Örebro-Värnamo: 1-3 (1-0)

Värnamo tog en obeskrivligt viktig seger mot Örebro med 3-1. Förvisso är man fortfarande på fel sida av nedflyttningsstrecket men avståndet upp till just Örebro är numera endast en poäng. Man behöver inte vara en matematiker för att räkna ut att en förlust inneburit ett avstånd på sju poäng vilket varit ytterst utmanade att hämta in. Vidare visar matchen att Värnamo kan vända ett underläge, göra tre mål och framför allt kontrollera en match via bra passningsspel och aggressiv återerövring.

Bergstrand ställde upp med detta lag:

Keto
Motaraghebjafarpour– Bergqvist – Rapp – Björnström
Johansson – Claesson – Ohlsson
Meriluoto – Antonsson – Mella

Detta är vaga utgångspositioner som inte nödvändigtvis beskriver en spelares rörelsemönster. Ett exempel på det är hur Ohlsson och Björnström placerats i jämförelse med hur de rörde sig på plan. Björnström tog nämligen många löpningar uppåt och var benägen att röra sig centralt. När det skedde droppade Ohlsson ner och i anfallen tenderade Ohlsson att löpa längs kanten. Förmodligen ville Bergstrand ge Björnström fria tyglar med sin frenesi och därför kände tränaren ett behov av att ha Ohlsson på plan så att det inte blev för framtungt.

Denna flexibilitet gjorde så att formationen kunde te sig olika siffermässigt. Defensivt kunde det ibland vara ett 4-3-3, ibland ett 4-4-2 och ibland ett 5-3-2. En annan detalj som kan nämnas är att Andersson, som startat alla tidigare matcher, var avstängd. I hans frånvaro klev Rapp in och vikarierade. Det skulle han sköta galant.

Matchen börjar på sämsta tänkbara sätt. Redan i den andra minuten gör nämligen Örebro 1-0. Sekvensen började med ett inlägg från deras vänsterkant som jag tror Redenstam slår och bollen går hela vägen till Bovalina som är vid straffområdets andra ände. Bovalina skickar den till Holmberg som befinner sig i målzonen men står felvänd och har Bergqvist i ryggen. Holmberg spelar på ett tillslag till en fri Wiedesheim-Paul som nätar. Björnströms defensiva agerande är under all kritik. Några sekunder innan målet uppfattar han målskyttens närvaro i boxen men ändå står han runt 2-3 meter från honom när han får bollen. Förmodligen så underskattade han faran vilket blev dyrköpt.

Örebros drömstart sätter tonen för matchens första tio-minuters-period. De vitklädda flyger nämligen fram med lätta steg medan Värnamo tycks vara skärrade. I den sjätte minuten tilldöms ÖSK en frispark som Redenstam tar hand om. Han slår in den i straffområdet och där får en svagt markerad Astvald pannan på bollen men han nickar utanför. I den tionde minuten är Värnamo illa ute igen. Bovalina har bollen på högerkanten och avancerar framåt. Han slår en svepande progressiv passning som först Wiedesheim-Paul hoppar över och som därefter släpps av Holmberg. Det överraskar Värnamo-försvaret som blir stillastående samtidigt som bollen hamnar hos Ortmark. Den sistnämnde spelar på ett tillslag till Wiedesheim-Paul som tagit en löpning i boxen. Målskytten kommer ensam mot Keto men denna gång är det Värnamos målvakt som går vinnande ur striden.

Efter detta förändras matchbilden. Värnamo växer in i matchen och tar kontroll över bollinnehavet samtidigt som Örebro faller ner och måste försvara. Passningsspelet från Värnamo håller hög nivå och desamma kan sägas om duellspelet. De gånger som bolltapp sker så är pressingen och återerövringen på topp. Det leder till att Örebro knappt skapar något mellan den 10:e och 45:e minuten. De har svårt att spela sig fram längs marken. Ibland försöker de med höjdbollar som oftast hamnar i Värnamos ägo. Precis innan halvtidspausen är det dock farligt. Bovalina kommer loss på högerkanten och har mycket yta. Han levererar ett inspel som går mot Wiedesheim-Paul men Rapp är på tårna och får fram en fot som styr bollen från mål. Andrabollen hamnar dock hos Yakoub men hans avslut blockeras. Därefter är det rörigt i försvaret men Värnamo lyckas till sist få bort bollen.

