den enda manliga spelaren som varit kapten för ett landslag i ett fotbolls-VM. Man kan tro att spelare som Adebayor, Henry, Gallas, van Persie eller Pat Jennings var kaptener under VM, men det var aldrig så. Jag har lokaliserat en knapp handfull damer som klivit ut som kaptener -Lia Wälti,Katie McCabe och Faye White. Men åter till David Bowen.
Varför känner vi inte till honom? En spelare i Arsenal som gick ut som kapten för sitt landslag i ett VM, det borde ju uppmärksammas. Det finns nog en del anledningar. Dels var Bowens tid i Arsenal rätt kort, dels var Arsenals framgångar väldigt begränsade och sedan var han kapten för,Wales i VM 1958, där nästan allt fokus gick till Brasilien, Sverige, Tyskland och Frankrike. Han är dock mer känd som manager i Northampton där han gjorde något historiskt. Låt mig återkomma till allt detta för nu blir det rörigt. Arsenal, VM, Northampton, Brasilien…. Jag backar bandet.
Vi startar i den lilla orten Masteig i södra Wales.1928. Ni börjar känna igen trenden med Wales och backar. Herbie Roberts var från Wales, likaså Wilf Copping. Två av de stora i klubbens historia. Likt dessa två, så kom David Lloyd Bowen från en liten stad. Inte långt från Cardiff, men i Glamorgans gruvdistrikt. Om orten Masteig behöver man kanske inte känna till så mycket, men de är en av få walesiska orter som fortfarande har en konstig jultradition med en utklädd häst. Unge Bowens karriär påbörjades i lokala klubbar innan klubben Northampton hämtade honom. Minnesgoda läsare av detta epos om Arsenal kommer ihåg Northampton från Herbert Chapmans tid. Chapman var både spelare och tränare i den orten. ”the Cobblers” kallas laget efter stadens myckna skoindustri och här inledde han karriären med en handfull matcher, bara för att bli scoutad av Tom Whittakers son Pat Whittaker, som fick honom att byta till Arsenal. Året var 1950 och några fina år i Gunners väntade.
Det var dock inte enkelt för den 22-årige Bowen att ta plats i Gunners. Joe Mercer hade sin glansperiod i ”norra Londons finest” och kickade boll på ett historiskt bra sätt. Under tiden Gunners gick till FA-cupfinal och sedermera vann titeln 52/53, så tittade Bowen mest på. Några matcher blev det, men någon medalj för vinsten fick han inte, då han bara gjorde två matcher. Hans tid kom dock på hösten 1953 då Mercer bröt benet och hans karriär fick avslutas abrupt. En 25-årig Walesare från Masteig stod beredd och klev in. Sedan stannade han kvar. Han var ordinarie på sin ”wing half” dvs mittfältare och gjorde över 150 matcher för detta Gunners under 50-talet. Som vi alla dock vet så var 50-talet efter 52/53 ett av de minst glamorösa sekvenserna i historien, så han förblev lottlös när det gäller medaljer för Gunners.,
Hans spel i klubben uppmärksammades dock i Wales och 1954 debuterade han mot Jugoslavien och under sin dåvarande medspelare Walley Barnes- som var spelande tränare- så lyftes han upp som en nyckelspelare i laget och efter att ha tagit sig till VM 1958 under en ny tränare-Murphy- så fick han kaptensbindeln i detta rätt starka Wales där bröderna Charles var de stora stjärnorna. I laget fanns även Arsenals Jack Kelsey. Dessa båda blev Arsenals första VM-spelare. I alla fall de som fick speltid, då Lionel Smith var med 1950 utan speltid. Bowen ledde laget mot Sverige, Mexico och Ungern i gruppspelet, samt mot mäktiga Brasilien i kvarten, då Pelé avgjorde.
Hans karriär i Gunners avslutades något år senare och han vände tillbaka till Northampton, där han gick en mirakulös vandring. Både upp och ned. Med värvningar i princip utan pengar så gick The Cobblers från div fyra till första divisionen på fem år, bara för att vända tillbaka omedelbart och efter två raka nedflyttningar så var man tillbaka i trean igen. Då lämnade Bowen. Han återkom till klubben senare och har det historiska genmälet att ha coachat klubben när United med George Best gjorde 8-2 på dem i cupen. Best gjorde sex mål.
Men Bowens coachning var inte över. Hans rykte som ledare tog honom till Wales landslag, vilka han ledde i nästan tio år. Helt utan framgång egentligen, men det blev ett 50-tal matcher.
Hans rykte i branschen som tränare och ledare är större än det som spelare, trots att han ledde Wales i landets enda VM. Northampton har visat detta genom att dels döpa norra läktaren efter honom ”The Dave Bowen Stand” och utanför arenan finns en byst av honom, som hyllning och tack för åren under 60-talet. En sann hjälte i ”Cobbler-land” och en historisk person, värd att känna till i Arsenals historia.
Han gick ur tiden på nittiotalet efter en lång strävsam karriär.
Tack Dave Bowen.
