Förlust mot Öster, och vinst mot Oddevold

Tabelläget fortsätter att ljusna för Värnamo, trots en jobbig vår har IFK goda möjligheter att slippa negativt kval. Med fem omgångar kvar är man nämligen elva och har fem poäng ner till Norrby på kvalplatsen, samt sex poäng ner till Brage på direktnedflyttning. Mycket av framgången kan tillskrivas Bergstrand som skapat ett starkt kollektiv och satt en spelidé. Värnamos två senaste matcher har varit mot Öster och Oddevold, där det först blev förlust och sen vinst. Dessvärre är det ganska länge sedan matcherna spelades men då undertecknad haft mycket att stå i så har skrivandet fått ligga på sidan. Här följer dock mina reflektioner kring matcherna och det som väntar framöver.

Öster:
Matchen mot Öster var händelserik och skiljer sig från flera av de andra matcherna med Bergstrand. Ur defensiv synvinkel är den första halvleken medioker, Öster hade nämligen en del chanser. Värnamo hade problem på mitten där Östers passningsspel var snabbt och flera av deras spelare var tekniska. Claesson och Johansson (d y) hade det kämpigt mot bla Uddenäs och Bladh Pjaca. Värnamos defensiva positionsspel var bra men pressen bet inte alltid pga förlorade dueller och långsamma förflyttningar.

Försvarsspelet i boxen var relativt bra under långa stunder, men dessvärre förekom misstag och dessa blev kostsamma. I den 25:e minuten kommer Östers mål och i den sekvensen får Tamminen nicka ostört samtidigt som målskytten Filip Olsson står ensam, framför mål, och styr in bollen. Det är svagt markeringsspel av IFK.

Det fanns också andra negativa detaljer ur försvarssynvinkel. Ibland när Värnamo anfaller så tenderar båda Claesson och Johansson (d y) att hänga med upp högt vilket gör att båda riskerar att hamna på fel sida vid en motståndarkontring. Det gör det svårare för de kvarvarande försvararna. Mot exempelvis Ljungskile blev detta tydligt och mot Öster syntes det också, bla i den 31:a minuten när Öster vinner bollen i straffområdet och ställer om. Tamminen, som tar emot bollen flera meter in på egen planhalva, lyckas springa så att han är steget före båda mittfältarna. Han kom ensam mot Rapp, Råvik och Björnström, och prickade ribban.

En annan defensiv aspekt, som går att uppmärksamma i den nämnda situationen, är Värnamos benägenhet att falla långt ner. När offensiva motståndare kommer i attack är man ibland passiva vilket gör att motspelarna kan skjuta ostört. I Tamminen-sekvensen så får han löpa flera meter samtidigt som försvararna bara backar och backar. När han nästan är vid straffområdet avslutar han, och Råvik, som är närmsta försvarare, är ungefär två meter från honom. Med facit i hand borde mittbacken klivit högre för att minska skottytan.

Det offensiva spelet under den första halvleken innehöll både ris och ros. I början fanns det förvisso bra intentioner, men inga direkta farligheter. En sak som var positiv var löpningarna, via de olika korridorerna, in i den sista tredjedelen. På kanterna var det mycket spring från Björnström och Motaraghebjafarpour medan Claesson rörde sig mer centralt. Löpningarna öppnade upp spelalternativ och var utmanande för Öster att försvara sig mot. Dessvärre saknades spetsen under de första 30 minuterna. Det gällde också när Värnamo försökte kontra via långbollar. Dessa hamnade oftast fel.

Från och med matchminut 30 blev det dock bättre. Under den sista kvarten har nämligen IFK flera imponerande anfall. I den 31:a minuten kontrar IFK så att Akinfenwa kommer ensam mot Starke, i den 35:e minuten har Antonsson ett friläge och den 41:a minuten får Claesson ett ypperligt skottläge efter att Motaraghebjafarpour slagit en bra passning. Just Claesson levererade med sin spelförståelse. Det syntes att han är smart och vet vilka ytor han ska springa in i och när.

Problemet var dock ineffektiviteten. Därutöver kan också Akinfenwa kritiseras för dåligt beslutsfattande och en tendens att hålla i bollen för länge. När han exempelvis kom ensam mot Starke borde han ha försökt utmana direkt. I stället håller han i bollen och tippar på tå vilket gör att flera Öster-spelare hinner komma på rätt sida. Även Ljungberg är ojämn. Det är positivt att han är rörlig och försöker involvera sig men emellanåt sviker exempelvis första-touchen.

