Då är vi framme vid den andra och avslutande delen som summerar Manchester Uniteds damlags säsong. I den första delen såg vi tillbaka på hur det sett ut, utsåg årets match och rättade lite förutsägelser. Nu tar vi sats för sista gången denna säsong.
Årets spelare: Hinata Miyazawa
Maya Le Tissier är en ständig kandidat, förra säsongens vinnare – Phallon Tullis-Joyce – har fortsatt storspela, Melvine Malard och Elisabeth Terland har gjort mycket poäng. För mig står det ändå mellan tre spelare: Jess Park, Julia Zigiotti Olme och Hinata Miyazawa.
Park kom in med entusiasm och blev omgående ett offensivt nav. Strax bakom henne på plan bildade Zigiotti Olme och Miyazawa ett av ligans bästa mittfält, där de dels kompletterade varandra utmärkt och dels var för sig såg till att United hittade olika sätt att vinna matcher.
Trots att Jess Park utsågs till säsongens spelare av både supportrar och medspelare (inte alls fel) kan jag till sist och slut inte komma ifrån att Hinata Miyazawa är den som ska uppmärksammas här. Fotboll är ett lagspel, japanskan är motorn som knyter ihop hela laget. Jag ser faktiskt ingen spelare som viktigare eller bättre i att få ett fungerande spel med boll. Det handlar dels om hur hon med enkla passningar får spelet att flyta och hur hon hittar lediga ytor som ställer frågor till motståndare. Men det handlar lika mycket om hennes förmåga att hela tiden stå rätt och fånga upp lösa bollar och bryta passningar, vilket gör att United kunnat komma i nya offensiva vågor. Alltså är hon oumbärlig även i det defensiva spelet. Och så har hon en så mjuk bollbehandling och flyter fram på plan, hon är en fröjd för ögat – en magisk fotbollsspelare .
Årets unga spelare: Anna Sandberg
Precis som vanligt håller vi oss till spelare som ännu inte fyllt 23 år när säsongen drog igång. Någonstans behöver en gränsdragning göras, och vi gör den där. Även om United fortfarande har ett ganska ungt lag, har nu en del spelare klivit över den där gränsen – detta gör att de som slåss om utmärkelsen är: Anna Sandberg, Simi Awujo, Safia Middleton-Patel, Ellen Wangerheim och en liten utmanare från sidan i Layla Drury.
16-åriga Drury faller på att det varit för få minuter på plan, även om de såg intressanta ut. Wangerheim kom i januari och har varken mängden minuter eller prestationerna för att vinna. Middleton-Patel spelade tre matcher, gjorde det okej, men det räcker inte. Det räcker inte heller för Awujo.
Svenskan Anna Sandberg hade en United-säsong i ryggen när hon nu skulle konkurrera ut Gabby George som vänsterback. Redan från första stund visade hon att platsen var hennes – och denna utmärkelse är given. Duellspelet var starkare, försvarsspelet mer följsamt och offensiven än vassare. Hennes vänsterfot var ett ständigt hot mot offensivt straffområde, och visst blev det tydligt att United blev försvagat i båda riktningar när hon under våren gick skadad en period. Med sina nyss fyllda 23 år finns fortsatt stor potential till ytterligare kliv, men redan nu har United en vänsterback att luta sig mot.
Årets mål
Vad är årets mål ? Det kan vara det snyggaste, det kan vara det viktigaste. Oavsett indelning hamnar vi i subjektivitet – kanske mindre när det kommer till viktigaste, desto mer när det gäller snyggaste. Många sammanhållna passningar inom laget, dribblingsräd, distansskott. Vi kan väl säga att övervikten här går mot det snyggaste målet, och ni lär märka vilken aspekt i ett snyggt mål i fotboll jag värderar högst.
Plats 3: Jess Parks kanon mot Atletico Madrid . Det går utan tvekan att bygga argument för att hela listan skulle kunna utgöras av Jess Park-distansskott – detta är nog det snyggaste, och får agerar representant. En kort hörna, några steg för att avancera in och sedan ett riktigt dunderskott i bortre krysset. Ett mål som befäste Uniteds avancemang i Champions League, och ett mål som symboliserar Parks offensiva bidrag under hela säsongen.
