Värnamo-Norrby: 2-2 (0-0)

För fjärde gången i följd lämnade Värnamo en match besvikna. Det blev förvisso inte förlust, men att släppa in ett mål sent och således tappa två poäng är aldrig att föredra. Vi är fortfarande tidigt i säsongen och därför är det orimligt att dra för långtgående slutsatser kring ”återtågs”-ambitionen. De första åtta omgångarna har dock visat att IFK är ett ojämnt och slarvigt lag.

Mott Norrby ställde Värnamo upp med.

Keto
Rapp – Andersson – Bergqvist
Johansson – Abdulrazak– Robertsson – Jansson – Björnström
Antonsson - Meriluoto

Det är en relativt väntad elva utan några direkta ”wild cards”. I stället för att diskutera elvan väljer jag därför att skriva om matchen. Norrby kommer ut med fysiskt spel och de rödklädda herrarna bidrar med hög arbetskapacitet. Det är dock Värnamo som styr bollinnehavet och under matchens första timme fungerar pressen relativt bra. Det finns förvisso chanser åt båda håll, men det är fler skott från IFK.

Merparten av Värnamos farligheter uppkommer i samband med fasta situationer eller inkast. Mittbacken Andersson används som ett offensivt vapen i dessa situationer. Han flyttas nämligen in i straffområdet med uppgiften att skarva bollen till farliga ytor. Även Bergqvist fick en offensiv roll med sina långa inkast. Det syntes i den 26:e minuten där IFK har ett inkast på högersidan. Bollen kastas mot Andersson skarvar den vidare mot Antonsson som står på den bortre stolpen och får en chans på volley men pangar över. En avslutare likt honom borde kunnat förvalta det läget bättre.

I den tredje minuten är det en annan ”inkast-möjlighet”, då är det på den vänstra flanken. Bollen kastas mot Antonsson som skarvar den centralt mot Abdulrazak. Den sistnämnde styr i sin tur vidare bollen så att den hamnar hos Meriluoto som är inne i boxen. Han har Spendler hack i häl, men får ändå i väg två avslut som blockeras. En annan chans som uppkom via en fast situation är i den 43:e minuten där Jansson slår en hörna som Bergqvist styr mot mål. Bollen går dock nästan rakt på målvakten Banozic.

Antalet farliga chanser via marken och i öppet spel är lätträknade. Den enda konkreta farligheten som uppstod på det sättet (under den första halvleken) sker i den 28:e minuten. Då har Rapp bollen och han lyckas hitta Meriluoto i straffområdet. Anfallaren är felvänd och har Hjalmar i ryggen, men finländaren lyckades göra sig rättvänd och skjuta varpå avslutet räddas.

Det defensiva spelet kändes tidvis tryggt men dessvärre går Värnamo bort sig ibland vilket skapar möjligheter för Norrby. I den femte minuten slår Liimatainen en fin djupledsboll mot (Julius) Johansson och han levererar ett inspel från kanten. Bollen går mot Keto som styr den mot en livsfarlig yta i straffområdet där det är tomt. Det är nära att en motspelare kan peta in den men turligt nog är Jansson med på noterna och lyckas trycka undan motspelaren och få bort bollen. Ett annat exempel på dåligt försvar i egen box sker i den 39:e minuten då Norrby har en hörna och Nedzibovic får stå helt ensam på bortre stolpen och nicka mot Keto som dock räddar.

Personligen hade jag en ”okej” känsla i halvtid, det kändes nämligen som om Värnamo hade kontroll på matchen. Den andra halvleken börjar dessutom på bästa sätt, i den 58:e minuten kommer nämligen 1-0. Det börjar med en hörna som Norrby får undan. Andrabollen hamnar dock hos Jansson som slår ett inlägg och i boxen hittar han Rapp som gör sitt första Värnamo-mål i karriären via en nick.

Glädjen blir dock kortvarig, för i den 66:e minuten kvitterar gästerna. Sekvensen börjar med ett inkast för Värnamo där sju utespelare skickas upp till den sista tredjedelen medan tre står vid mittlinjen. Det är Jansson, Abdulrazak och Björnström som är längst bak. Värnamos inkast blir inget vidare. Norrby får nämligen tag på bollen och skickar bollen mot en yta där Yusuf och Jansson står och tampas. Via tevebilderna är det svårt att se exakt vad som händer, men Yusuf gör så att Jansson faller ner i marken med smärtor samtidigt som domaren inte blåser. När Jansson faller uppstår en tre-mot-två-situation där Julius Johansson är bolldrivande och med sig i anfallet har han Liimatainen som går på andrastolpen. Dessvärre är Ishak steget efter Liimatainen som styr in 1-1 efter en sidledspassnings från Johansson.

