Tre omgångar återstår - Värnamo lär förnya kontraktet utan kval.

Säsongen lider mot sitt slut och trots att våren kantades av besvikelser ser Värnamo ut att förnya kontraktet utan kval. Personligen har jag en ambivalent känsla kring situationen som råder. Det går inte att vara alltför missnöjd med tanke på att IFK låg nästsist i somras. När laget släppte in 1-0 mot Örebro, efter en minut, kändes division 1 närmre än någonsin. Med det i åtanke känns det skönt att det sannolikt blir elitfotboll nästa år. Samtidigt finns det en besvikelse kopplat till att man aldrig deltog i toppstriden på riktigt. Det borde man kunnat med spelmaterialet som funnits till förfogande. På grund av tidsbrist följer en kortare text om mina reflektioner kring framtiden.

Inledningsvis vill jag dock översiktligt behandla matcherna mot Falkenberg och GIF Sundsvall. Den första matchen slutade med en 2-1-förlust medan den andra var en uddamålsseger. Mot FFF gör man en hyfsad första halvlek där man släpper till ganska få lägen och har bra bollkontroll. Efter pausen är det dock ”laget från havet” som spänner musklerna och visar att de har en högre höjd i sig. Genom högt bollinnehav tröttar de ut IFK och till sist kommer ett avgörande. Mot Sundsvall kändes det tidvis trögt men när dryga timmen var spelad styr Meriluoto in ett inspel från Ljungberg. Därefter kontrollerar Värnamo matchen väl och ”giffarna” får inte till någon rejäl press.

Resultaten innebär att bottenstriden ser ut enligt följande:

10. Värnamo – 32 poäng (-12)
11. Helsingborg – 31 poäng (-11)
12. Ljungskile – 29 poäng (-5)
- - -
13. Norrby – 27 poäng (-6)
14. Brage – 26 poäng (-9)
---
15. Örebro – 26 poäng (-12)
16. Sundsvall – 19 poäng (-39)

Tre omgångar återstår och därmed behöver Värnamo ta fem poäng för att vara garanterade en plats i nästa års upplaga av Superettan. Samtidigt skulle man kunna klara sig även om det härnäst blir tre raka förluster. Det är ungefär 50/50 under de omständigheterna. De vore dock tryggt med minst en vinst, gärna i den 29:e omgången mot Norrby. Förutom boråsarna är det Sandviken och Norrköping som är kvar på spelschemat. De två sistnämnda motståndarna har i sin tur inget att spela för vilket talar till IFK:s favör.

Som tabellen visar är det Helsingborg, Ljungskile och Norrby som är de tre närmast jagande klubbarna. För Helsingborg väntar Ljungskile (h), Öster (b) och Falkenberg (h). Det påminner om Värnamos situation med ett lag i bottenträsket, ett i mitten och ett i toppen som lär ha säkrat uppflyttning när matchen spelas. HIF är ett svårtippat lag eftersom de rödklädda är så ojämna.

För Ljungskile väntar nämnda Helsingborg samt Varberg på bortaplan och Landskrona på hemmaplan. De två sistnämnda lagen är med i kampen om positiva playoff-platser och Ljungskile lär få kämpa för att få med sig något i de matcherna. Det kommer bli svårt för de att klättra förbi IFK. För Norrby väntar alltså IFK, samt Norrköping hemma och Brage borta. Spelschemat kan betraktas som gynnsamt eftersom östgötarna redan säkrat allsvensk uppflyttning samtidigt som Borlängelaget är nästsist. Oroande för Norrby är dock att det endast blivit en seger på de nio senaste seriematcherna.

Sammanfattningsvis finner jag det högst osannolikt att det blir negativt kval för Värnamo. Därmed blir det naturligt att fokusera på 2027. Det som bör vara sportchefen Petterssons främsta prioritering är att få Kim Bergstrand att stanna. Förmodligen förekommer redan nu diskussioner mellan parterna. Den ekonomiska biten kan bli ett hinder då Bergstrand lär ha andra intressenter. Vidare är han från Stockholm och han har enbart verkat i huvudstaden och dess omnejd tidigare. Det vore nog trivsamt att ha ett jobb närmre ”hem”.

Så som jag har uppfattat det så tog Bergstrand Värnamo-jobbet eftersom han var ”uttråkad”. Han hade lämnat Djurgården i oktober 2024 och hade därmed inget gig fram tills han tog IFK. När väl tränarkollegan Thomas Lagerlöf prövade lyckan i Sandviken (några veckor innan) så kändes det som var dags för Bergstrand att bege sig i motsatt riktning. Slutsatsen av detta är att Bergstrand inte har några direkta emotionella band till Värnamo som klubb eller stad. Pettersson lär dock vara beredd att öppna plånboken och Bergstrand han trivs med truppen samt organisationen runt om så lär en fortsättning vara realistisk.

Om Bergstrand är kvar efter nyår så tror jag att Värnamo kommer vara förhandsfavorit att vinna Superettan. Fokus under sommaren och hösten har varit att stabilisera defensiven genom enkla principer. Under en försäsong skulle han kunna bygga vidare från det och göra det offensiva mer slagkraftigt.

En annan pjäs som vore önskvärd att behålla är Råvik. Han kom i somras på ett lån, som sträcker sig över säsongen, och har imponerat i Värnamo. Han är väldigt bra på att läsa spelet och veta hur han ska röra sig. Därutöver är han kvick i steget vilket gör användbar i en-mot-en-dueller. Så som jag förstår det så finns det ingen köpoption men Pettersson bör undersöka möjligheten att köpa honom permanent. Råvik har kontrakt med Kalmar till och med säsongen 2028 vilket innebär att en permanent övergång lär kosta.

