Precis som vanligt och precis som väntat i CL-matcherna som inte är mot toppmotstånd så var det en roterad elva som klev ut i Prag. Ner och hämta tre poäng och anstränga sig så lite som möjligt var nog målet, och det märktes. Med all respekt så bör vi kunna göra det, bortaplan till trots, mot lag av Slavia Prags kaliber.
Och det såg ut som att det skulle bli en mycket behaglig resa. Redan i den nionde får Gyökeres bollen till sig vid mittlinjen, håller i från backarna, vänder upp och sätter en perfekt boll i djupet för Madueke. Han gör inga misstag och verkar verkligen ha hittat en bra form lägligt med Sakas skada och sätter 1-0. Känslan är att det nog kan rinna iväg, när det blir ett tidigt mål i matcher som den här och lag inte kan backa hem har det en tendens att bli så.
Det var full kontroll från första minuten och när Gyökeres väldigt fint satte 2-0-målet i matchen 38onde minut kändes det klart. Nu var det bara att spela av det här, eventuellt göra några mål till men det gick inte att se hur Slavia Prag skulle ta sig tillbaka in i den här matchen.
Den andra halvleken blev raka motsatsen mot hur vi vill ha det. Det var ingen kontroll över någonting och Prag fick verkligen fart på grejerna de inledande 10 minuterna, ett tidigt mål där och matchen kunde ha blivit väldigt jobbig. Vi lyckas hålla ut och den värsta forceringen tycktes vara över – skönt. Men så började det bytas i båda lagen och efter att matchen stått och vägt lite fram och tillbaka ett tag där vi inte lyckas ta kontroll var det i slutändan en forcering av Prag det hela slutade med.
Det var knappt att det gick att känna igen försvarsspelet i stunder och ett bra tag fanns plötsligt känslan att det absolut fanns en, eller flera, vägar tillbaka för Prag. Utdelningen uteblev dock, mycket tack vare Raya och ett uppoffrande försvarsspel i egen box. Reduceringen kom inte förrän i minut 90 och då fanns det helt enkelt inte tillräckligt med tid för Prag att även hitta kvitteringen och Arsenal kunde hålla ut.
Matchen är bara att glömma egentligen, jobbet som skulle göras är gjort, nu blickar vi framåt. Det man kan ta med sig är en fin insats av Gyökeres vilket såklart är kul ur en svensk synpunkt där framförallt hans aktion vid 2-0-målet sticker ut. En annan, inte lika rolig sak, är att Konsa klev av med en känning i sitt knä och nu är osäker för spel till helgens möte med Hull. Saliba var tillbaka på bänken vilket också är otroligt kul, även om avsaknaden av honom inte blivit så stor som man var rädd att den kunde bli, peppar peppar. Rice fortsätter att starta matcher och spela 90. Orkar han det så är det naturligtvis kanon, men kommer vi till ett skede i vår där han börjar se trött ut känns det konstigt att slita på honom i onödan i matcher som den här.