Det fanns dock en positiv känsla inför den andra halvleken och IFK började starkt. Man har mycket boll och Öster är nedtryckta. Växjölagets försök till kontringar får ingen effekt. Ett problem som dock gör sig påmint är samspelet mellan spelarna som inte alltid var på topp. Relaterat till det är också spelförståelsen. I exempelvis den 49:e minuten slår ytterbacken Dennis Olsson en idiotpassning som gör att Ljungberg får bollen centralt i banan. Det är få Öster-spelare på rätt sida och Ljungberg väljer att avsluta vilket dock blockeras av Gyamfi. Hade Ljungberg varit mer kylig så hade han sett att Meriluoto påbörjat en löpning in i boxen och honom borde han passat.

En liknande situation sker i den 52:a minuten då Öster har många spelare på offensiv planhalva och tappar bollen vilket gör att Johansson (d y) kan driva den framåt och en tre-mot-två-situation uppstår. Med sig i anfallet har han Meriluoto och Ljungberg, varpå den förstnämnde påbörjar en bra löpning mellan mittbackarna. I det läget borde Johansson passat bollen på ytan bakom backarna vilket kunnat ge Meriluoto en möjlighet. I stället blir det en sidledspassning mot Ljungberg, vilket innebär att försvararna har spelet framför sig. Situationen slutar med att Hedlund blockerar Ljungbergs avslut.

I den 67:e minuten kommer dock en kvittering. Det är Ljungberg som har bollen på kanten där han först utmanar Dennis Olsson och sedan slår ett inspel som Claesson styr in. Sett över hela matchen blev det endast ett mål men Värnamo var värda minst ett till. Flera bra chanser skapades nämligen, bla ett friläge för Akinfenwa i 56:e minuten. Det som främst fällde Värnamo var kombinationen av egen ineffektivitet och storspel från målvakten Lundahl.

Värnamos defensiva insats, i den andra halvleken, är hyfsad i början men under de sista tjugo minuterna brister det då man läcker i straffområdet och förlorar flera dueller på mitten. I den 72:a minuten kommer 2-1 efter att Marrah vunnit en andraboll och sedan spelat till Bladh Pjaca. Den sistnämnde får skjuta från halvmånen och försvararnas agerande är för passivt. Som tidigare skrivet, Råvik som är närmast, borde klivit några steg framåt för att täcka ordentligt. Fyra minuter senare gör Söderberg 3-1 efter att Rapp halkat och gett bort en gratismöjlighet. I det läget är tillställningen i praktiken avgjord.

Det som gör matchen annorlunda än Bergstrands andra matcher är att defensiven tidigare varit bra på att försvara det egna straffområdet, men det var det inte mot Öster. Växjölaget tilläts nämligen avsluta i boxen flera gånger. Markeringsspelet i de defensiva zonerna var en svaghet. Varken Rapp eller Råvik lär vara särskilt nöjda med sina insatser. Även det anfallsmässiga skiljde sig i jämförelse med innan. Tidigare har IFK skapat ganska få chanser men haft effektiviteten, mot Öster var det tvärtom. Det fanns nämligen flera exempel på bra chanser men det var blött krut i bössan.

Oddevold:
I Uddevalla var det hemmalaget som började starkast. Man hade högt tempo i bollrullandet och vann flera av duellerna och andrabollarna. Oddevold pressade högt vilket försvårade Värnamos speluppbyggnad. IFK växte dock in i matchen och periodvis såg det klockrent ut. En detalj som imponerade under den första halvleken var Värnamos defensiva spel. Oddevold har inga farliga chanser under den perioden och de tog sig sällan in i straffområdet. I stället är det mest distansskott. Förvisso förloras ibland dueller på mitten men det fanns alltid understöd som kunde täcka upp. Det som möjligen oroande ur defensivt hänseende var Oddevolds hörnor där Keto inte kom ut ordentligt och boxade undan.

