Känslan efter Malmö borta
När man tog sig från arenan i söndags var det med en otrolig eufori och en känsla av att det faktiskt är något på gång. Även om vinsten mot Sirius var skön visste man alltid att Malmö borta skulle bli en tuff uppgift.
Men känslan av att guldhoppet lever har funnits den här tiden på året tidigare säsonger, och erfarenheterna från förr gör att jag inte vågar hoppas för mycket. Men att vi skulle ha så här stor chans att vinna trodde man inte efter derbyförlusten mot Djurgården, det är bara att tacka Sirius för att ha släppt in oss igen. Nu hoppas jag att vi tar vara på chansen.
Dagarna som gått har präglats av en ständig längtan inför fredag och ännu en förhoppning om att få tro på det lite till. Efter att som väntat sett Sirius vinna över Halmstad så vill man återigen vinna för att se Bajen i toppen av tabellen. Min känsla är att så länge vi går rent tror jag inte att Sirius orkar ta de poäng som de behöver. Den känslan gör att jag vågar hoppas på det. Men jobbet ska också göras, inte minst mot ett Elfsborg som även de har viktiga placeringar att jaga.
Truppen
Truppen ser i stort sett ordinarie ut, även om Amin Boudri och Oliver Hagen har fallit bort. Det är väldigt tråkigt när unga spelare drar på sig skador. Men Hagens bortfall är inte något som skrämmer mig inför hur Hammarby kommer att prestera på planen, då han knappt fått speltid som inhopparen den här säsongen. Med det sagt önskar jag honom stort lycka till och hoppas att han kommer tillbaka snart.
Det enda där det kan bli sårbart är om vi drar på oss fler gula kort. Nu tror jag inte att Rydström ser Hagen som en direkt ersättare till Madjed, men de gula korten på Montader skapar så klart en oro kring hur han ska kunna ersättas. Jag förstår att man dras med i stunden, och det var vackert att se Madjed hyscha mot Malmöklacken, men två gula kort för att fira mål är också något som kan straffa oss i de sista matcherna om han drar på sig ännu ett gult. Att dra av sig tröjan i ett målfirande kan man vänta med tills guldet avgörs i Västerås.
Utöver ”Monte” sitter även Hampus Skoglund och Tesfaldet Tekie på gula kort. Visst har vi bra ersättare, men det är tre spelare som varit i bra form i de senaste matcherna, speciellt de två förstnämnda. Jag ser dock inte vitsen med att vila någon av dem med tanke på den form som samtliga har visat upp. De får gärna bytas ut om matchbilden ser bra ut för oss, men att de ska starta är ett måste i min bok.
Motståndarna
Elfsborg kommer från sju matcher utan förlust, även om en del av de matcherna har slutat oavgjort. Utöver det är truppen stark och laget har gjort en ganska bra höst.
Både Elfsborg och Hammarby är de två starkaste lagen på hemmaplan den här säsongen, samtidigt som Elfsborg varit ganska svaga på bortaplan. Jag tror att Hammarby, med den form vi är i nu, kan göra det mycket svårt för Boråslaget.
En av bortalagets bästa spelare, Rasmus Wikström, har dragit på sig en fraktur i benet, vilket gör att han kommer att missa morgondagens match och resten av säsongen.
Även om statistik och skador ser ut att vara till Hammarbys fördel är Elfsborg alltid ett tufft motstånd. Jag tar inte ut något i förskott, men f*n vad trevligt det hade varit med tre poäng.
Spontan känsla
Som Hammarbyare, uppväxt i misären i Superettan, är jag försiktig med att tro för starkt på det. Men inför den här matchen pekar väldigt mycket på att vi ska ta hem tre poäng. Elfsborg är ett starkt motstånd men de har ett ganska svagt bortafacit, samtidigt som de precis har tappat en kugge i backlinjen.
Hammarby kommer från flera solida insatser och fyra raka segrar. Madjed är i storform och det ligger något i luften hos spelarna som jag inte har sett tidigare under säsongen.
Min spontana känsla är att vi vinner den här matchen med 3–1, där Besara får hoppa in och sätta spiken i kistan. Det hade varit en dröm!
Det krävs att spelarna håller fokus och fortsätter vara så hungriga i varje duell som de har varit i de senaste matcherna. Vi ska återigen sätta press på Sirius och hålla drömmen om pokalen vid liv, hela vägen in i mål!
Forza Bajen!
