Mina föräldrar hade länge en rosa fåtölj i vardagsrummet. En stor och ganska otymplig historia som knappast hade vunnit några priser för sin design. Den var rent ut sagt för jävligt ful. Ändå var det alltid den alla slogs om att få sitta i. Den hade exempelvis den fantastiska egenskapen att den gick att fälla ut så att den nästan blev som en säng. En funktion som förtjänar någon form av branschpris!
För något år sedan blev fåtöljen förpassad till sommarstället, ett fullt rimligt beslut ur ett rent estetiskt perspektiv. Det blev ett stort jubel från mig och mina bröder. Visserligen hade vi alla flyttat hemifrån, men varje gång vi kom på besök påmindes vi om hur gräslig den var och hur mycket plats den tog upp. Att det dessutom var den första möbeln vi satte oss i när vi kom hem verkade ingen av oss lägga någon större vikt vid.
Jag har börjat inse att Nikola Vasic är GAIS motsvarighet till den där rosa fåtöljen. Han är stor, lite otymplig och har kanske sett sina bästa dagar. Samtidigt har han egenskaper som gör att man gärna vill ha honom kvar. Problemet är bara att det börjar bli lite trångt i vardagsrummet.
När Vasic anslöt i somras var jag ganska övertygad om att det skulle bli en sex månader lång historia. Han skulle komma in, bidra med lite rutin och förhoppningsvis några mål, för att sedan tacka för sig när säsongen väl var slut. Och under stora delar av hösten har jag inte direkt haft anledning att ändra min uppfattning. Han har sett ganska tung ut på planen och hemjobbet har lämnat en del att önska. Ibland har han fallit så lätt att man nästan börjar misstänka att han planerar en karriär i Hollywood efter fotbollen.
Men så ordnar han straffen mot Blåvitt och följer upp det med att avgöra mot Kalmar. Det är nästan som att han har fått reda på att jag sitter och skriver en krönika om varför GAIS kanske borde göra sig av med honom. Och plötsligt är jag inte alls lika säker längre. För det är ju trots allt mål och avgörande insatser man vill ha av en anfallare. Vasic kan se ganska tung ut under stora delar av en match, men när det väl gäller har han en förmåga att dyka upp och göra skillnad.
Det är lätt att sitta och prata om arbetskapacitet och hur en anfallare ska passa in i spelsystemet, men det blir betydligt svårare att argumentera emot honom när han faktiskt avgör fotbollsmatcher. Han verkar dessutom trivas bra i klubben och hans intervjuer efter matcherna är ofta betydligt roligare än de vanliga standardsvaren. Det är helt enkelt svårt att inte tycka om Nikola Vasic.
Samtidigt är det ju inte riktigt så enkelt. Vasic fyller 36 nästa år och även om han fortfarande har en hel del att erbjuda är det knappast honom GAIS ska bygga framtidens anfall kring. Salter finns redan i truppen och jag tycker dessutom att vi behöver få in en yngre anfallare som vi kan bygga laget kring på längre sikt. Det är väl här någonstans som förnuftet borde få bestämma. Man kan inte bygga en trupp utifrån vilka spelare man tycker bäst om och det är knappast någon långsiktig lösning att behålla alla som råkar göra ett par viktiga mål.
Fast det är ju väldigt lätt att resonera så när man sitter hemma och funderar över nästa säsongs truppbygge. Betydligt svårare blir det när samma spelare några dagar senare avgör en fotbollsmatch. Så vad tycker jag då? Ska GAIS förlänga med Vasic? Jag vet faktiskt inte. Förnuftet säger fortfarande att vi borde tacka för de här sex månaderna och gå vidare. Men jag är inte längre lika övertygad om att det är rätt beslut.
Den rosa fåtöljen står i alla fall fortfarande kvar på sommarstället och varje gång jag är där är det fortfarande den jag helst sätter mig i. Jag var en av dem som jublade när den försvann, men jag får väl helt enkelt krypa till korset och erkänna att jag ibland saknar den.
Det blev visserligen snyggare och rymligare utan den, men någon riktigt bra ersättare har inte kommit till föräldrarhemmet än. Och det är väl ungefär där jag befinner mig med Nikola Vasic. Jag kan komma på ganska många goda argument för att göra mig av med honom. Jag är bara inte helt säker på att jag skulle bli särskilt glad om GAIS faktiskt gjorde det.
Veckans:
Gaisare på vift: Kees Sims verkar inte ha fått någon speltid i Haugesund. Är det dags för GAIS att sälja Nya Zeeländaren när han kommer tillbaka från lånet?
Efterlysning: En anfallare som är 23 år och gör 15+ mål per säsong. Hör av er till Sköldmark!
Förhoppning: Att Mjällby åker ur Allsvenskan i år. Är det småaktigt? Förmodligen. Hade det varit lite kul? Ja!
Låt: Tenth Avenue Freeze-Out, Bruce Springsteen. Nu tar vi helg!
