Värnamo har fått in förstärkningar under sommaren. Det är veteranen och återvändaren Viktor Claesson, den ex-allsvenske ytterbacken Arash Motaraghebjafarpour samt den talangfulle yttern Hugo Andersson Mella. Förhoppningen är att trion ska hjälpa Värnamo kvar i Superettan. I denna artikel beskrivs spelarnas respektive bakgrund och intrycken från deras första matcher.
Viktor Claesson: Värvningen av Claesson offentliggjordes redan i vintras men det dröjde alltså fram till juli innan han blev spelklar. Han deltog dock på träningspassen under junimånad. Claesson har IFK som moderklubb och spelade pojkfotboll i 1992-kullen som tränades av Jonas Thern. Exempel på lagkamrater från pojkåren är Simon Thern, Joseph Baffo och Loret Sadiku som samtliga haft gedigna karriärer.
Claesson debuterade för A-laget 2008 och under sina två första säsonger var han primärt inhoppare. 2010 var han ordinarie för första gången och Claesson var högst bidragande när Värnamo vann division 1. Han gjorde nämligen elva mål. Året därpå var han lagets starkast lysande stjärna i Superettan. Från sin ytterposition blev det nämligen 13 mål och 8 assist på 29 matcher. Han utmärkte sig genom både kreativitet och bra teknik. Dessutom var han benägen att utmana motspelarna i en-mot-en-dueller. Noterbart är att Claesson inte är överdrivet snabb utan det är snarare spelförståelsen som är hans äss i rockärmen.
Som ett kvitto på framgångarna köptes han av Elfsborg och där stannade Claesson i fem år. I Borås fortsatte utvecklingen och i klubben blev han en högkvalitativ mittfältare av allsvenskt snitt. I början av sejouren intog han rollen som rotationspelare som växlade starter med inhopp. Förvisso fanns det glimtar av potential, särskilt offensivt, men han var ojämn och ibland kunde fysiken och avgörande moment på sista tredjedelen svika. Det defensiva delarna blev dock betydligt bättre under tiden i Elfsborg samtidigt som han också utvecklade kombinationsspelet med lagkamraterna. 2015 gjorde han sin bästa säsong dittills, med 11+12 på poängkontot, från en mittfältsposition. Året efter var han för övrigt nominerad till seriens bästa mittfältare. På titelkontot kan Claesson stoltsera med ett allsvenskt guld 2012 och ett cupguld 2013-14. Därutöver kvalade han till både EL och CL, samt nådde gruppspelsfasen i Europa League hösten 2013.
Vintern 2016/17 flyttade han österut, närmare bestämt till ryska Krasnodar. Även där blev det fem säsonger med kontinuerliga starter, enda undantaget är säsongen 2019-20 då han var långtidsskadad. I Ryssland fortsatte dessutom poängen att trilla in, den bästa säsongen var 2018-19 då han gjorde 12 mål och 8 assist i ligaspelet. Under hans sejour var klubben ett topplag i Ryssland med en andraplats (2018-19) som bästa placering. Därutöver spelade han också i Europa League under tre av säsongerna.
I samband med Rysslands invasion av Ukraina så bröts kontraktet och under våren 2022 skrev han på för FC Köpenhamn. Det är just FCK som är hans senaste klubbadress. I början var han en given startspelare men under den senare delen av sejouren har det varit ungefär 50/50 när det kommer till starter kontra inhopp. I Köpenhamn har Claesson setts som en nyttig spelare som kan bidra i båda riktningar, men explosiviteten och arbetskapaciteten är sämre än tidigare. Gällande titlar så blev det tre ligaguld och två cupguld i klubben. Därutöver nådde han åttondelsfinal i både Champions League och i Conference League.
Vidare har Claesson mycket landslagsfotboll på CV:et. Han har gjort framträdanden från U16-nivå upp till A-landslaget. På ungdomsnivå var han dock aldrig en bärande spelare. Han var exempelvis inte delaktig när hans generation vann U21-EM (2015) i Tjeckien. Med ”inte delaktig” avses att han inte var uttagen i mästerskapstruppen. Han spelade dock tre matcher i kvalet, samt sex matcher i kvalet till 2013 års upplaga av turneringen.
