När hösten 1960 anländer till världen och England så står i alla fall musikhistorien för något helt nytt, för The Beatles har uppträtt för första gången. I Hamburg förvisso, men det skakade om musikvärlden. Ett nytt sound, nya gitarr-riff och ett nytt sätt att sjunga på. John och Paul hade givit av ett eko i världen. Under året har även det stora frigörandet från kolinalmakterna fortsätt. Frankrike såg Mali och Senegal bli självständiga nationer och under hösten skulle samväldet se Nigeria uppstå som självständig nation. Bördan efter ett långt krig med dålig ekonomi, behovet att bygga upp det egna landet och säkerheten,samt de pågående frigörelse-rörelserna i kolonierna gav kolonialmakterna inte mycket val.
1960-61
Fotbollen på ön stod inför en ny cup. The League Cup startade 1960-61. En fortsättning på det som en gång i tiden kallades för Southern Floodlit Cup och en del andra namn. Nu skulle det formaliseras och det var egentligen en pålaga från den gamle FA presidenten Sir Stanley Rous. Han tyckte inledningsvis att det kunde vara en tröst för de lag som åkt ur Fa-cupen, men detta ändrades till att ta in alla lag som spelade proffsfotboll. Startskottet var 1960-61. Så det var en säsong som startade där Wolves var titelförsvarare och där Gunners kom från en skakig miljö som 13e-placerande lag, fjärran från pokaler, glamour och triumfer. Arsenal hade under 50-talets senare del förvandlats till en parentes i brittisk fotboll och sett mängder av lag passera med fart, finess, attraktivitet och framgång.
Här var nu George Swindin. Håglös? Nja, kanske inte. Men rådlös. Efter en rätt miserabel säsong året innan, så visste Swindin att ledningen och fansen börjat att mullra. 1952/53 tog man senast en titel och nu gick man in i en nionde säsong och var inte ens nära toppen. Laget hade krackelerat och det var ont om profilspelare i laget. När han såg över säsongen 60/61 så kunde han inte heller starta upp med någon stor värvning, utan han fyllde på med juniorer och tappade några av de mest väsentliga spelarna. Jimmy Bloomfield, Gordon Nutt och Bill Dodgin Jr försvann alla. Om den sistnämnde får jag återkomma. Laget hade svårt taktiskt, pch det byttes spelare i uppställningarna. En av grunderna till problemen sades vara samarbetet eller förståelsen mellan Ron Greenwood-som assisterande till Swindin- och spelarna.
Vid ett tillfälle- som omnämns i spelarten Geoff Strongs självbiografi- så skulle Greenwood förklara sin idé.. " On one occasion he was talking to us about rotating positions and being clever without the ball. It got very very technical and there wasn’t the quality of player to run with what Ron said. Players kept being switched around too. It was chaos. I turned to young Gerry Ward and asked him if he grasped what Ron was trying to teach us. ‘Not a bloody clue,’ came Gerry’s response.”
Det var varierande resultat under hösten. 5-0 hemma mot Newcastle, blev 0-6 borta. En av glädjeämnena var forwarden David Herd, som öste in bollar. Arsenals framtide tränare Terry Neill, som skulle göra över 200 matcher för klubben, debuterade i december 1960- skall också noteras. När vintern kom och gick in i december, så agerade klubben syfte att återfå lite status, glans och lyft mot toppen. Man värvade George Eastham.
Om George Eastham skall jag berätta separat, men det man skall veta är att detta var en väldigt talangfull och spelskicklig forward, som sladdade på gränsen till landslaget. Newcastle ville behålla honom, men han ville till Arsenal. Det blev en historia, som ledde till en ren Bosman-diskussion och där Arsenal till slut betalade 47,000 pund för honom, men där diskussioner om spelarnas rättigheter och skyldigheter fortsatte. Easthams fall hamnade sedermera i rätten och blev vägledande för den engelska fotbollen.
Han kom dock till ett lag som inte motsvarade förväntningarna. Eastham gjorde sina mål och framspelningar, men som ovan nämnt så fick varken Swindin eller Greenwood ihop ett lag som fungerade. De testade över trettio personer, spelade i massor av olika konstellationer men trenderna framåt kom aldrig. De gjorde mål. Med 29 mål av Herd, tio av Geoff Strong och tio av Jackie Henderson, så gjorde man nästan femtio mål på tre personer, men man släppte in åttiofem mål. Vann tre av sina femton sista matcher, åkte ur FA-cupen direkt och tvingades se på hur Tottenham, den främsta rivalen, nådde sin främsta framgång någonsin med en dubbel.
Arsenal slutade elva, utslagna i tredje omgången i FA-Cupen, släppte in åttiofem mål och såg Spurs vinna dubbeln. Ingen klang-och jubel föreställning i Islington våren 1961.
1961/62
Sommaren 1961 var ingen vanlig sommar i England. Det var sommaren då England ansökte till EEC( sedermera EU) och det var sommaren då England lamslogs och funderade på vad man skulle göra när det helt plötsligt över en natt stod en mur i Berlin i augusti. Ligan startade veckan efter med ett Arsenal, som varit extremt anonyma på transfermarknaden. David Herd hade sålts till Manchester United och nordirländske yttern Haverty gick till Blackburn. Den ende namnkunnige spelaren som kom var skotten Johnny McLeod från Hibs som kom för cirka 40,000 pund. Han tog en ytterplats. Även Laurie Brown dök upp. Från Northampton och skulle bli en pålitlig spelare under säsongen.
Laget saknade dock en riktig defensiv ryggrad. Jack Kelsey i mål, men sedan var det bräckligt. Det saknades ledare i försvaret. Billy McCullough var stor och stark, men saknade lekkamrater. En ung Terry Neil hade anslutit till laget. Sedan var det tomt. Dave Bacuzzi, Eddie McGill var mediokra spelare. Offensivt styrde Eastham med Alan Skirton på kanten och Geoff Strong som offensiva krafter, tillsammans med Mel Charles, som gjorde sin sista säsong för klubben. Skadetyngd. Den tidigare nämnde Laurie Brown spelade varenda match.
Denna säsong, som skulle bli Swindins sista, blev ungefär som de senaste två. Laget saknade kontinuitet. Ron Greenwood hade lämnat laget, men laget var ändå oroligt med mycket olika spelsystem.Det var ett lag med varannan dags form. Det var tre raka segrar, fem utan seger, två vinster, tre utan seger. Så där höll det på. I FA-Cupen gjorde man 3-0 på Bradford, men flög i fjärde omgången. Under året lämnade Jackie Henderson och Mel Charles laget. En ny spelare dök upp från juniorlaget. George Armstrong. En väldigt ung Georgie Armstrong, som över tid skulle bli en av klubbens riktigt stora.
Swindin kände själv att marken började svikta under honom. Mot slutet av säsongen inleddes en diskussion mellan honom och klubbens ledning. Man insåg att resultaten inte motsvarade klubbens normala standard och att George Swindin inte var mannen att leda laget ur krisen. Med några matcher kvar meddelade klubben att han skulle ersättas och han försvann från klubben innan de sista matcherna var avslutade. En tionde plats säsongen 1961/62, då Ipswich vann ligan. Arsenal stod inför ett uppbrott. Nio raka säsonger utan någon form av tätkänning. En ny tid och tanke behövdes. Det pratades om Joe Mercer ett tag, men när väl klubben tänkt färdigt, då valde men för första gången sedan Herbert Chapmans tid- en tränare utifrån. Det blev en legendar i brittisk fotboll, som tog över.
Det blev Billy Wright.