Plats 2: Maya Le Tissiers sträckta vrist mot Burnley . Till skillnad från målet på plats nummer tre saknar detta större betydelse, ett första mål i en ligacupmatch på hemmaplan mot ett motstånd United ska besegra alla dagar i veckan. Men jag älskar sträckta vrister, och när det är från riktigt långt håll och bollen letar sig upp i krysset kan jag inte värja mig. Då blir det hög placering.
Plats 1: Hinata Miyazawas direktskott mot Liverpool . Alla ni som spelat fotboll vet den där träffen; bollen kommer mot dig och du trycker till, det känns nästa inte att bollen möter foten, men den far iväg mot mål i en sakta stigande kurva. Just så måste detta varit för Hinata Miyazawa. En helt perfekt träff, bollen går via stolpen och in. Att målet dessutom kommer mot Liverpool skadar så klart inte.
Bubblare: Anna Sandbergs volleyträff mot Chelsea , Jayde Rivieres avslut från omöjlig vinkel mot London City Lionesses , Fridolina Rolfös segermål mot Tottenham efter fint Melvine Malard-förarbete och Jess Parks kanoner mot London City Lionesses och Juventus .
Spelarbetyg: Manchester United Women 2025/2026
Att sätta betyg på spelare efter en säsong hör till, alltså gör vi det även här. Vi håller oss till den betygsskala som används av Unitedredaktionen på SvenskaFans. Kriteriet för att en spelare ska få betyg är minst 90 minuters tävlingsfotboll under säsongen. Ingångsvärde och totalt bidrag tas i beaktning, likaså är tillgänglighet en bärande aspekt. Svåra avvägningar, men jag är både jury och enväldig domare.
1 – Sälj!
2 – Usel
3 – Underkänd
4 – Godkänd
5 – Bra
6 – Mycket bra
7 – Best
Målvakter
Phallon Tullis-Joyce: 6
Matcher (minuter): 38 (3450) Hållna nollor: 20 Insläppta mål: 33
Missade tre matcher med en ögonskada, annars stått allt. Kanske finns ett eller två mål hon vill ha tillbaka, men har – precis som tidigare – i perioder räddat United och visar fortsatt att hon håller toppklass i världen. Får man be om något till sommaren? Lite extra träning med fötterna, tack.
Safia Middleton-Patel: 4
Matcher (minuter): 3 (270) Hållna nollor: 0 Insläppta mål: 9
Nio insläppta på tre matcher ser inget vidare ut, och något av dessa borde hon tagit. Men hon kastades – helt kall – in mot PSG, Manchester City och Wolfsburg när Tullis-Joyce gick skadad. Mot PSG var det hon som räddade segern, därefter gick laget ned sig och målen trillade in. Bör förmodligen vara underkänd, men räcker till godkänt med tanke på förutsättningarna och PSG-matchen.
Kayla Rendell:
Matcher: 0 Hållna nollor: 0 Insläppta mål: 0
Noll minuter, och inget betyg. Efter ett och ett halvt år i klubben har den tidigare U23-landslagsmålvaken fortfarande inte fått debutera för United. Dags att röra på sig, för hennes egen skull.
Försvarare
Maya Le Tissier: 6
Matcher (minuter): 41 (3720) Mål: 4 Assist: 3
Inte en enda minut har hon missat, en helt otrolig tillgänglighet. Men den är på samma gång en välsignelse och förbannelse, för visst har det varit lite soppatorsk under våren. Som kapten och ledare är hon briljant, som spelare är hon navet i laget – dessa aspekter väger tungt och bidrar till det aningen högre betyget än det ibland rent spelmässigt varit.
Dominique Janssen: 5
Matcher (minuter): 34 (2688) Mål: 1 Assist: 2
Misstaget som gav Chelsea ledningen i ligacupfinalen blinkar som en jobbig lampa, har annars varit en stabil partner till Le Tissier i mittlåset och hennes erfarenhet har varit betydelsefull – inte minst i Champions League.
