Det är lördag, solen skiner igenom molnen och det vankas Göteborgsvarv inne i stan. Men framförallt så ska den för tillfället skadade Kevin Holmén göra sin första intervju med oss här på Gaisredaktionen. Vi möts upp på en bänk som har sett bättre dagar med utblick över träningsplanen där övriga truppen ska ta sig an ett matchförberedande pass dagen innan Sirius away.
Först och främst Kevin, hur mår du med tanke på skadan?
– Trots skadan så tycker jag det är helt okej faktiskt. Såklart suger det att ha åkt på skadan men just nu är det inte så mycket man kan göra mer än att bara köra stenhårt med rehaben varje dag här uppe på GG ihop med Felix och Arvid. Finns ingen anledning att lägga sig ner och dö, utan bara göra allt man kan för att komma tillbaks så stark och snabbt som möjligt.
Vad var det som hände egentligen när du blev skadad?
– Vi hade en helt vanlig träning på Valhalla och spelade tvåmål. Helt plötsligt så skulle jag göra en sidoförflyttning som man gör hela tiden och då hörde jag nästan som en smäll i knät. Min första tanke var att fortsätta springa men då kom Felix och Arvid snabbt och sa att det skulle jag absolut inte göra.
Kände du någon smärta när det hände? Man har ju hört att vissa inte känner någonting när det händer.
– Nej precis, jag kände ju ingen smärta överhuvudtaget, det var det som var så jävla konstigt. Det var ju därför jag ville fortsätta träna men tack och lov så blev jag ju stoppad ifrån det direkt. En riktig konstig känsla att inte känna något om man säger så.
Har du varit med om något liknande innan eller var det första gången?
– Det är första gången jag är med om den här skadan, framför allt förhoppningsvis den sista också. Man önskar inte ens denna skadan till sin största fiende.
Finns det någon prognos nu efter operationen hur länge du ska rehaba och vara borta?
– Det jag har fått höra är att man kan räkna med nio månader av rehab och sedan upptrappning i träning. Det verkar vara den ”vanliga” tiden med en sån här skada.
Hur jobbigt är det för dig att behöva stå vid sidan när de andra är på träningsplanen och matcherna?
– Det suger verkligen, kan inte säga något annat. Det är ju framför allt matcherna man saknar men även att kunna vara ute på träningen med grabbarna varje dag liksom. Men turen är att Felix och Arvid är så jäkla duktiga på sitt jobb så jag får bästa möjliga hjälp med min rehab.
Vi släpper skadan och pratar om lite roligare saker istället.
Hur kom det sig att du valde att flytta till GAIS?
– Sen den första kontakten jag fick med GAIS och Fidde som var under sommaren 2024 så fick jag en jättebra känsla. Man hade ju sett vad klubben hade gjort under två–tre säsonger och var riktigt imponerad. Jag kände att det var ett projekt som jag verkligen skulle vilja vara en del av och att det skulle passa mig som spelare men även som person.
Fanns det några andra klubbar som var intresserade av dig?
– Det fanns andra klubbar som visade intresse men jag var säker på att det var GAIS som jag ville flytta till.
Du kommer ju ifrån en fotbollsfamilj med stark anknytning till Elfsborg genom dina farbröder Sebastian och Samuel. Skulle du säga att du såg dem som förebilder när du var yngre?
– Absolut, det var de verkligen. Vi har varit väldigt nära varandra under hela livet, så att ha dem nära till hands var verkligen inspirerande. Vi har pratat jättemycket fotboll sinsemellan under alla åren. Det var skönt att alltid kunna ringa till dem om man undrade något, inte bara när det gällde fotboll utan om allt möjligt. Jag kommer ihåg att jag var nere och hälsade på Samuel när han spelade i Fenerbahce när jag var 12–13 och vi gick på ett derby mot Galatasaray. Den stämningen som var inne på den arenan är det sjukaste jag har varit med om, det var något annat kan jag säga.
Jag gick höra från en gammal skolkompis till dig att du var en av de coola killarna under högstadiet, så på en skala 1–10, hur cool var du egentligen?
– Haha, jadu hur cool var jag? Asså jag var nog inte den absolut coolaste killen i skolan om man säger så. Man kanske trodde att man var lite coolare än vad man egentligen var, men det hör väl tonåren till tänker jag.
Det ska ju spelas ett Europakval i sommar som du tyvärr kommer missa. Om du hade fått drömma angående motstånd, vad hade du velat ha då?