Det offensiva spelet under den första halvleken är dock begränsat. Passningsspelet var förvisso bra, men det var primärt i de centrala zonerna och inte i ytorna på den sista tredjedelen. Inuti örebroarnas straffområde brister Värnamo i beslutsfattande, tekniska aktioner och samspelet mellan spelarna. Det gör att många lovande anfall inte omvandlas till konkreta lägen. Ett exempel går att finna i den 31:a minuten då Björnstörm har bollen på kanten. Han tar några steg in och passar till Meriluoto som skarvar vidare till Mella som tagit en löpning in i boxen. Mella kommer ensam mot målvakten Ojrzynski men övertänker situationen. I stället för att leverera ett distinkt avslut försöker han dribbla sig förbi men kommer fel i löpsteget och tvingas bromsa, samtidigt som backarna hinner ta bollen ifrån honom.

Ett annat exempel sker i den 44:e minuten. Ohlsson har bollen på kanten och slår ett inspel som Antonsson förlänger till Mella. Den inlånade spelare står vid halvmånen men har flera backar framför sig. Han väljer att inte skjuta utan slår en passning till Björnström, som står i en friare yta, men inte är beredd på det. Det resulterar i att bollen går ut till inspark för Örebro. I grunden är det en klok intention från Mella med tanke på att all uppmärksamhet som var riktad mot honom och hade han varit samspelt Björnström så hade en jättechans uppstått.

Det var således utmanande för Värnamo när man anföll mot många försvarande Örebro-spelare. Försöken att passa sig igenom deras press bar inte frukt. Inläggen man slog hamnade oftast i Ojrzynskis händer eller så nickades de bort. Värnamo skapade några chanser via kvicka omställningar men dessa var få och ofarliga. Spelet på de högra korridorerna var blekt, medan det var lite bättre på den andra sidan där Ohlsson och Björnström växeldrog.

Värnamos tyngsta offensiva vapen (under den första halvleken) var de fasta situationerna där man producerade flera konkreta lägen och nästan-chanser. I den sjunde minuten har Värnamo ett inkast som Ohlsson tar hand om. Han kastar långt och bollen går mot Bergqvist på förstaytan. Mittbacken tar i sin tur och skarvar den bakåt. Den är på väg mot Antonsson men dessvärre hinner en försvarare få en fot på bollen. I den 11:e minuten slår Björnström en hörna som Claesson nickar mot mål men avslutet räddas.

I den 26:e minuten tilldöms Värnamo en frispark som Björnström tar hand om. Frisparken är från distans och många IFK-spelare flyttas upp till straffområdet. Bollen går mot den bortre ytan där Antonsson befinner sig i en dålig vinkel. Han nickar därför bollen mot målzonen där Bergqvist är men återigen är en back steget före. Strax därpå uppstår en hörna som Claesson får huvudet på men försöker prickar en motspelare. Andrabollen hamnar hos Bergqvist som försöker med en konstspark som blockeras.

Det blir inga mål för IFK under den första halvleken men det åtgärdar man efter halvtidspausen. Man kommer ut aggressivt och redan i den 47:e minuten är det oroligt vid Örebros mål. Det är en frispark från Björnström som Ortmark får på bröstet. Hans bröstar dock bollen mot en yta där Meriluoto står och han testar med en volley som går över. Två minuter senare kommer 1-1. Det är Keto som slår en långboll som hamnar hos en felvänd Antonsson som agerar target. Anfallaren passar sedan till en rättvänd Meriluoto som prövar men skottet räddas. Ojrzynskis släpper dock en livsfarlig retur och det uppfattar Björnström som trycker dit den samtidigt som örebroarna tittar på.

I den 53:e minuten kommer ett inlägg från Motaraghebjafarpour som boxas ut av Ojrzynski. Utboxningen hamnar dock hos Claesson som står inuti halvmånen och tar emot bollen, kort därefter avfyras ett skott som letar sig in i mål. Tre minuter senare fortsätter Värnamos positiva trend. Mittbacken Sandberg har bollen som sista-man men missar att Meriluoto är framme och pressar. Situationen slutar med att Meriluoto kommer i ett friläge och gör inga misstag.

Händelseutvecklingen gör att IFK får en matchbild som passar dem som fisken i vattnet. Örebro måste anfalla men deras initiativ är krampaktiga. I stället är det Värnamo som kontrollerar matchen genom hög press och fint passningsspel, samtidigt som det är kompakt mellan lagdelarna. Örebros bästa chanser under den andra halvleken kommer båda i den 78:e minuten. Det första är ett inlägg från Wikman som går mot Sandberg som står mellan Motaraghebjafarpour och Bergqvist. Det är ett hyfsat försök men Keto gör en kvalificerad räddning. Samma kan sägas på den efterföljande hörna där Wiedesheim-Paul prövar med huvudet.