Jayde Riviere: 4
Matcher (minuter): 33 (2485) Mål: 1 Assist: 2
Både upp och ned för Riviere, inte samma höga höjd sett över hela säsongen som tidigare. Fått spela tunga minuter i flera turneringar – med vissa skadebekymmer som följd. United har en bra högerback här, men det krävs större avlastning för att få ut det bästa av kanadensiskan.
Anna Sandberg: 6
Matcher (minuter): 31 (2324) Mål: 1 Assist: 3
Tydligaste beviset för Sandbergs utveckling såg vi när hon saknades under våren, ett enormt hål lämnades på vänsterkanten. Tog plats i laget direkt och blev omgående bärande, duell- och försvarsspelet har höjts enormt och offensivt är hon alltid giftig med sin vänsterfot.
Hanna Lundkvist: 4
Matcher (minuter): 18 (1171) Mål: 2 Assist: 1
Kom till United i januari och har fått ganska mycket speltid, särskilt i Riviere och Sandbergs frånvaro. Gjort det helt okej, och bidragit med två mål – tror ändå det finns mer i Hanna nu när omställningen till England är avklarad.
Millie Turner: 4
Matcher (minuter): 15 (1027) Mål: 1 Assist: 1
En säsong till stora delar negativt påverkad av skador. Fått mer speltid i Janssens frånvaro under våren, men då har United haft svårt att hitta sina höjder och Turner har – tyvärr – inte heller hittat helt rätt. Som ett mittbacksalternativ fungerar hon bra, men tiden som startspelare börjar kännas avlägsen – i alla fall i ett förväntat topplag.
Gabby George: 3
Matcher (minuter): 24 (846) Mål: 0 Assist: 0
Inte varit nära en startplats denna säsong, men fyllt upp både som mitt- och vänsterback. Har dock haft svårt att hänga med, vilket kanske den bristande speltiden är en förklaring till – hönan och ägget. Blir hon kvar? Som en backup att använda på olika positioner, varför inte.
Hannah Blundell: 2
Matcher (minuter): 4 (164) Mål: 0 Assist: 0
En cup-start och några korta inhopp innan hon i januari lämnade för Everton. De få minuterna på plan gör betygsättningen svår, då det totala bidraget mer eller mindre är noll. Tillbaka efter mammaledighet och var aldrig en riktigt del av denna säsong. Men vi ska tacka Hannah för hennes fina insatser i United-tröjan under drygt tre säsonger.
Mittfältare
Hinata Miyazawa: 6
Matcher (minuter): 38 (3331) Mål: 1 Assist: 2
Under hösten var hon Uniteds bästa spelare, frågan är om hon inte var ligans bästa spelare. Styrde, lite i skymundan, matcherna och har en förmåga att alltid vara på rätt plats och alltid hitta rätt passning. Efter Asiatiska mästerskapen under våren har orken inte riktigt funnits, och hennes lass har blivit rejält tungt att dra när skadelistan i övrigt varit lång. Ändå japanskans bästa säsong, hon har bevisat sig som en världsklasspelare.
Jess Park: 6
Matcher (minuter): 38 (3020) Mål: 9 Assist: 5
Våren har gått lite på ångor, men Park kom in som en frisk fläkt i augusti och var under perioder lagets bästa spelare – om inget annat lagets viktigaste offensiva pjäs. Fått utgå från höger likväl som central och hittat lösningar med sin kvickhet och snabba fötter, dessutom besitter hon ett distansskott av högsta klass.
Julia Zigiotti Olme: 6
Matcher (minuter): 39 (2904) Mål: 5 Assist: 3
En dynamo och ett energiknippe som bildat ett urstarkt centralt mittfält med Hinata Miyazawa. Precis lagom elak och absolut tillräckligt bra med bollen – utöver sitt fina duellspel och sitt defensiva arbete. Hittade en oväntad målform och blev ett fullpoängsnyförvärv.
Ella Toone: 4
Matcher (minuter): 25 (1837) Mål: 3 Assist: 9
Tolv poäng ser okej ut, men Toone har missat hela våren och blev under hösten – rent spelmässigt – överglänst av Jess Park. Blev inte den revansch-säsongen vi hoppats på, istället hoppas vi på en bra sommar och nya höjder till hösten.