Den offensiva approachen förändrades under halvleken. I början var det mycket kortpassningar men problemet var Oddevolds aggressiva press. Så fort en Värnamo-spelare fick bollen felvänd så var det en motspelare framme och pressade. Ofta resulterade det i bolltapp. På grund av det blev det många höjdbollar efter matchens inledande period. När man kom in på Oddevolds planhalva sökte man kanterna och inte de centrala delarna av planen. Det var nämligen i mitten som Oddevold hade mest bemanning och där var risken för bolltapp som störst. Värnamos kantspel var hyfsat. Precis som mot Öster var ytterbackarna offensiva och genom att både yttrar och innermittfältare sprang så kunde IFK skapa numerära överlägen på flankerna.

I den 23:e minuten kommer 1-0 efter att Johansson (d y) glidtacklat en boll till Meriluoto som förlänger till Akinfenwa. Nigerianen tar i sin tur och passar i sidled mot Antonsson som är felvänd i boxen. Anfallarens drag blir att spela till Claesson som står omarkerad vid halvmånen och vars avslut letar sig in i mål. Värnamo har fler chanser än denna, trots mindre bollinnehav. En stor del av möjligheterna är dock konsekvenser av enkla misstag från motståndarna. I den 16:e minuten ska exempelvis Sandberg passa en studsande boll till en lagkamrat men han får en felträff och bollen hamnar hos en fri Ljungberg som kan springa mot mål med fart samtidigt som Merbom Adolfsson är den enda motspelaren på rätt sida. Ytterns avslut går strax utanför.

I den tredje tilläggsminuten kommer en ny chans där Oddevold slarvar rejält. Krezic nickar en boll bakåt till en medspelare som missbedömer studsen vilket gör att Antonsson, som står bakom och är i mittcirkeln, kan föra den framåt. En annan Oddevold-spelare försöker göra en brytning men hamnar fel vilket gör att anfallaren kan passera honom. I det läget är det endast en försvarare på rätt sida samtidigt som Akinfenwa och Meriluoto är med i anfallet. Det slutar med en pass till Meriluoto, som dock gör en dålig mottagning, vilket gör att ännu en Oddevold-spelare hinner komma i försvarsposition. Meriluoto spelar sedan till Ljungberg som kommer på överlapp men hans skott blockeras.

Värnamo skapade också ett gäng chanser genom snabba omställningar. I den 38:e minuten blockeras en passning och Antonsson får ut bollen till Ljungberg. Den sistnämnde spelar sedan till Meriluoto som får ett skottläge. Sex minuter senare är det Claesson som slår en klockren höjdboll till Akinfewna som kan springa framåt mot få Oddevold-spelare men hans avslut är tamt. Precis som mot Öster går det att uppmärksamma bristande effektivitet.

Den andra halvleken börjar dock på bästa möjliga sätt för IFK. Redan i den 46:e minuten styr Antonsson in ett avslut från Motaraghebjafarpour på hockey-manér. I början av halvleken försöker Värnamo hantera 2-0-ledningen konstruktivt. Man pressar högt när tillfälle ges och håller i bollen. Akinfenwa används som ett kontringshot och via omställningar produceras en del skott. Oddevold tar dock över matchen, och det blir tydligt när Claesson går ut i den 57:e minuten och Akinfenwa i den 64:e.

Oddevold hotar en hel del via inlägg och inspel från kanterna. I den 53:e minuten uppstår en rörig situation efter ett inlägg från Krezic som Sandberg skarvar mot Kjellman Olblad och Shahin. Det är trångt inne i boxen där Rapp, Råvik, Björnström och Claesson kämpar men Shahin lyckas få ett skottläge som blockeras. I den 62:a minuten har Engström bollen på kanten och han spelar den centralt till Bitiqi som söker Forsberg med ett tillslag med en boll bakom backlinjen. Forsberg tar sig förbi Råvik med kraft och försöker sedan slå en sidledspassning till Shahin, som kunnat göra en tap-in om han fått den, men Rapp står mellan.

Trots att Oddevold har initiativet känns det hyfsat fram till, ungefär, den 75:e minuten. Värnamo försvarar nämligen sitt straffområde ypperligt trots några negativa undantag. Till sist börjar dock tröttheten ta ut sin rätt och då kommer misstagen som ger Oddevold vittring. I den 76:e minuten får exempelvis Bitiqi pröva på Shahins retur efter att Råvik halkat och Björnström inte varit följsam i markeringsspelet. Minuten därpå kommer en reducering då Motaraghebjafarpour nickat in en hörna i fel mål. Efter det har Oddevold bud på fler mål. I den 79:e minuten hamnar bollen på en yta mellan Bitiqi och Rapp, varpå Rapp är långsam i steget vilket gör att anfallaren petar sig förbi honom. Bitiqi försöker sedan spela till en fri Shahin men Råvik rensar. I den 81:a minuten slår Jansson en farlig felpass till Bitiqi vilket resulterar i ett avslutningsläge för Shahin men det går över.