– Den absoluta drömmen måste väl ändå vara att få så lätt motstånd som möjligt så man kan komma vidare. Sen är det klart att det hade varit jäkligt kul att få möta något av lagen från de större ligorna även om de lär vara direktkvalificerade till turneringen.
Många gaisare vill nog österut till de gamla Sovjetstaterna, mig själv inkluderad. Helst så långt österut man bara kan komma.
– Ah jag kan fatta den grejen. Jag var ju i Moldavien med Elfsborg när vi kvalade i Europa och det var verkligen en upplevelse om man säger så. När vi åkte i stan till och från arenan såg det ut som att det hade varit ett krig där som precis tog slut. Det var bara grått, rätt deppigt och inte särskilt inspirerande.
Låter helt underbart om du frågar mig.
– Haha, det får stå för dig.
Vilka i laget brukar du umgås mest med på fritiden?
– Jag skulle ändå säga att de allra flesta umgås med varandra. Men de jag träffar mest är nog Beckman, Jocke och Gurra tror jag.
Du håller dig nära Kungsbackafolket?
– Haha precis.
Vad brukar ni göra när ni träffas då?
– Vi brukar hänga mestadels inne i stan. Det blir ju att man träffas på en fika, bara snackar och tar det lugnt. Det är väldigt trevligt.
Vem i laget skulle du säga har sämst musiksmak?
– Det blir nog fan Felix, vår fysioterapeut. Annars skulle jag faktiskt säga att det är ganska bra nivå på musiken inne i omklädningsrummet. Det är ju Jocke som styr för det mesta.
Vad spelar han mestadels?
– Mestadels svensk pop, det går alltid hem och är ett säkert kort. Sen har Franco också jäkligt skön musiksmak, mycket serbisk musik som man inte vanligtvis lyssnar på men det är uppskattat.
Har du haft någon drömliga eller något drömlag du skulle vilja spela för?
– Då får det ändå bli Premier League. Det är ju den ligan man har tittat mest på genom åren och den är alltjämt världens bästa liga år ut och år in. Jag har ju alltid hållit på Man United så det hade varit jäkligt häftigt att dra på sig den tröjan någon gång.
Har du någon speciell rutin eller ritual som du alltid följer inför en match?
– Ritual vet jag inte om jag skulle kalla det men jag kör alltid in en Sibbe, alltså snusen Siberia, två Nocco och en kopp kaffe. Då kommer man igång kan jag lova.
Jag fick rätt många frågor som du förhoppningsvis inte fått innan som är lite lättare och kanske lite roligare, som jag tänker vi avslutar med.
Om du fick välja att göra alla dina mål med antingen en tåpaj från 30 meter eller med fel fot, vad hade du valt?
– Då får jag nog ändå ta en tåpaj från 30 meter. Tåpajen är jäkligt underskattad och sen är min högerfot ganska värdelös faktiskt, haha.
Om GAIS skulle installera en öltapp här uppe på GG, vilken hade du valt om du fick bestämma?
– Jag gillar ju Blanc rätt mycket, den är god och lättdrucken. Men egentligen vilken enkel ljus lager som helst hade gått bra.
Håkan eller Valter Nilsson?
– Har dålig koll på Valter så då får jag ändå ta Håkan. Han var ju uppe på en träning med sin son förra året så fick vi alla ta en bild ihop med honom, det var jäkligt häftigt. Måste säga att ”Gårdakvarnar och skit” är hans bästa.
Vilken är din absoluta favoritfilm någonsin?
– Antingen Gladiator eller American Sniper. Två riktigt jäkla bra filmer.
Om du bara fick lyssna på ett musikalbum för resten av ditt liv, vilket hade du valt?
– Jag är fan dålig på namn men något med Thomas Stenström.
Tankar om hans VM-låt?
– Inga kommentarer om man säger så.
Om du fick punka på bilen och var tvungen att ringa någon i laget, vem tror du är bäst på att mecka med bilar?
– Det blir nog fan Franco ändå. Jag vet ingenting om hans kunskaper men det känns bara som att han hade löst det på ett eller annat sätt.
Sista frågan som är lite pest eller kolera: om du mot all förmodan var tvungen att spela för antingen Blåvitt eller Häcken, vilka hade du valt?
– Helst ingen. Men Häcken betalar nog bättre, plus mindre press på dig som spelare.
Tack så mycket för pratstunden Kevin, hoppas allting löser sig och kör hårt med rehaben!
– Tack själv, HEJA GAIS.
