Nu är det bara vinst som gäller! Det är väl alltid till viss del sant, men det har aldrig känts så viktigt som nu. Vi är mitt i ett dubbelmöte i Europa där en vinst skulle generera flera viktiga miljoner för klubben. Samtidigt har Mjällby nu åtta raka matcher i Allsvenskan utan seger och börjar oroligt sjunka längre och längre ner i tabellen. Hur ska Aksum tänka? Vad ska han prioritera? Det är frågan.

När laguppställningen kom ut var det enkelt att dra slutsatsen att Europa fortfarande var huvudfokuset. Ingen Kjær, Granath, Bergström eller Pettersson. Lägg därtill att Iqbal spelade mittfältare, att båda Gustavssons var avstängda och att både Manneh och Stroud antingen har eller ska skriva på för en annan klubb, så kan man konstatera att mycket var nytt.

Jag förstår varför Europaspelet fortfarande är huvudfokuset. ”En sån chans får man bara en gång i livet” (lägg på ett riktigt dalmål). Men trots det kunde jag inte undgå att känna mig orolig med ett sådant oprövat lag, särskilt när vi bara måste vinna.

Vad har hänt med vårt kära Mjällby?

Vi började okej. Inte perfekt. Inte med ett spel som gjorde mig överdrivet imponerad. Men vi hade några chanser. Aki hade ett skott på mål redan i den andra minuten. Några fina inspel där det sista lilla saknades. Elfsborg hade också sina chanser. Inga särskilt farliga chanser. Det var med andra ord ganska jämnt.

Sedan började Elfsborg sakta skapa mer tryck. Till en början mest bollinnehav, ofta på egen planhalva. Men de började ändå sakta men säkert ta över kontrollen över matchen.

Det var därmed inte helt ologiskt när Elfsborg tog ledningen. Omställning. Kamara fick bollen. Såg ut att slarva bort den. Men lyckades skicka vidare den till Simon Olsson, som hårt och direkt kunde placera den i Wallinders vänstra hörn.

Ännu en uppförsbacke.

Maif körde på samma växel efter målet. Det vill säga alldeles för låg. Gästerna fick om något ett ännu större övertag. Momoh Kamara lyckades skapa flera klara målchanser. Julius Beck träffade ribban och Leo Östman var framme på returen. Inget mål den gången, men det kunde lika väl ha blivit det.

Mjällby var inte sig likt i första halvlek. Det beror i och för sig på vad man jämför med. Det finns många likheter med tidigare halvlekar. Vi är inte det stabila laget som vi tidigare var. Presspelet fungerar överhuvudtaget inte. Luckorna som ledde till målet är bara en symbol för ett försvarsspel som inte längre finns där.

Vad var matchen på väg? Vad var säsongen på väg? Vad är Mjällby på väg?

Ingen stor förändring i andra

Ingenstans.

Mjällby verkade inte vara på väg någonstans i den andra halvleken. I början av halvleken var det inte mycket som hände i MAIF:s favör. Nyförvärvet Ian Hoffman gick in alldeles för hårt i en närkamp, vilket resulterade i ett gult kort.

Det var något.

Men inte mycket mer skedde.

Istället var Elfsborg i flera farliga omställningar. Zeneli, den äldre, var aktiv och skapade. Kamara var likväl farlig, men misslyckades med det lilla sista. Kanske något för Mjällby?

Skämt åsido, var vi vidöppna i försvaret. Det kunde ha blivit ett mycket mer pinsamt resultat.

Det blev det inte.

Kanske var det för att bytena sänkte matchtempot. Våra ordinarie spelare byttes in.

Nu blir det förändring.

Nja.

En liten förändring blev det. Vi fick mer bollinnehav. Vi hade några skott på mål. Rakt på målvakten. Men ändå en förbättring. Vi kom inte mycket närmare än Iqbals nick från en hörna.

Det var en sådan match … igen.

Vad ska vi göra nu?

Jag vet ärligt talat inte vad jag känner efter slutsignalen. Det finns inget som jag kan säga som inte har sagts förut. Det finns inget särskilt unikt med den här matchen.

I början av andra halvlek var vi ovanligt dåliga med de chanser vi släppte fram. Annars var det en match som vi har sett så många gånger förut den här säsongen.

Vårt pressspel fungerar inte.

Vi är inte tillräckligt kliniska.

Vårt försvar brister när vi väl behöver det.

Vi har fortfarande ett bra grundspel. Det finns fortfarande flera duktiga spelare i truppen. Men det är något som oundvikligen saknas.

Jag vill tro på Aksum. Jag vill verkligen det. Jag tror fortfarande att han var en av de största anledningarna till guldet. Vi har ingen som är så fotbollsteoretiskt kunnig som han.

Men just nu är det inte det vi behöver.

Problemet ligger inte där.

Problemet tror jag snarare ligger på det mentala. Vi hade flera jämna matcher förra säsongen som vi lika gärna kunde ha förlorat, men som vi ändå vann. Det är inte stora marginaler mellan att vara den bästa mästaren och det miserabla läget som vi befinner oss i nu. Det tror jag verkligen inte.Men det gör det inte lättare för det.

Nu frågar jag er – vad ska vi göra?

Vad tyckte du om matchen? Kommentera nedan.