Efter tappet mot Brommapojkarna skrev jag att det inte finns någon större anledning att oroa sig för Sirius offensiv efter rekordförsäljningen av Robbie Ure. Som den envisa dåre jag är tänker jag fortsätta hävda det.
Men det betyder inte att allt är frid och fröjd i Sirius. Oron finns där – fast i andra änden av planen. Det är inte anfallet som bekymrar mig.
Det är försvaret.
När Mjällby dundrar in reduceringen redan i den första minuten av andra halvlek sköljer en oerhört obehaglig känsla över mig.
Panik. Ren och skär panik.
Ni som känner till historien mellan Sirius och Mjällby vet att laget från Listerlandet har blivit något av ett spöke för oss i Uppsala. En demon. En förbannelse.
I normala fall ska det inte gå att tappa en tremålsledning i Allsvenskan. Men Mjällby är inte vilket motstånd som helst för Sirius.
När Sirius går till halvtidsvila med en 3–0-ledning tycks förbannelsen äntligen vara bruten. Allt är frid och fröjd. Berättelsen ser ut att få sitt lyckliga slut.
Men det här är ingen sådan berättelse.
Likt en skräckfilm som först lurar tittaren att tro på ett lyckligt slut återvänder den där förbannade demonen precis när man tror att faran är över. Förbannelsen är därmed inte död. Den slog tillbaka – skoningslöst.
Mjällby AIF – the boogeyman.
Mitt i all denna demonik måste också David Celic nämnas. I veckan skrev målvakten på ett nytt kontrakt med Sirius – men efter två kostsamma misstag mot Mjällby är frågan om det verkligen var Jonathan Ederström som lade fram papperen.
Kanske var det Djävulen själv.
För om Celic sålde sin själ för ett nytt kontrakt var betalningen grym: först en underskrift, sedan en mardrömsprestation på Strandvallen.
Nu har Sirius tappat tre bekväma ledningar sedan VM-uppehållet. Celics misstag blev till viss del avgörande den här gången, men problemen är större än en enskild spelare. Exakt vad som brister i försvarsspelet kan jag inte svara på, och jag tänker inte låtsas som att jag sitter inne på någon enkel lösning.
Klart är däremot att Andreas Engelmark har fått rejält med huvudbry inför fredagens möte med BK Häcken. Försvarsspelet måste tätas till – och det snabbt. Annars riskerar det stora försprånget till Hammarby att ätas upp betydligt fortare än någon i Uppsala hade kunnat föreställa sig.
Offensiven har visat att den kan vinna matcher åt Sirius. Nu måste försvaret sluta kasta bort dem. Tre stora tappade ledningar sedan VM-uppehållet är inte otur – det är ett mönster som Andreas Engelmark måste bryta.
Annars kan höstens vackra dröm förvandlas till en ännu långsammare och plågsammare skräckfilm.
