Vi har sett den förr, många gånger. Det var inte särskilt roligt, inte övertygande eller bländande på något vis. Men när domaren till slut satte pipan i munnen efter 90 minuter så var det ännu en trepoängare bärgad.
Den första halvleken är egentligen bara att stryka. Att försöka påstå att det fanns någonting i den som var bra vore att verkligen försöka tvinga fram det. Det var dåligt, dåligt och åter dåligt i samtliga delar av plan, förutom i försvarsspelet, såklart. Den som var närmst att hitta nät i den halvleken var Stroud men det var aldrig särskilt nära åt något håll.
I den andra halvleken såg det länge likadant ut. Och när det gått en stund av den började känslan av att "vi kanske inte löser det den här gången" att komma. Hull ska ha beröm, de spelade både modigt och bra, men med det sagt så var det ett väldigt blekt och framförallt slarvigt Arsenal.
I minut 63 sattes Merino och Gyökeres in och i minut fick även Hincapie och Eze komma in. Samtliga inhoppare stod för bra insatser men när 1-0-målet kom tillslut handlade det hela om någon helt annan. Madueke, som varit otroligt bra i Sakas frånvaro och var det även idag fick bollen ute till höger. Han vek in och drog ett skott mot första stolpen som Hull-målvakten Tzolakis inte kunde hålla och Ödegård kunde raka in returen.
Efter bytena hade vi ett rejält tryck mot Hull och det fortsatte även efter ledningsmålet. Det var fortsatt svårt att skapa chanser och den enda gången det var nära på riktigt var i minut 87. Gyökeres, som stod för en bra insats gjorde ett riktigt bra förarbete innan han hittade Eze, som i sin tur hittade Merino, som i sin tur klackade fram Madueke till ett friläge. Tzolakis kommer snabbt ut från Hull-målet och när Madueke försökte runda honom får han en touch på bollen som sedan kan rensas på mållinjen.
I perioder av matchens slutskede sjönk vi ner väldigt lågt men Hull skapade ingenting. Det skickades in bollar i straffområdet på vinst och förlust och det blev det senare varje gång. Även om det kändes onödigt att ge bort initiativet på det sättet så var ledningen aldrig hotad och Arsenal kunde bärga ännu en trea.
Nu väntar ett lite kortare landslagsuppehåll, skönt kan jag känna, innan det är dags att ladda om igen för ett par riktigt roliga och stora matcher när julen börjar närma sig.
