Dagen började dock oroväckande för alla med blåsvarta sympatier. När startelvan presenterades stod det klart att Mohamed Soumah började på bänken, samtidigt som Jesper Uneken saknades helt på grund av skada. In kom i stället rutinerade Simon Sandberg och unge Åke Andersson, som fick göra sin första start sedan han värvades under sensommaren. Läge för panik?
Inte om man frågar det här laget.
Just nu känns det nästan som att Sirius är immuna mot motgångar. Marcus Lindberg avstängd? Inga problem. Nildén kliver in och skickar en djupledsboll som bäddar för segermålet. Mohamed Soumah skadad? Inga problem. Simon Sandberg kommer in och stänger igen framför eget mål, precis som mot Västerås.
Det spelar nästan ingen roll vad som kastas i Sirius väg just nu. Någon annan kliver fram, löser uppgiften och ser till att maskineriet fortsätter rulla.
Visst, det såg återigen inte särskilt bländande ut. Men vad gör det när man fortsätter att vinna?
Jag säger inte att Andreas Engelmark har kastat sin fotbollsfilosofi i papperskorgen. Men efter den tunga perioden tycks han ha insett att det finns något som väger tyngre just nu.
Försvarsspel och poäng.
Att dominera matchbilden är inte längre prio ett när Allsvenskan går in i sin sista tredjedel. Inte heller att till varje pris spela sig ur varje situation. De onödiga riskerna har skalats bort.
Soumah har slutat med sina passningsfinter. Celic slår hellre långt än chansar med en riskfylld passning. Krusnell söker Bjerkebo i djupled i stället för att alltid försöka kombinera sig fram.
Det är kanske inte lika vackert. Inte lika bländande. Men det är betydligt mer cyniskt.
Nu ska man bara vinna.
Till varje pris.
Och visst vann man till slut. Bjerkebo pangade in Joakim Perssons sidledspassning via målvakten och såg till att alla tre poäng följde med hem till Uppsala.
Han har själv medgett att beslutet att tacka nej till landslaget tyngde honom till en början. Men av insatsen mot GAIS att döma verkar landslagsuppehållet ha gjort honom gott. Bjerkebo såg både fräsch och het ut och var ett ständigt hot mot GAIS-försvaret matchen igenom.
Och när Sirius behövde honom som mest var det också han som avgjorde.
Drömmen om det där SM-guldet stärktes en smula igår. Den stärktes rejält idag.
För som jag skrev inför matchen kunde den här omgången få stor betydelse för Sirius. Inte bara genom vad man själva gjorde mot GAIS, utan också genom vad som skulle hända i derbyt mellan Hammarby och Djurgården.
Förutsättningarna var enkla. Det viktigaste var att Hammarby inte vann. Ett kryss hade varit utmärkt. En Djurgårdsseger? Helt okej det också.
Och Djurgården vann.
Det innebär att Sirius lämnar den här omgången med tio poäng ner till andraplatsen. Med ännu en omgång avklarad och ytterligare lite luft mellan sig själva och de jagande lagen börjar drömmen om det där SM-guldet kännas allt mer påtaglig.
”Det ligger i luften, någonting är på gång”, sjöng Tomas Ledin 1979.
Nästan femtio år senare har jag samma känsla.
Det ligger i luften. Någonting är på gång.
Någonting stort.
