Värnamo förnyade Superettan-kontraktet i den senaste omgången när man slog bottenkonkurrenten Norrby med 3-0, samtidigt som Ljungskile kryssade och Örebro förlorade. Förvisso var inte allt mot Norrby på topp, men över 90 minuter framstod vinsten som rutinerad. Det syntes nämligen att Värnamos inte är ett lag som hör hemma i division 1.
För Värnamo startade:
Keto
Freij – Rapp – Råvik – Ohlsson
Akinfenwa – Johansson (d.y). – Claesson – Ljungberg
Thern – Antonsson
Det är två förändringar som görs i jämförelse med matchen mot Sandviken. Den första är att avstängde Björnströms vakanta plats togs av Ohlsson, samtidigt som Thern petade Meriluoto. Det var Therns första start sedan i våras. Den nämnde spelaren är som bekant inte naturlig anfallare utan mittfältare. När Värnamo försvarade hade Thern en hög utgångsposition, vilket formationen antyder, medan han rörde sig mer ”mittfältslikt” när IFK anföll.
Den första halvleken är ganska begränsad underhållningsmässigt. Båda lagen fokuserade primärt på försvarsspel vilket ledde till få chanser. Med andra ord kan Värnamos defensiv få beröm. Norrby har nämligen bara ett skott på mål och ytterligare två avslut som blockeras. Det är positivt med tanke på att IFK hade problem med Norrbys kontringar när lagen drabbade samman på Finnvedsvallen i maj.
Halvlekens främsta Norrby-chans sker i den femte minuten då en felvänd Tilly styr en passning via en direkt-touch. Bollen letar sig in i boxen mot Axede som får avsluta, men det är från en dålig vinkel och räddas av Keto. Trots boråsarnas offensiva kräftgång går det att nyansera bilden av IFK:s försvarsspel. Värnamos spelare stod exempelvis för flera felpass på egen planhalva och Ketos utsparkar nådde inte alltid rätt adress. Norrby hade dock inte skickligheten för att utnyttja det.
Samtidigt som Norrby anföll ganska rakt bestod flera av Värnamos anfall av kortpassningar i sidled. Man försökte luckra upp motståndarna genom kvickt passningsspel och många förflyttningar. Resonemanget om IFK:s defensiv, under den första halvleken, var att statistiken var bra men på planen förekom misstag. Ett liknande, nyansrikt, resonemang, kan föras om den första halvlekens offensiva lir.
Förvisso görs två mål, och i slutändan är det siffran i målkolumnen som betyder något. IFK:s offensiv är dock periodvis ganska tam. Norrby-spelarna gjorde det svårt för Värnamo genom att centrera och krympa ytor. Boråsarna kan också få beröm för deras höga och fysiska press. Förvisso kunde passningsspelet utanför straffområdet, med Thern i spetsen, tidvis se bra ut, men det var utmanande för Värnamo att skapa konkreta farligheter. Antonsson hade få touch inuti straffområdet. Det förekom också missförstånd mellan spelarna när de skulle samverka, det märktes tex att Ohlsson och Ljungberg på vänsterkanten inte har spelat mycket med varandra. Eloge kan för övrigt ges till Akinfenwa som försökte ”röra om i grytan” genom att utmana sin ytterback.
Utöver målen, som beskrivs längre ner, finns det endast en möjlighet från den första halvleken som undertecknad betraktar som “farlig”. Det är i samband med att en Norrby-spelare gör ett bolltapp efter en tuff duell från Freij. Det leder till att bollen hamnar hos Claesson, som står vid mittlinjen, och slår den upp mot Ljungberg som har mycket yta. Yttern kommer ensam mot Engvall, viker in och skjuter, men Banozic räddar.
Gällande målen, det första kommer i den 34:e minuten då Värnamo får en frispark ute på högerkanten. Den blir inslagen och målvakten Banozic boxar den i sidled så att den hamnar hos Antonsson. Forwarden befinner sig dock i en dålig vinkel, han spelar den därför bakåt mot Ljungberg som är i närheten av straffområdets ena hörn. Ljungbergs nästa drag blir att slå ett inlägg och bollen når en framrusande Thern som försöker nicka mot mål. Nicken går dock mer åt sidan och hamnar i en tom yta dit Antonsson löper och klipper till på halvvolley samt gör 1-0. Markeringsspelet från hemmalaget är under all kritik. Först tillåts Thern nicka ostört och därefter lämnas Antonsson omarkerad i en farlig yta efter att försvararna blivit alltför bolltittande.
