Inför matchen var känslan ganska delad. På ett sätt kändes det som ett läge där GAIS skulle få det väldigt svårt med tanke på skadorna och motståndet. Hammarby ska trots allt slåss om guldet och har en trupp som är betydligt bredare och spetsigare än GAIS just nu. Samtidigt fanns det något intressant i att många redan verkade ha räknat hem matchen åt Hammarby innan avspark. Det blev ännu tydligare när Besara började på bänken. Då fick man direkt känslan av att Hammarby såg det här som en match man skulle lösa oavsett.
Men det syntes ganska snabbt att GAIS inte hade några planer på att lägga sig lågt och hoppas på det bästa. Om andra halvlek mot Degerfors gav känslan av ett lag som började bli slitna så var det här raka motsatsen. GAIS kom ut aggressivt direkt, vann dueller och spelade med en tro på det man gjorde. Det smittade av sig på hela Gamla Ullevi.
GAIS fick dessutom exakt den start matchbilden behövde när Niklasson Petrovic fick med sig lite tur efter en tabbe i Hammarbys försvar och sedan kyligt tog sig förbi Warner Hahn för att näta i den 25:e minuten. Backlinjen var riktigt bra och framför allt Anes Cardaklija. Han har varit en av GAIS bästa spelare senaste veckorna. Det känns som att han vinner varenda duell just nu och dessutom spelar med ett lugn som gör att allting runt honom ser enklare ut. Han löser situationer utan att stressa upp sig och spelar med en självklarhet som är imponerande att se. Abraham, Lind och Madjed hade en riktigt tuff kväll mot honom helt enkelt.
Wängberg, de Brienne och Ågren ska också ha stor cred. Hammarby skapade chanser och hade perioder där de tryckte tillbaka GAIS ordentligt. Det märks varför de ska slåss om guldet. I vissa stunder hade GAIS också marginalerna med sig, men samtidigt brukar man säga att skicklighet föder tur. Jobbar man så hårt som GAIS gjorde defensivt hamnar man oftare på rätt sida i de där situationerna.
Men mest av allt handlar den här vinsten ändå om Krasniqi. Han har varit den självklara ettan länge i GAIS, men sedan skadan mot AIK i höstas har man nästan glömt av hur viktig han faktiskt är för laget. Sedan han kom tillbaka i derbyt mot Örgryte har hela GAIS sett stabilare ut och det är ingen slump. Det är inte bara räddningarna heller. Hans spel med fötterna är på en nivå som förändrar hela sättet GAIS spelar på. Han vågar hålla i bollen under press, spelar sig ur situationer och är inte rädd för att skicka iväg bollen upp på andra planhalvan när det behövs. Man pratar ofta om målskyttar när lag får resultat med sig, men Krasniqi är en av de största anledningarna till att GAIS form vänt.
Sedan kommer det röda kortet och Göteborgsregnet fick aldrig chansen att bli kvällens kallaste dusch för Hampus Skoglund. Visst, matchen dog ganska mycket där för Hammarby, men jag tycker ändå att GAIS var det bättre laget redan innan utvisningen. Matchen i helhet är ett riktigt styrkebesked för de grönsvarta och helt plötsligt är man inte särskilt långt ifrån att vara med och slåss om Europaplatser igen. Och också kul för Salter att få göra mål. Han har sett ganska blek ut senaste matcherna och för en striker betyder mål allt. Förhoppningsvis kan det här bli målet som får igång honom igen.
Jag har alltid trott på Fidde, men jag har också kritiserat hans tombola en del under säsongen och ibland ifrågasätt hans sätt att ta ut startelvor och göra byten. Men ju längre säsongen går desto mer börjar man förstå tanken bakom det. I längden verkar det göra GAIS starkare även om det i stunden kan verka som ganska märkliga beslut. Trots skadorna fortsätter laget springa, pressa och ta poäng. Och ärligt talat känns det som att Fidde fått rätt ganska många gånger nu. Sex raka utan förlust säger mycket. Sättet GAIS gör det på säger ännu mer. Nu får vi se om vi kan ge Sirius deras första förlust för säsongen på söndag!
