Värnamo-Sandviken: 0-1 (0-0)

Värnamos avslutning har fått sig en törn. Inför den 27:e omgången hade man ett hyfsat utgångsläge och vid en vinst hade Superettan-spel 2027 varit garanterat till 99%. I stället blev det förlust och det finns därför reella orosmoln inför slutspurten. Jag finner det fortfarande mer troligt att Värnamo löser det utan kval än att man halkar ner. Ändå känner jag mig mer osäker än för en vecka sedan.

Det var Sandviken som var motståndare senast och det slutade 1-0 till gästerna från Gästrikland. I den sjunde minuten blir Björnström utvisad och det sätter tonen för resten av matchen. I den första halvleken dominerar Sandviken fullständigt och Värnamo har svårt att få tag på bollen, förlorar dueller och gör sig skyldiga till felpass. I den andra halvleken öppnar Sandviken aggressivt men efter den 60:e minuten avtar deras dominans. I det läget känns det tryggare och IFK kommer dessutom upp i några anfall. I slutändan gör dock Lindholm drabbningens enda mål och det känns rättvist.

Matchen konkretiserar flera av Värnamos problem. Trots att man ryckt upp sig under hösten finns det nämligen flera svaga punkter som kan utnyttjas av motståndarna. Den första svagheten är Björnströms defensiva förmåga. Innan jag går in på det vill jag betona att Björnström inte är en “urdålig” spelare och alla Värnamos nederlag kan knappast kopplas till honom. Samtidigt är han en defensivt begränsad ytterback och det kan bli kostsamt ibland, det syntes mot Sandviken.

Ibland värderar han situationer på ett bristfälligt sätt där potentiella faror underskattas. Björnströms röda kort uppstår efter att en höjdboll blivit slagen mot Tagesson varpå yttern är steget före ytterbacken och på väg att komma i ett friläge. Det leder till att Björnström drar ned honom bakifrån på ett oschysst sätt. Björnström borde varit mer vaksam på Tagesson och tagit ett steg bak när höjdbollen blev slagen för att vara på rätt sida försvarsmässigt. I stället väntar han med förflyttningen. Det handlar om spelförståelse och att förutse vad som kan ske.

Kritiken som följer härunder kan framstå som orimlig eftersom Värnamo spelar med en man mindre under nästan hela matchen. Samtidigt har dessa brister synts i tidigare matcher, såväl under Tufegdzics som under Bergstrands styre.

En av dessa brister är förmågan att etablera possession och “vila med bollen”. Mot Sandviken blev det mycket löpande utan boll och få perioder där Värnamo hade många passningar inom laget. Det gör att spelarna blir väldigt trötta samtidigt som Sandviken spar på sina krafter och kan sätta en hög press vid bolltapp. För Värnamo blir stunderna med boll kämpiga eftersom det är minst en rödklädd spelare som stör bollhållaren. Vidare har medspelarna brist på energi vilket leder till att det tar extra lång tid att ta sig från passningsskugga till en yta där man är spelbar.

Denna tendens har alltså funnits i flera av de tidigare matcherna, även om det givetvis funnits viss variation. När motståndarna får ett momentum är det svårt för Värnamo att bryta det genom att “spela bort” faran genom många passningar inom det egna laget. Varför det blir på det sättet är en annan femma. En förklaring är nog att Bergstrand prioriterat det defensiva före förmågan att bygga bollinnehav och anfallsspel. Att etablera possession kan förvisso vara ett smidigt sätt att hantera en aggressiv motståndare men samtidigt riskabelt eftersom bolltapp i farliga ytor kan förekomma. Det är mindre riskfyllt att “tjonga” bollen.

En annan förklaring skulle kunna vara 4-4-2-formationen där endast Claesson och Johansson (d y) är centrala mittfältare. Det finns en skara som förespråkar 4-3-3 eller 3-5-2 med tre centrala (passningsskickliga) mittfältare i stället. Då blir det nämligen enklare för det centrala mittfältet att styra tempot och hålla bollen inom laget eftersom det finns fler spelalternativ i de centrala korridorerna.

Relaterat till byggandet av bollinnehav är försvarsspelet. När det förstnämnda brister så påverkas också det andra negativt. Återigen ska Värnamo ha beröm för positionsspelet och att alla spelare tar sitt defensiva ansvar ordentligt. Sandviken hotade med både inlägg och korta instick i straffområdet. Oftast skickades dessa undan men inte alltid. Problemet för Värnamo är att när man måste ägna (minst) 90% av matchen till försvarsspel så kommer orken tryta och då ökar risken för enkla misstag.

Förvisso gör Sandviken bara ett mål men de har flera kvalificerade chanser. I den 36:e minuten skickas ett inlägg mot Tagesson som är ur vinkel. Han tar i sin tur och nickar in den centralt mot en omarkerad Bohm som får avsluta i straffområdet varpå avslutet går utanför. I den 38:e minuten slår Carleton ett inlägg som Råvik ska nicka undan. Hans nick blir dock mer av en skarv som går till en omarkerad Arvidsson, som är vid den bortre stolpen, men Keto räddar hans försök. I den 58:e minuten kombinerar Arvidsson och Abubakari vilket leder till att Bohm kan ta en löpning in i boxen och komma fri, men avslutet går rakt på Keto.

