Då var det dags!

Efter vad som har känts som en evighet så är det återigen dags för allsvensk match för gulsvart. Senast var något utöver det vanliga. Efter en lång tid utan seger lyckades vi vinna mot serieledande och dåvarande obesegrade Sirius.

Vilken match det var!

Vilken vändning!

Men Europamatcherna tog oss åter tillbaka på jorden. Inte för att vi hade varit i luften särskilt länge.

Men, men.

Vi skulle inte sväva iväg. Bortamatchen i Salzburg visade att vi har långt kvar att gå. Vilket är helt logiskt med tanke på hur säsongen har sett ut. Allt kan tyvärr inte bara magiskt förändras efter en match.

Även om man hade önskat det.

Jämfört med matchen mot Salzburg såg elvan något annorlunda ut. Svanberg in i stället för Miettinen i försvaret. Vigge Gustafson och Nielsen ut – nye Agnarsson och Lindberg in.

Inte särskilt konstigt med tanke på de förändringar som behövde göras efter hur det såg ut i torsdags. Kul att se Agnarsson från start. Olle Lindberg gjorde, som vi alla vet, ett imponerande inhopp mot Sirius.

Vad gör du, Wallinder …

Om det har varit någon spelare som jag faktiskt tycker har imponerat under Europamatcherna så har det nog varit Robin Wallinder. Han har stått för många viktiga räddningar och hållit kvar oss i matcher längre än vi egentligen förtjänat.

Han har varit en spelare som har fått onödigt mycket skit. Han har varit bra och ibland bland våra bästa.

Men inte i den här första halvleken.

Första målet är väl i och för sig inte bara hans fel. Djurgården lyckas alldeles för enkelt öppna upp vårt försvar, som inte riktigt hinner med. Men det går inte heller att undgå det misstag Wallinder gör när han går ut sådär.

Det gör jobbet väldigt enkelt för Lien, som kan lägga in bollen i öppen bur.

Men det var inte över där.

Oh nej.

Bara cirka nio minuter senare var Lien där igen.

Vi förlorar bollen mycket slarvigt på mittplan. Det blir en omställning. Jeppe Okkels är fri på sin kant och skjuter på Wallinder, som släpper en retur och …

Där står Lien.

2–0.

Det är onekligen en målvaktstabbe av Wallinder. Han kan inte släppa en sådan retur i ett sådant läge.

Uselt på alla sätt

Djurgården skulle också göra ett tredje.

Här går det väl dock inte att klaga på Wallinder. Skottet som Åslund får till utanför boxen är svårtaget.

Om det är något man i stället ska klaga på så är det hur enkelt Djurgården lyckades spela genom våra lagdelar. Vårt lag står bara och sover när Djurgården kan passa sig genom först vårt mittfält och sedan vårt försvar.

För enkelt.

För stillastående.

För dåligt.

Min sammantagna känsla efter första halvleken är just att vi inte var tillräckligt påtända. Allt gick för långsamt. Offensiven existerade inte. Vi hade ingen idé. Inget självförtroende.

Visst, vi vände senast ett 3–0-underläge. Men efter första halvleken fanns det inga som helst tendenser till att det skulle upprepas.

En evig väntan på det uppenbara

Det gjorde det inte heller.

Andra halvleken var egentligen lik den första. Vi släppte in färre mål. Men Djurgården hade inte heller samma anledning att gå efter ett till.

Ändå var det de som var närmast.

De hade några fina anfall, som när Åslund skjuter precis utanför i den 66:e minuten eller när Fallenius tvingar Wallinder till en fin räddning.

Maif då?

Vad gjorde vi för att jaga kvittering?

Inget.

Om man bortser från Bergströms nick och Agnarssons skott utanför så hände inget riktigt offensivt från vår sida.

Jag vet att det skulle ha krävts mycket för att vi skulle vända ytterligare ett tremålsunderläge. Men de kunde åtminstone ha visat någon form av vilja.

Någon form av heder.

Men …

Nej.

Inte den här gången.

I stället hittar Djurgården till slut sitt fjärde mål. Alexander Andersson hittar Fallenius helt fri i straffområdet.

Precis som egentligen alla mål vi släppte in i den här matchen så är det alldeles för enkelt.

Djurgården igen …

Efter matchen är jag givetvis besviken.

Den här insatsen som vårt lag står för i dag är under all kritik. Allt är för dåligt egentligen.

Passningsspelet.

Målvaktsspelet.

Tempot.

Inställningen i andra halvlek.

Djurgården var mycket bättre än oss i dag. Det är jobbigt att erkänna, men det är onekligen sant.

Man kan argumentera för att det första målet vi släpper in förändrar hela matchen. Att det hade kunnat se helt annorlunda ut om det inte vore för individuella misstag.

Men jag vet inte riktigt om jag kan köpa det argumentet. Det blir lite väl hypotetiskt. Om misstagen inte hade kommit i den sjätte minuten så kanske de hade kommit i den elfte.När misstag sker upprepade gånger så är det inte otur.Det är bara dåligt. Ett tecken på ett lag som just nu inte fungerar.

Näst på tur blir det Djurgården igen på torsdag. Nu på Strandvallen. Vi får väl hoppas att hemmaplansfördelen kan göra susen. Det har den gjort förut.

Men mycket mer måste ske än ett platsbyte för att vi ska få vår revansch då.

Vad tyckte du om matchen? Kommentera nedan.