I den 43:e minuten kommer tvåan. Återigen börjar sekvensen med en frispark, och det är från en liknande position som vid det första målet. Det är Thern som tar hand om den och han skickar den mot den bortre stolpen där Rapp står ensam. Rapp tar i sin tur och nickar in 2-0. Tobias Linderoth, på boråsarnas tränarbänk, lär ha varit rasande på sitt lags defensiva förmåga. Den första halvleken är således komplex. Värnamo skapar ganska få chanser, men man visar prov på effektiviteten när möjligheterna dyker upp. Norrby försvarar sig tidvis ganska bra, men misstagen man gör är grova och blir kostsamma.
Som en konsekvens av resultatet blir den andra halvleken annorlunda. Norrby slänger in flera offensiva kort i jakten på reducering. Man kliver nämligen med många man i den höga pressen samtidigt som Värnamo faller lägre. Som tidigare under Bergstrands tränarskap, så låter IFK motståndarna ha perioder med bollinnehav i samband med att man försvarar en ledning.
Det är orimligt att vara alltför hård i sin kritik mot Värnamos defensiv under den andra halvleken. Man släpper nämligen inte in något mål och Norrby har svårt att skapa kvalificerade målchanser. Samtidigt finns det negativa tendenser. På motståndarnas högerkant tog Backlund flera fina initiativ och ytterbacken Ohlsson hade inte full kontroll. Därutöver gör Råvik en av sina sämre insatser i Värnamos färger. Ett tecken på det är ett ingripande i den 48:e minuten då Bichis slår ett inlägg som Råvik ska nicka undan. Mittbacken är dock inte beredd på anfallaren Abdulazeezs närvaro. Den sistnämnde ger Råvik en tryckare och bröstar sedan ner bollen till Liimatainen som får avsluta men skjuter utanför.
I den 62:a minuten slår Backlund ett lågt inspel och Råvik, som är vid den främre stolpen, ska bara rensa undan men missbedömer bollbanan. Den hamnar därför hos Norrby-spelaren Julius Johansson som är omarkerad i en farlig yta. Turligt nog för Värnamo studsar bollen upp låret och blir svårhanterlig för Johansson som nog blev överraskad. Faran avvärjs efter att Rapp rensat. I den 69:e minuten blir en höjdboll slagen mot en yta där Råvik och Abdulazeez står, det är utanför straffområdet. Råvik får huvudet på bollen men det är ingen ordentlig nick framåt utan en lös boll som blir som en passning till Liimatainen som prövar från distans varpå Keto räddar.
I offensiv riktning skapades få heta målchanser för Värnamos del, trots att man avfyrade flera skott. Norrbys framåtlutade approach gjorde att det fanns ytor och dessa försökte man utnyttja. IFK lyckades ta sig från egen planhalva till motståndarnas flera gånger men de avgörande momenten brast. Ett klockrent exempel på bristande samspel sker i den 49:e minuten där Ljungberg och Akinfenwa kommer i en två-mot-situation mot Spendler. Det är Ljungberg som är bollhållare och han bör kombinera med Akinfenwa så nigerianen kan komma ensam mot målvakten eller få en tap-in-situation. I stället försöker Ljungberg dribbla förbi Spendler, genom att gå på utsidan, men han blir avväpnad via en glidtackling.
Det finns därför ganska få chanser som är värda att nämna. Ett undantag sker i den 87:e minuten då Mella har bollen utanför straffområdet och slår en rullande passning mot Meriluoto som kommer ensam mot målvakten men skjuter utanför. I den 89:e minuten punkteras dock matchen när Johansson d y slår en frispark och en omarkerad Rapp gör mål på volley. Återigen gör Norrby sig skyldiga till grova defensiva misstag samtidigt som IFK är effektiva.
I slutändan blir det således en vinst med 3-0. Gällande spelarinsatser så bör givetvis Rapp och Thern lyftas i positiva ordalag. Rapp gör trots allt två mål medan Thern står för dubbla assist. Det finns dock ytterligare en spelare som imponerade på mig, och det är Freij som startade sin andra raka match. Han var trygg i passningsspelet, bra i positionsspelet och gjorde det svårt för Norrby att ta sig igenom på hans kant. Han hamnade flera en-mot-en-situationer mot Bichis som blev frustrerad. Freij är från de egna leden och är med och konkurrerar om en startplats nästa år.
Eftersom Värnamo inte har något att spela för inför den 30:e omgången så finner jag ingen mening att vara långrandig om tabelläget. IFK är just nu tia med 35 poäng, ovanför sig har man Sandviken på 41 poäng och närmast jagande är Helsingborg på 32 poäng. Som sämst kan man alltså bli elva. Därmed lär helgens match mot Norrköping ha en “avslappnad” karaktär eftersom östgötarna redan säkrat seriesegern.