Trots dessa lägen är det närmre 4-1 än 3-2. Örebros defensiva linjer är mer ihåliga under den andra halvleken, förmodligen beror det på en kombination av resultatet, som krävde en mer offensiv approach, samt den psykiska dimensionen. Det lär nämligen inte varit enkelt för örebroarna att återhämta sig mentalt efter den andra halvlekens mardrömsstart. Deras svaga form gjorde det inte bättre. För IFK:s del var det de omvända. Att pressa intensivt och ta öppnande löpningar är enklare när man är fylld med eufori. Värnamos bästa chanser under matchens sista halvtimme är två stolpskott. I den 64:e minuten slår en ÖSK-spelare ett felpass som hamnar hos Björnström som driver den framåt. Han slår sedan en passning i sidled till Meriluoto som förlänger till Antonsson som prövar men träffar virket. I den 72:a minuten är det Johanssons tur. Återigen är det ett bolltapp från ÖSK som slutar med en passning från Antonsson till Johansson som skjuter.

I slutändan är det viktiga att Värnamo vinner och just nu känns allt så mycket bättre. Enligt mig är den främsta orsaken bakom vinsten den skickliga bollbehandlingen. IFK stod nämligen för få bolltapp och det innebär att risken för att släppa in mål på kontring minskar, det är något man haft problem med tidigare. Det är också mindre energikrävande att vara ett lag med högt bollinnehav och vise versa. Resultatet blev att när Örebro hade bollen så fanns det ork för att sätta en aggressiv och hög press. Relaterat till detta är Claessons insats som var väldigt bra. Mot Örebro hade han rollen som ”spelfördelare” som sjönk lågt för att hämta boll i uppbyggnadsfasen. När Värnamo anföll så stod Claesson centralt för att vara ett spelalternativ för medspelarna och för att fördela bollar. Det var i hög grad han som styrde spelet. Även Johansson gjorde en stark insats. Han var också trygg i passningsspelet och undvek förhastade beslut.

Aggressiviteten i duellspelet är en annan del som kan lyftas efter matchen mot Örebro. I några av de tidigare matcherna har de varit passivt och tamt men mot örebroarna small det ordentligt flera gånger. I det bakre ledet gjorde Rapp sin kanske bästa match någonsin. Han spelade tufft och gick på kraft men utan att ge bort onödiga frisparkar. Även Bergqvist gör en stark insats ur den aspekten.

Det är dock viktigt att inte få hybris. Innan matchen hade Örebro resultatraden 0-3-6 i bagaget vilket vittnar om att det är ett formsvagt lag utan självförtroende. Vidare är backlinjen fortfarande benägen att gå bort sig och Örebro hade fyra bra chanser under den första halvleken. Med mer effektivitet hade ÖSK kunnat avgöra tillställningen efter 45 minuter. Det hade varit intressant att se xG-statistik för den här matchen. Trots relativt få skott så lär Örebro haft ett hyfsat xG eftersom flera av deras chanser var inuti målzonen. En tolkning som kan göras är att när Värnamos mittfält går bort sig och försvararna hamnar i en-mot-en-situationer så blir det svårt.

En annan slutsats är att IFK:s spel på offensiv tredjedel fortfarande har förbättringspotential. Som tidigare skrivet brister tekniska aktioner, beslutsfattande och samspelet mellan kamraterna. På högerkanten tyckte jag att samverkan mellan Meriluoto och Motaraghebjafarpour var begränsat. Mella bekräftade det jag skrev i min föregående text; han är nog en bra kombinationsspelare på små ytor men i de avgörande aktionerna sviker han. Ohlssons inlägg prickar sällan rätt adress. Därutöver finns sorgebarnet Antonsson som på nytt lämnar matchen mållös.

Förvisso görs tre mål men samtliga kan kopplas till brister hos Örebro. Vid det första målet släpper Ojrzynski en retur rakt ut i straffområdet, en bättre målvakt hade skickat den mer åt sidan. Vid den andra målet boxar målvakten bollen centralt så att den hamnar hos Claesson som i sin tur får ett skottläge. Återigen, antingen borde han greppat inlägget eller boxat den åt sidan. Att det tredje målet var en bjudning från Sandberg behöver inte motiveras. Det går därmed att påstå att målen inte är ett resultat av ”kollektivt samspel”.

Nästa match för Värnamo är borta mot Helsingborg och nu har man minst sagt chansen att etablera en positiv trend där självförtroendet sprudlar. Helsingborg är ett mittenlag som blandar och ger. Det är dessutom ett lag som IFK har positiva minnen från. Förvisso förlorade man den senaste matchen men det var jämnt. Det vore väldigt tråkigt om det blir som efter fjolårssegrarna mot Djurgården och Degerfors. Även då fanns det förhoppningar om att spelarna nyvunna självförtroende skulle ge resultatet men de efterföljande matcherna, mot Norrköping respektive Häcken, var svaga.