Sandvikens mål kommer i den andra tillägsminuten. Det börjar med att Backman slår en boll på djupet mot Tagesson. Vid den första anblicken ser det ut som om passningen ska rulla över linjen men den snabbe yttern hinner slå en passning snett-inåt-bakåt. Bollen går mot Geiger, som låter den gå mellan benen, så att den kommer till en omarkerad Lindholm som tar emot och skjuter. Avslutet är mediokert men en styrning från Rapp ställer Keto i buren.

Som isolerad händelse kan det hela framstå som “oflyt”. Samtidigt går det att hänvisa till det som tidigare skrevs, när motståndarna tillåts komma i anfallsvåg eller anfallsvåg ökar sannolikheten för att en oturlig sekvens som denna uppstår. Det är detaljer som brister i situationen. När Tagesson slår in bollen så har han Råvik mellan sig och straffområdet. Om Råvik orienterat sig bättre hade han skurit av passningsvinkeln. Vidare går både Robertsson och Bergqvist mot Greiger, som är i en ganska ofarlig yta, vilket gör att Lindholm kan komma omarkerad.

En annan defensiv aspekt som kan kritiseras är markerings- och huvudspelet på vissa av inläggen. Även om merparten nickas bort finns det också flertalet exempel på halvdana ageranden. Flera av Bergqvists nickar gick inte framåt utan i sidled och ut till hörna. Rapp hade svårigheter mot Wagner i luftrummet och ibland var kommunikationen mellan spelarna dålig. Exempelvis kom det några bollar i ytan mellan Freij och Rapp, där det var oklart vem som skulle agera.

Det är inte bara försvaret som ska kritiseras utan också anfallsspelet. Under den första halvleken har Värnamo i princip ingenting, man är dock lite mer produktiva under den andra halvleken. Det är oklart om spelarna förstod hur man skulle ta sig an de nya omständigheterna under den första halvleken, det såg nämligen virrigt ut. Under den andra halvleken var det tydligt att man försökte slå långbollar mot Ljungberg i hopp om att han skulle göra något. Det var många bollar från Keto och Råvik, men oftast blev dessa felriktade och anfallen rann ut i sanden.

Det finns dock undantag. En fin chans uppstod i den 69:e minuten där Ketos långboll kom fint till Ljungberg som kom ensam mot Abubakari. Den inlånade spelaren fick skjuta men skottet gick utanför. Därutöver fanns det några hyfsade attacker på slutet då Johansson (d ä) äntrat planen men få farligheter. Enda undantaget är Bergqvists volley-möjlighet på en hörna i den 87:e minuten. Slutsatsen är att IFK kan utveckla förmågan till snabba omställningar. I denna matchen fanns det ytor eftersom Sandviken pressade högt, men det var inget som Värnamo kunde utnyttja.

Läget i tabellen:
Med två omgångar kvar ser det ut på följande sätt mellan den tionde och den femtonde placeringen:

10. Helsingborg – 32 poäng (-11)
11. Värnamo – 32 poäng (-13)
12. Ljungskile – 30 poäng (-5)
- - -
13. Örebro – 29 poäng (-11)
14. Norrby – 27 poäng (-10)
---
15. Brage – 26 poäng (-10)

Lagen som radats upp är det lag som Värnamo kan passera, och samtidigt klubbarna som kan kliva förbi Värnamo. Noterbart är dock att Värnamo inte kan hamna på 15:e plats eftersom Norrby och Brage möts i den sista omgången. Som tidigare nämnt betraktade jag en degradering som högst osannolik förra veckan. Läget är dessvärre annorlunda nu. IFK har kvar Norrby (b) och Norrköping (h), och skulle Värnamo vinna en av dessa matcher så är det 99.9% sannolikhet att man inte behöver kvala. Bergstrand har förvisso gett laget en grundstabilitet, men Sandviken-matchen visar att det finns tydliga svaghetstecken.

Matchen i Borås kommer minst sagt bli viktig. När Norrby spelade mot Värnamo i våras brast de tekniskt men de visade prov på en hög arbetskapacitet och var farliga i omställningarna. Positivt för Värnamo är att man har en starkare höst bakom sig. På Norrbys tio senaste seriematcher har de endast tagit fem poäng, varav endast en vinst. Senast föll man med 4-0 mot Norrköping. Skulle dock Norrby slå Värnamo skiljer det endast två poäng samtidigt som de alltså har Brage, som kanske redan är nedflyttade, kvar i sista omgången medan Värnamo ska fäktas mot serieledarna.

Även vid två förluster kan IFK hamna topp-12, men det är minst sagt osäkert. Positivt är att Ljungskile har kvar Varberg och Landskrona, som båda är med i kampen om playoff-platser, vilket innebär att LSK kommer få slita rejält för att få med sig något. Örebros vinst mot Falkenberg var en rejäl missräkning för Värnamos del. För ÖSK väntar Landskrona och Öster, varav de sistnämnda har inget att spela för. Kanske kan örebroarna rida på vågen av sitt nyvunna självförtroende.