Det tog inte mer än 40 sekunder innan Andreasson fick avfyra bössan. Efter ett inlägg fick han på en bra träff med sin högerfot (!) men VSKs målvakt stod rätt och kunde rädda. ÖIS inledde piggt men kom att tappa sin pigghet ju längre halvleken led. I den 10:e minuten hamnade den Allsvensla debutanten Alex Rahm i centrum - två gånger om. Först orsakade han straff och man han då tänka att det kanske inte var så klokt att starta med Alex . Men den tanken dog bara några sekunder senare. För Alex revanscherade sig direkt genom att rädda straffen. Efter de 10 inledande minuterna var det VSK som drev på spelet och ÖIS hade svårt att etablera spel. ÖIS var också vid flertalet tillfällen slarviga i sitt passningspel och tog för lång tid på sig vid de avgörande besluten. 0-0 stod sig halvleken ut.
Den andra halvleken började precis som den första, nämligen med straff för VSK. Den här gången kunde inte Rahm rädda ÖIS . . . Men det kunde ramen! Stolpträff och VSK missade alltså sin andra straff. Halvleken fortsatte sedan på samma sätt som den första det vill säga att VSK förde spelet och var närmast att hitta nätet. Efter cirka 60 minuters spel växlade ÖIS upp en aning och kunde vid vissa tillfällen etablera spel på VSKs planhalva. Men ÖIS hade svårt att hitta de riktigt farliga chanserna. Bäst chans hade Rasmus Alm fint framspelad av Tobias Sana men han tog för lång tid på sig och chansen rann ut i sanden. Att Alm varit borta ett tag kanske tog ut sin rätt, för han var inte riktigt vän med bollen när de sista passningarna skulle slås. Slutresultatet skrevs till 0-0. Här är 5 punkter efter matchen.
Trubbig värre!
Hur ska jag egentligen beskriva hur spelet såg ut idag? Jag hittar inget annat ord än, trubbigt. Det såg liksom ut som att de hackade, framförallt i den offensiva tredjedelen. Men även vid vissa situationer i defensiven. När laget väl tog sig över egen planhalva och var på väg mot den sista tredjedelen så gick det alltför ofta för långsamt i beslutsfattandet. Det är klart att det är lättare att sitta på läktaren eller i soffan och säga var spelarna ska passa men det var ganska många gånger man kände att det fanns ett bra passningsalternativ men att det helt enkelt gick för trögt.
Alex Rahm
Hampus förpassades till bänken till förmån för Alex Rahm . För mig var det en rejäl överraskning och det kunde knappt ha börjat sämre. Efter bara 10 minuter orsakade han straff. Man kan ju undra vad som snurrade i Holmbergs huvud då. Men sekunderna senare så räddar han straffen! Snacka om att ställa sig själv i händelsernas centrum direkt. Men sett över hela matchen skötte han sig väldigt bra och stod för flera bra räddningar där frilägesräddningen sticker ut. Det var egentligen bara en aspekt i spelet där han verkligen behöver förbättras (se nästa punkt).
Målvakternas spel med fötterna
Personligen tillhör jag inte en av dem som har ropat efter en bänkning av Hampus . Visst har han gjort några misstag men jag tycker också att han stått för många bra räddningar. Men en sak som har retat mig och många med mig är hans spel med fötterna. Så många gånger han dragit ut bollen över långsidan! Kanske var det en av anledningarna till att Alex Rahm fick chansen? Svaret: Nej! För Alex visade sig ha minst lika stora problem i spelet med fötterna. En gång höll det till och med på att bli riktigt, riktigt farligt när han spelade bollen rakt ut i gapet på VSKs mittfält. Kanske spelade nerver och ovana in. Jag vet inte. Men där har båda våra målvakter förbättringspotential.
Att komma undan med blotta förskräckelsen
Det är ganska ovanligt att ett lag får två straffar i en och samma match. Det är ytterst ovanligt att ett lag missar två straffar i en och samma match. Lägg därtill att VSK hade en hel del riktigt heta målchanser så förstår ni att kvällens match var en match där vi hade marginalerna på vår sida. För i ärlighetens namn så var det ingen 0-0 match vi bevittnade. Om vi ändå ska fortsätta på den inslagna vägen så såg det väldigt mörkt ut när Degerfors också visade sig ligga i ledning. Då kunde man känna doften av Superettan. Men den doften vände med vinden och när matchen väl var slut så skulle det visa sig att vi faktiskt tagit in en poäng på Degerfors som tappat sin ledning. Även om vi nu tog in en poäng mot Degerfors och även om Degerfors tycks ha ännu större problem än oss så börjar vi att närma oss något slags skräckavgörande läge.
En kniv som blir allt vassare
Kniven har varit där ett tag nu, mot strupen. Men nu vässas den och blir vassare och vassare. Frågan är hur vass den kan bli innan der är försent. Samtidigt finns det en del i mig som har en känsla av att det kommer att lösa sig. Som att laget av någon outgrundlig anledning vill hamna i närmast omöjliga situationer, för att sedan ta sig ur dem. Som att de vill hålla dramatiken vid liv för sedan kunna bevisa att . . .Nehedu, vi kan visst klara det här. Det är såklart inte så det är och det är självklart att spelarna inte vill spela med den pressen på sig. Men det är så många gånger genom åren ÖIS har försatt sig i mer eller mindre omöjliga situationer och sen i grevens tid så är vi kvar i Superettan ändå. Detsamma gällde förra året. Men det är också en falsk trygghet. Läget är annorlunda nu. I Superettan var vi många år ett lag som underpresterade sett till spelartrupp, i Allsvenskan är vi det motsatta. Men trots den vetskapen så finns den där som ett skav, känslan av att vi på något sätt löser det här. Varför då ett skav? Jo, för att ibland kommer verkligheten ikapp. Som ikväll när Degerfors låg i ledning! Hur många chanser ska vi få? Hur vass kommer kniven att hinna bli innan den sista dödsstöten läggs in - den som kallas Superettan? Eller kommer laget kunna stå emot? Ja . . . Det återstår att se. Men två saker kan vi är i alla fall vara säkra på.
1 : Det kommer att bli väldigt, väldigt nervöst, dramatiskt och närmast outhärdligt.
2 : Drömmen om Allsvenskt kontrakt är långt ifrån över.
Nu väntar ett par veckors landslagsuppehåll innan vi går in i den avgörande striden - kampen om Allsvensk kontrakt.
