Jag får nog erkänna att jag hade varit lite väl naiv inför matchen mot Slovan Bratislava. Jag tycker fortfarande att vi spelade relativt jämnt mot dem, men utan Stroud och Manneh och med det sänkta självförtroendet var det inte mycket som tydde på att vi skulle ta oss vidare. Ännu mindre tydde på att vi skulle slå Sirius.

Obesegrade Sirius. Serieledande Sirius. Ett Sirius som såg ut att vara på väg mot vårt poängrekord. Nej, vi var inte favoriter. Det enda som egentligen talade för oss var deras tapp senast mot Brommapojkarna samt att Robbie Ure hade lämnat. Men precis som vi var förra säsongen är Sirius ett lag – och de har fortfarande en spetsspelare i Isak Bjerkebo.

När vår egen spetsspelare har lämnat för Premier League får vi i stället förlita oss på fronttrion med Kjear, Bergström och Aki. Jeppe Gustavsson och Viktor Gustafson fick ta hand om mittfältet, medan Granath och Hoffman spelade på kanterna. Försvaret såg likadant ut som mot Slovan.

På pappret helt okej. Jag tycker väl inte att Viktor Gustafson har haft en jättestark inledning på den här säsongen. Jeppe är lite väl ojämn. Där ligger väl våra största svagheter. Vi hade behövt någon bolltrygg och kvick mittfältare bredvid Jeppe. Anfallet behöver också bli mer kliniskt. Där tror jag att det handlar mer om självförtroende. Om vi kunde få med oss något turligt mål idag borde det kunna börja rulla.

Inte många rätt i första

Det tog sex minuter.

Det tog sex minuter innan Isak Bjerkebo vek in från kanten och sköt ett skott som styrdes via Liimata in i mål.

Typiskt.

Luften försvann från spelarna innan matchen knappt hade börjat. Så kändes det i alla fall. Vi hade svårt med presspelet, vilket bara gav Sirius ytor i omställningarna.

Sirius hade allt i den första halvleken. Bollinnehavet. De farligaste målchanserna. Kontrollen.

Mjällby hade inte mycket. Aki hade någon frispark där bollen dök lite sent. Några inspel som inte nådde fram i boxen. Någon hörna. Men det var ungefär det.

Vi hade dessutom tur att vi inte fick en straff emot oss när Jeppe drog ner Milleskog.

Men mer skulle komma från Sirius.

Svanberg slog en svag hemåtnick som gjorde Liimata fri. Wallinder kom ut men lyckades inte ta bollen.

2–0.

Svanberg erkände själv att det bara var hans fel. Det var väl inget jättestabilt agerande av Wallinder heller, men det spelar egentligen ingen större roll. I första halvlek hade det nog kunnat vara vilken Mjällbyspelare som helst som hade kunnat göra en sådan passning.

Det blev väl något bättre efter det andra målet, men inget som gav några riktigt farliga chanser. Dåliga mottagningar. Inspel som inte kom fram. Mycket som inte fungerade.

Trots att vi hade ett visst ”tryck” hade Sirius kontroll.

Det kändes ändå inte helt oväntat när Bjerkebo starkt gjorde sig av med tre Mjällbyspelare och skickade in 3–0 för Uppsala-laget.

Det fortsatte på liknande sätt i slutet av halvleken. Mjällby fick hålla i bollen och skapa halvchanser, men Sirius hade kontrollen.

Nu var det väldigt lite som talade för att vi skulle vända.

Visst hoppades man väl att det som hände i Uppsala skulle upprepas och att vi skulle hämta upp ett 3–0-underläge. Men då skulle det verkligen krävas ett mirakel.

Succéinhopp av Olle Lindberg

Aksum sa inför den andra halvleken att ingenting fungerade.

Man kan inte direkt argumentera emot.

Därför var det ingen större förvåning att det blev tre byten. In med Miettinen, Lindberg och Nielsen.

Det gav utdelning direkt.

Efter bara två minuter hittade Max Nielsen fram till Olle Lindberg i straffområdet. Artonåringen tvekade inte utan placerade bollen i det närmaste hörnet.

3–1.

Det gick snabbt – och det var viktigt.

Den inbytte Miettinen fick sedan ett onödigt gult kort, vilket innebär avstängning. Han fick dock snabbt anledning att glädjas över sina lagkamrater igen.

För efter en bjudning från Siriusförsvaret kunde Jacob Bergström skicka in ännu en reducering för laget från Listerlandet.

3–2.

Miraklet på Listerlandet

Det går inte att göra annat än att konstatera att det var en stor scenförändring i den andra halvleken.

Mjällby var på jakt efter kvittering. Intensiteten var bättre, både i försvarsspelet och anfallsspelet.

Men det skulle inte bli enkelt.

Sirius och Anker borde ha fått ett andra gult kort efter att Bergström hade dragits i tröjan. Sirius hade tur den gången.

De testade också Wallinder flera gånger, men Robin höll tätt.

Initiativet från Mjällby försvann lite efter cooling break. Joakim Persson hade en nick precis utanför.

Skulle det här verkligen gå?

Eller skulle det bli ännu en snopen förlust?

Bergström ville något annat.

Först hade han en nick utanför. Senare var han mycket stark i straffområdet och gjorde 3–3.

Ja.

3–3.

Det kan bevisligen ändras snabbt i fotboll.

Det hade lika väl kunnat vända tillbaka till Sirius fördel. Efter ett missförstånd i Mjällbyförsvaret blev Bjerkebo fri, men den här gången kom Wallinder ut fint och lyckades störa Sirius-spelaren tillräckligt.

Där var deras chans.

Vi skulle få en chans till.

För ännu en gång serverade Nielsen Olle Lindberg, som kunde nicka in 4–3!

En annan inhoppare, Ali Youssef, var viktig i slutet när han ordnade tre hörnor på raken.

Och det dröjde inte länge innan miraklet var ett faktum.

Första allsvenska segern sedan den nionde maj.

Mycket efterlängtad – och oj, så viktig!

En seger som kan betyda allt

Jag vill inte dra för stora växlar. Det var bara en vinst. Jag vill inte jinxa något. Tuffa matcher mot Djurgården väntar i Allsvenskan och innan dess ska vi kvala mot RB Salzburg.

Men låt mig sväva iväg lite.

För jag tror att den här vinsten kan rädda säsongen.

På sättet vi gör det. Hur vi vänder mot det dittills obesegrade Sirius. Det borde rimligen påverka självförtroendet positivt.

Förhoppningsvis åker vi inte på någon storförlust mot det österrikiska laget. Förhoppningsvis kan vi bygga något på den här segern.

Jag vill också hylla Aksum här.

Han har med rätta kritiserats under säsongen. Efter den första halvleken var det nog inte långt borta att han skulle kunna bli av med jobbet. Men sedan kom tre byten.

Olle Lindberg och Nielsen förändrade matchen med sina mål och assist. Taktiskt såg det bättre ut, med ett betydligt mer intensivt försvars- och anfallsspel.

Från ett haveri till ett mirakel.

Ja, fotboll kan vara märklig ibland.

Men jag älskar det.

Vad tyckte ni om vändningen? Kommentera nedan.