Efter detta är matchen ganska händelserik där båda lagen försöker gå för vinsten. Det leder i sin tur till att de uppstår möjligheter, för Norrby har Bichis en chans efter ett bolltapp och även Antonsson är nära att hamna i ett friläge men Engvall gör en klockren brytning. I den 79:e minuten kommer förvisso 2-1 för Värnamo efter ett långskott från Robertsson. Men, dessvärre fick inte islänningen bli matchhjälte.

Värnamos defensiva brister skulle nämligen synliggöras. I den 81:a minuten får gästerna en frispark på offensiv planhalva och Hjalmar startar igång den snabbt. Det leder till att Bichis får bollen på kanten och tar sig in i boxen samtidigt som Värnamos spelare står på hälarna. Bichis kommer en-mot-en mot Andersson, fast från en dålig vinkel. Han verkar försöka skjuta men bollen går på Andersson och styrs mot målzonen via honom. Andrabollen kommer till Julius Johansson som står omarkerad och avslutar men Bergqvist blockerar. Farligheten avvärjs dock inte, i stället får Axede avsluta i boxen varpå skottet går över. I sekvensen är det åtta Värnamo-spelare i straffområdet som står runt fyra Norrby-spelare men ändå är det motståndarna som får skjuta två gånger.

I den 87:e minuten gör Tufegdzic ett avgörande misstag, då han tar ut Jansson och Rapp samtidigt som Kujundzic och Coulibaly äntrar planen. Minuten därpå slår Kujundzic en slarvig passning som är tänkt till Calle Johansson men som hamnar hos Spendler. Den sistnämnde spelar vidare till Bichis som kommer en-mot-en mot Coulibaly. Ivorianen är för långt ut på kanten och Bichis fintar sig förbi honom enkelt och har därmed mycket yta. Förvisso är både Robertsson och Kujundzic snabbt nere och försöker avväpna honom men hans avslut letar sig ändå i mål.

Matchen slutar därmed 2-2 och efter drabbningen har det varit negativa tongångar i både lokalmedia och i supporterforum. Som jag skrivit i tidigare texter så har det varit en ojämn säsong där det funnits både bra och dåliga insatser, varav nivån har skiftat under en och samma match. Mot Norrby kändes den första timmen relativt stabil medan det var mer skakigt på slutet. Jag uppfattar IFK:s defensiv som hyfsad när bollen är utanför boxen och man har många på rätt sida. Det är väl i grunden inget udda, är bollen långt från mål och om man försvarar med många så blir det enklare att hålla tätt.

Ibland har dock Värnamo haft en tendens att bli för passiva och långsamma i defensiven vilket gör att man exempelvis blir sårbara när snabba motståndare kontrar. Därutöver är passningsskickligheten medioker och det gör att IFK inte tycks ha förmågan att ”vila” med bollen samtidigt som motståndarna springer sig trötta. Det finns också en nervositet i laget, att man släppt in mål efter matchminut 80 i de tre senaste matcherna sätter mentala spår.

Även offensiven har sina brister, trots att det ramlat in en hel del mål. På åtta matcher har det nämligen blivit 13 baljor vilket knappast är fy skam. Tidigare har jag beskrivit att det är problematiskt att Värnamo främsta skapar chanser via fasta situationer och inlägg där man försöker tampas om eventuella andrabollar. Det är inte mycket farligheter som skapats via kortpassningsspel. Frågan är dock om Tufegdzic ens ser det som ett problem? Kanske är hans taktik att försöka utnyttja att Värnamo har bra nickspelare.

Tufegdzic lär för övrigt känna skuld efter poängtappet på grund av hans byten. Enligt Värnamonyheter ansåg Tufa att Rapp hade en känning medan Rapp själv menar att han kunde fortsätta spela. Helst ska man undvika att byta mittbackar eftersom missförstånd mellan dem kan bli kostsamma, och det var tyvärr något som Värnamo fick erfara.

Slutligen vill jag också nämna att Thern och Shamoun är saknade. Thern är den spelare med mest kreativitet i laget och utan honom hackar anfallsspelet ännu mer. Shamoun har knappt spelat i år men han har fin spelförståelse och är löpvillig vilket öppnar upp spelalternativ. Med dessa två i laget blir det möjligt för IFK att anfalla på ett mer varierat sätt, och inte bara förlita sig på inlägg och fasta.