När ni läser det här sitter jag antagligen på någon murrig pub i Manchester eller irrar runt någonstans i Northern Quarter. Trots att staden är så starkt förknippad med fotboll är det faktiskt inte fotbollen som lockar mest. Jag har lagt Premier League bakom mig och Manchester United var heller aldrig mitt lag, det var alltid Arsenal som gällde. Trots det har jag ju såklart en biljett till söndagens match mellan United och Ipswich. Det hade väl varit lite väl principfast att åka hela vägen till Manchester och inte gå på fotboll.
Det är lite märkligt ändå. För hade jag åkt till Manchester för tio år sedan hade fotbollen antagligen varit hela poängen med resan. Jag ville se de största matcherna, de bästa spelarna och gärna så mycket Premier League som möjligt. Jag kunde rabbla startelvor och hade koll på någon 17-årig akademikille i Arsenal som kanske skulle få sitta på bänken i Ligacupen. Jag hade åsikter om spelare jag aldrig hade sett spela mer än tio minuter.
GAIS fanns där då också. Det har GAIS alltid gjort. Men det fanns plats för väldigt mycket annat runt omkring. Någonstans på vägen har det där förändrats. Det är kanske inte den mest glamorösa utvecklingen. Från att ha koll på Arsenals nästa stora akademitalang till att sitta och fundera på om GAIS verkligen borde förlänga med en spelare som jag för tre år sedan inte ens visste spelade fotboll.
Jag tror egentligen inte att jag slutat gilla den stora fotbollen. Jag kommer säkert gå in på Old Trafford på söndag och känna att det är en ganska mäktig plats att befinna sig på. Jag kan fortfarande imponeras av de bästa spelarna och en riktigt bra fotbollsmatch. Men jag behöver inte längre veta vem som är nästa stora Arsenal-talang, följa varje övergång eller kunna varenda startelva utantill. Den finns fortfarande där. Jag har bara slutat känna samma behov av att följa den. Och det märks kanske framför allt i vad jag minns.
Jag kommer till exempel fortfarande ihåg sommaren efter att vi precis hade gått upp i Allsvenskan. Mervan Celik spelade och det var en otroligt varm sommardag på Gamla Ullevi. På ena sidan av planen hade det blivit lite skugga och det såg ut som att Mervan vägrade göra någonting för att ta sig därifrån. Jag minns inte vilka vi mötte. Jag minns inte vad matchen slutade. Jag minns tydligen bara Mervan i skuggan.
Det var egentligen ingenting. Ingen klassisk match, inget avgörande mål och inget som någon annan någonsin kommer att skriva någonting om. Ändå har just den där fullständigt meningslösa lilla händelsen fastnat. Jag minns var jag stod, vilka som var bredvid mig och ungefär vad som sades. Det är nästan provocerande hur selektivt minnet fungerar.
Så jag åker till Manchester. Jag går på Old Trafford och ser Manchester United spela fotboll. Det kommer jag såklart att minnas länge. Mitt yngre jag hade förmodligen varit helt lyriskt.
Men någonstans på vägen har jag gått från att vilja veta allt om Arsenal till att vilja veta allt om GAIS. Och uppenbarligen även till att minnas exakt var Mervan Celik stod en varm sommardag på Gamla Ullevi, utan att ha en aning om vilka vi mötte.
Jag vet inte riktigt när det hände. Men jag är ganska glad att det blev så.
Det får räcka om Manchester och mitt åldrande fotbollsintresse för den här veckan. Allt man går runt och tänker på under sju dagar behöver trots allt inte bli en livsfilosofi. Så innan vi tar helg: några betydligt kortare tankar, spaningar och annat som av någon anledning fastnat i huvudet.
Några saker som fastnade:
Låt: Something Changed – Pulp. Förutom den otroligt passande titeln för veckans tema är det kanske huvudanledningen till att jag åker till Manchester. Jag ska se dem spela, helt enkelt.
Gaisare på vift: Axel Henriksson lämnar Blackburn för vad som väntas bli Randers i den danska högstaligan. Därmed blir han den andra ex-gaisaren under det här transferfönstret som ansluter till Danmark. Det ska bli spännande att se vad han kan uträtta där.
Tack för det: Diabaté fick vi äntligen iväg. Visserligen bara på lån igen, men man kan inte få allt. Nu slipper förra årets allsvenska skyttekung åtminstone sola bort sin GAIS-lön i Spanien.