Det är svårt att veta hur KFF ser på honom, dvs om de har tilltro till hans potential eller inte. Om de inte har det så lär en övergång vara realistisk. En sak som kan ställa det är att KFF riskerar att åka ur Allsvenskan. Om de gör det så kommer konkurrensen att minska vilket öppnar upp potentiella startmöjligheter för Råvik. Ur spelarens perspektiv lär dock en fortsättning i Värnamo betraktas som ett intressant alternativ, särskilt om Bergstrand stannar, med tanke på att han fått spela mycket vilket inte var fallet hos Kalmar.

En lirare vars kontrakt går ut är Calle Johansson d y (född 2005) och jag är förvånad över att man inte redan förlängt hans kontrakt. Det borde minst sagt vara prioriterat att ha kvar honom. Han är ung och har varit en positiv överraskning under hösten. Innan sommaren hade han ingen erfarenhet av elitfotboll. Efter att Bergstrand tog över så har han dock gjort Johansson till startspelare och spelaren har tackat genom att leverera klokt positionsspel, tufft duellspel och skicklig teknik.

Förutom att Johansson kan bidra på planen kortsiktigt så kan han också bringa en hel del kapital vid en eventuell framtida försäljning. En annan positiv aspekt kopplat till Johansson är att han har spelat ungdomsfotboll för Värnamo och gått på kommunens fotbollsgymnasium. Spelaren visar således att det går att ta sig hela vägen upp till A-laget vilket ger hopp till lirarna i de yngre leden.

I sammanhanget är det också relevant att fundera kring det motsatta, borde någon spelare lämna? Jag har inget givet svar på den frågan. Det är endast en spelare, som inte är inlånad, vars kontrakt löper ut efter säsongen och det är Carl Johanssons (född 1998). Han har varit i Värnamo sedan sommaren 2023 och intar just nu rollen som inhoppare. På grund av det lär intresset för att stanna i Småland vara begränsat. Ur Värnamos perspektiv är det dock en nyttig spelare att ha. Han har nämligen en hög höjd och kan både spela centralt och på kanten. Därutöver erbjuder han alltid en hög arbetsinsats.

Slutligen kan man diskutera ifall IFK borde värva någon spelartyp. Jag är inte förvånad om Pettersson söker efter en anfallare. Förvisso lär Antonsson bli kvar, han har nämligen ytterligare två säsonger på kontraktet och veteranen ser nog Värnamo som en passande klubb ur privat hänseende. Han är nämligen uppväxt i Unnaryd (sex mil från Värnamo) och båda föräldrarna är kvar där. 35-åringens karriär lider dessutom mot sitt slut och kanske finns det löften om en annan roll i klubben när han lagt skorna på hyllan.

Antonsson lär dock inte vara nöjd med sin säsong. Trots att han spelat alla 27 matcher har det endast blivit 6+1 vilket är mediokert om man tar hänsyn till förväntningarna. Antonsson förväntades nämligen spotta in mål i var och varannan match. Även lagets andra anfallare, Meriluoto, har en ojämn säsong, bakom sig, trots att det blivit åtta mål. Det har varit utmanande för anfallarna att ta sig till farliga lägen, de har gjort sig skyldiga till tekniska misstag och har svårt att samverka med varandra och med de andra spelarna.

Förvisso är det orimligt att enbart klandra spelarna. Under Tufegdzic var laget som helhet dysfunktionellt och med Bergstrand så har fokuset primärt legat på att stabilisera försvarsspelet. Min huvudpoäng är dock att målet nästa säsong, i alla fall om Bergstrand stannar, är att ta sig tillbaka till Allsvenskan. Att uppnå den målsättningen kommer bli enklare om Värnamo har en pålitlig anfallare som kan erbjuda offensiv spets. Frågan är om Antonsson och/eller Meriluoto kan ta sig an den rollen? Dvs vara en anfallare som gör minst 15 mål och som levererar när matchen står och väger.

Efter denna säsong finns det tveksamheter kring det. För sakens skull ska det noteras att jag minns Antonssons 2022 där han dominerade. Den säsongen var det dock Hellberg som tränade laget och han formade taktiken för att få ut det bästa av Antonsson. Hellberg är som bekant inte kvar. Med tanke på det nämnda tveksamheterna skulle man eventuellt kunna diskutera ifall ytterligare en anfallare, någon med spetsegenskaper, bör tas in. Samtidigt finns Akinfenwa och Zulovic i truppen. Båda två har begränsat med eliterfarenhet men de har visat att de finns potential. Kanske är det någon av de som blir lagets skyttekung nästa säsong.

Sannolikt kommer minst en ytter att tas in under vintern. Mella och Ljungberg, som startat de två senaste matcherna, har lånekontrakt som löper ut efter säsongen. På tal om yttrar, det är på sin plats att nämna Bozicevic. Han har haft A-lagskontrakt sedan sommaren 2023 och det har funnits förhoppningar om att 19-åringen ska blomma ut men speltiden har inte varit regelbunden. Med Tufegdzic fick han fyra starter och sex inhopp, medan det endast blivit en start och två inhopp med Bergstrand. Eftersom Sirius-lånen lämnar i vinter så finns det chans för Bozicevic att få mer speltid.