Första kallelsen till A-landslaget kom på 2012 års januariturné under Erik Hamréns styre. Debuten var ett inhopp mot Bahrain och i den efterföljande matchen, mot Qatar, blev det både start och mål. Det dröjde dock fram till hösten 2016 innan han kallades till det ”riktiga” landslaget. Det första kvalet han deltog i var VM-kvalet till 2018 års turnering. Claesson växte succesivt in i landslagskostymen. De tre första matcherna bänkades han, sedan blev det fyra inhopp och efter det fyra starter. Han deltog därmed i det klassiska playoff-dramat mot Italien. Claesson fick väldigt mycket beröm för sitt slit som högerytter och tros ha varit en av Janne Anderssons favoritspelare. Hans arbetskapacitet var hög och i pressingen var han aggressiv. Dessutom tog han ändlösa löpningar i djupled vilket gav lagkamraterna spelalternativ och gjorde honom nyttig i omställningarna. Därutöver var kombinationsspelet hyfsat. I huvudturneringen startade han samtliga fem matcher och stod för två framspelningar. Därefter var han ordinarie när Sverige vann sin Nations League-grupp.
Det tycktes gå som på räls för Claesson. I EM-kvalet till 2020-turneringen startade han de tre första matcherna och gjorde tre mål samt en assist. Han bänkades den fjärde, och därefter fick han långtidsskadan som tidigare nämndes. På grund av det missade han resten av kvalet men kunde spela EM:et eftersom det blev uppskjutet pga pandemin. I turneringen blev det fyra inhopp och ett mål. Innan EM:et hade för övrigt en ny upplaga Nations League avgjorts och då blev det två starter och två inhopp samt ett mål från Claesson.
Claesson startade nio matcher i det efterföljande VM-kvalet och gjorde två mål. Under det kvalspelet började dock viss kritik komma. Förvisso var det mest riktat mot tränaren Janne Anderssons vars fotboll beskrevs som primitiv, tråkig och fantasilös men många såg Claesson som en del av Jannes fotbollstänk. Därutöver började Claessons spets att bli mer trubbig; det var färre konstruktiva initiativ och fler enkla misstag. Bakom honom stod för övrigt Kulusevski och knackade på landslagsdörren vilket inte gjorde det enklare för Victor. Sverige missade som bekant Qatar-VM och motgångarna fortsatte sedan. Man slutade nämligen sist i sin Nations League-grupp och degraderades till C-divisionen vilket var ett rejält fiasko. Claesson startade fem av dessa matcher och gjorde ett mål samt en assist.
I det senaste EM-kvalet blev det endast en start, dock sex inhopp, för Claessons del. Poängmässigt blev det 1+2. Det nämnda kvalspelet blev ett stort fiasko för Sveriges del som inte var i närheten av mästerskapet. Efter detta har det inte blivit någon mer landslagsfotboll för Claesson. Totalt spelade han 74 landskamper och stod för 15 mål.
Övergången blev klar i januari och den första reaktionen var positiv. Claessons erfarenhet vittnar nämligen om att det finns en hög höjd, det har bekräftats i matcherna som han spelat. Han är nämligen en bra duellspelare som arbetar hårt vilket gör honom användbar defensivt. Vidare är han passningsskicklig och visade senast att han har ett bra tillslag. 2-1-målet som han gör mot Örebro kräver minst sagt teknisk skicklighet. En annan positiv detalj är att han kan användas på olika positioner, både centralt och på kanten, samt som anfallare och som mittfältare. Välkommet är också att hans kontrakt är skriven över tre och ett halvt år. Det indikerar att han troligen lär fortsätta nästa år, även om det skulle bli division 1-spel.
Samtidigt får man inte bli orealistisk och sväva i väg. Ingen spelare kan bära ett lag på egen hand och således är Claesson knappast en garanti för att det börjar ramla in vinster. Därutöver finns det otaliga exempel inom svensk fotboll där en hemvändare kommit med höga förväntningar men inte lyckats. Claessons relativt höga ålder gör dessutom att risken för skadeproblem är högre.
Arash Motaraghebjafarpour: Den andra spelaren som artikeln behandlar är högerbacken Motaraghebjafarpour. Han föddes i Iran 2003 och kom till Sverige som nioåring. Han började spela i IFK Uppsala och gick som 14-åring till Uppsala-Kurd FK som var samarbetsförening med Dalkurd vid det skeendet. Det innebar att han kunde representera båda lagen. Han spelade därmed både försäsongsmatcher för Dalkurd och division 4-fotboll för Uppsala Kurd under 2019.