I den andra tilläggsminuten är det väldigt nära för Oddevold. Forsberg slår ett inlägg som Råvik ska nicka undan. Men i stället för att nicka den långt framåt så nickas den mer uppåt och det ger i sin tur Bitiqi en chans. Anfallaren testar med en ”konstspark” (nästan som en cykelspark) och träffar ribban. I aktionen är det förvisso en svag nick av Råvik, men någon av Mella, Rapp och/eller Johansson (d y) borde markerat Bitiqi tydligare. Någon borde varit mellan honom och målet, för att försvåra aktionen.

Avslutande reflektioner inför framtiden:
Undertecknads magkänsla är positiv och av lagen i botten; GIF Sundsvall, Brage, Örebro, Norrby, Ljungskile, Värnamo och Helsingborg, så är det IFK som känns starkast för tillfället. Med Bergstrand har laget en grundstabilitet vilket gör att man kan ge alla lag i serien en seriös rond. Därutöver faller man inte ihop vid motgångar. Annat var det med Tufegdzic, då var laget mer ojämnt.

Det betyder dock inte att allt är perfekt. En intressant fundering är hur läget sett ut om Värnamo haft Bergstrand som tränare och Claesson i laget när serien började. Hade man varit bland de fyra bästa då? Det är omöjligt att veta, men jag ser det inte som givet. Defensiven har fortfarande förbättringspotential. Bergstrand har coachat laget under elva Superettan-matcher och man har släppt in mål i nio av dessa. Totalt är det 15 gånger som Keto behövt plocka ut bollen ur nätmaskorna.

Det tydligaste defensiva problemet är att orken tryter efter ungefär 70-75 minuter. I samband med det blir reaktionsförmågan kortare vilket gör att man kommer efter i markeringar och förlorar fler dueller. Bergstrands taktik är krävande eftersom han efterfrågar disciplinerat försvarsspel där hela laget sjunker lågt och springer mycket. Därutöver är han inte så noga med att prioritera possession vilket ger färre tillfällen för att ”vila” med bollen.

Även det offensiva har blandat och gett. Det positiva är dock att Värnamo gjort mål i tio av elva matcher, och totalt har 18 mål gjorts sedan Bergstrand tog över. I min föregående text skrev jag att flera av IFK:s mål är konsekvenser av misstag från motståndarna, individuella aktioner och snabba omställningar. Slutsatsen utifrån det var att Värnamo har svårt att anfalla mot uppställda försvar med många motspelare på rätt försvarssida. Mot Öster visade man dock att man också kan hantera den situationen och skapa chanser. I den matchen fanns det flera exempel på bra samverkan mellan spelarna. Samtidigt anser jag att det offensiva är ojämnt och att det ibland ser ganska trubbigt ut.

Som tidigare skrivet är Värnamo fem poäng över negativt kval och sex poäng över direktnedflyttning. Totalt har IFK 29 poäng till sitt förfogande. De lag man har kvar att möta är Falkenberg (hemma), Sundsvall (borta), Sandviken (hemma), Norrby (borta) och Norrköping (hemma). Hur mycket som har krävts för att klara sig utan kval har varierat genom åren. Förra året behövde Utsikten kvala med 30 poäng, året innan det kvalade GIF Sundsvall med 34 poäng och 2023 gick Skövde AIK samma öde till mötes med 33 poäng.

Värnamo behöver därmed ta minst sex poäng för att det ska kännas säkert, kanske tom sju. Den match där man har bäst förutsättningar är mot Sandviken, som förhoppningsvis inte har något att spela för när de möter IFK. Falkenberg och Norrköping är just nu topp-två, men Norrköping kommer till 99.9% ha säkrat seriesegern när de möter Värnamo i sista omgången. Matcherna Mot Norrby och Sundsvall kan bli kämpigare än vad många förväntar sig. De lagen lär ge allt för att skrapa ihop poäng under slutspurten.