2020 fick han sitt första seniorkontrakt med Dalkurd men under sina två första år blev det sparsamt med speltid, delvis pga skada. 2022 blev det dock 18 starter och fyra inhopp, med två mål och en assist, i Superettan. Dalkurd kom dock sist i serien men Motaraghebjafarpour fick beröm för sin löpkapacitet, teknik och inlägg. På grund av det tog Jörgen Pettersson honom till Kalmar FF inför 2023. Det som tilltalade Pettersson var hans offensiva kvalitéer som gjorde att han väntades passa i Rydströms spel.
Motaraghebjafarpour stannade i Kalmar under tre säsonger. Den första säsongen blev det en mittenplacering, under den andra åkte man ut och under den tredje vann man Superettan. Ytterbacken fick successivt mer och mer speltid. Det första året blev det endast en start men hela 16 inhopp, medan han exempelvis hade 23 starter och fyra inhopp ifjol. Tiden i KFF var blandad. Det fanns offensiva kvalitéer men det defensiva har varit ojämnt, särskilt när Kalmar var i Allsvenskan. Exempelvis hade han brister kopplat till positionsspel och en-mot-en-dueller. I samband med avancemanget till Allsvenskan gick kontraktet ut och Kalmar var inte intresserade av en förläggning.
Under våren 2026 var Motaraghebjafarpour klubblös, men nu är det spel för IFK som väntar. I en tidigare text har undertecknat kritiserat Pettersson för att han saknat en röd tråd i sitt lagbygge. Med det i åtanke finns det en begränsad tillit gentemot sportchefen och denna värvning spär på det. Motaraghebjafarpour är som bekant högerback och i truppen finns redan fyra ytterbackar; Rapp, Björnstörm, Ohlsson och Freij. Därutöver kan också Jansson spela som ytterback. Tittar man kvantitativt går det således att ifrågasätta ifall denna värvning är nödvändig.
Därutöver är Motaraghebjafarpours relativa styrkor det offensiva och inte det defensiva. Desamma kan sägas om Rapp och Björnström, vilket leder till frågan om han tillför något nytt? En ytterback som vinner många närkamper och kan avväpna en skicklig ytter i en-mot-en-situationer hade kanske passat bättre. Hans första tävlingsmatch i IFK-färgerna, mot Ljungskile, kan användas som ett exempel mot värvningen. I den matchen hade han nämligen inte koll på Omar och två av de insläppta målen kan Motaraghebjafarpour klandras för. Det ska dock nämnas att den försvarsmässiga insatsen var bättre mot Örebro, då var han klart godkänd. Offensivt är han dock en frisk fläkt trots att det ännu inte blivit några poäng.
Hugo Andersson Mella: Även Mella har en koppling till Uppsala. Det är nämligen därifrån han kommer och han har spelat ungdomsfotboll för breddföreningen Danmarks IF och för Dalkurd. 2021 gick han över till Sirius vilket är klubben han tillhör idag. Till en början blev det endast ungdomsfotboll. Det dröjde fram till våren 2024 innan han skrev sitt första proffskontrakt. Det året blev det endast tre korta inhopp i Allsvenskan.
Året därpå fick han ingen speltid i Sirius färger och lånades därför ut till Gefle IF under hösten. Gefle spelar i division 1 norra och där startade han åtta matcher samt gjorde fem inhopp, dock producerades inga poäng. Efter nyår har han återvänt till Sirius och där har det blivit två inhopp. För IFK har han hittills hunnit med två starter och ett inhopp. På plan ser han både lätt och smidigt ut, samt är bra i kombinationsspelet med lagkamraterna. Han är också en laglojal spelare som tar hemjobbet och deltar ivrigt i pressen. Avsluten och sista-passningen är dock en svaghet, lika så beslutsfattandet i straffområdet.
En annan begräsning rörande Mella är att det endast är en utlåning. Den offensiva yttern kommer bara att stanna under hösten och så som jag har förstått det finns det ingen köpoption. Det innebär därmed att om Mella skulle göra en succéartad höst så kommer Värnamo inte kunna tjäna något på honom. Det finns också en risk att inlånade spelare inte engagerar sig lika mycket eftersom de ändå bara ska stanna tillfälligt. Mella kommer därmed inte lida personligen om Värnamo åker ner i ettan.