Lisa Naalsund: 4
Matcher (minuter): 34 (1793) Mål: 3 Assist: 2
När flera spelare saknats har speltiden för Naalsund ökat. Norskan har gjort fina arbetsinsatser, men har brister i spelet med boll i ett lag som ska utmana om titlar. Som rotationsspelare fungerar hon, men kanske skulle båda parter må bra av ett miljöombyte i sommar.
Fridolina Rolfö: 4
Matcher (minuter): 30 (1791) Mål: 7 Assist: 3
Det är framför allt i Champions League svenskan glänst, med några tunga och viktiga mål. Några viktiga mål har hon också gjort i ligan, och bäst har hon varit när hon hittat ytor i straffområdet och mer eller mindre agerat nia. I spelet har hon dock långa perioder haft det tufft, med kontroll och tempo. Med den meritförteckningen var förväntningarna högre, men ett godkänt första år i United är det absolut.
Simi Awujo: 3
Matcher (minuter): 25 (956) Mål: 2 Assist: 0
Nja, jag vet inte om det är dags att ge upp mina Awujo som världsspelare förhoppningar. Skador fortsätter spela för stor part, och bidraget på plan när hon väl spelat växer inte i den grad man hoppats. Kan verkligen sätta avtryck med sin storlek och kraft, men har svårt att finna rytm och momentum.
Celine Bizet Dønnum: 4
Matcher (minuter): 8 (432) Mål: 1 Assist: 0
Att det endast blev 432 minuter denna säsong beror på att hon blev gravid och sedan tidig höst inte spelat. Inledde energiskt i CL-kvalet, och ingen tvekan om att farten och fantasin saknats i Uniteds kantspel. Vi önskar Celin en fin sommar, och ser fram emot att United-familjen utökas och att norskan kommer tillbaka på plan under nästa säsong igen.
Leah Galton: 2
Matcher (minuter): 10 (231) Mål: 0 Assist: 1
Gjorde ett inhopp mot Atletico Madrid när United hade en spelare utvisad och visade då gamla goda takter – hon varit riktigt bra. I övrigt har hon varit skadad och en ickefaktor, vilket sätter betyget. Lämnar nu United, efter att ha varit med hela vägen från uppstarten 2018. Det smärtar att Galton lämnar, och att sista säsongen blev så här. Men hon är, och kommer kommas ihåg som, en klubblegendar. Tack Leah, och lycka till med allt i framtiden.
Jessica Anderson:
Matcher (minuter): 2 (27) Mål: 0 Assist: 0
Minuterna är för få för ett betyg, men kul att se 18-åriga Anderson få lite tid på plan.
Anfallare
Melvine Malard: 6
Matcher (minuter): 40 (2998) Mål: 10 Assist: 10
Fransyskan kan göra en otroligt frustrerad när hon skjuter när hon borde passa och dribblar när hon borde skjuta. Men, i år har hon hittat en effektivitet och bidragit med poäng på ett sätt hon inte gjort tidigare. Har fått spela både på kanten och centralt, och har en oberäknelighet som är värd entrépengen. Klart bästa säsongen i United-tröjan.
Elisabeth Terland: 5
Matcher (minuter): 32 (1953) Mål: 15 Assist: 2
Sköt United till Champions League med sju mål på fyra kvalmatcher, och skickade laget till final i ligacupen med sitt avgörande mot Arsenal i semifinalen. I ligan har det dock bara blivit sex fullträffar, och i Champions Leagues huvudturnering ett mål. Arbetsinsatsen är alltid hundraprocentig, hon är både en uppspelspunkt och presspelare. Säsongsinledningen var av högsta klass, men hon har inte lyckats hålla i det och gått skadad när säsongen skulle avgöras.
Lea Schüller: 3
Matcher (minuter): 18 (721) Mål: 2 Assist: 0
Högst etablerat januari-nyförvärv, en målmaskin från FC Bayern och det tyska landslaget. Två mål blev det, och ytterst begränsat bidrag i spelet. Har själv pratat om att omställningen till WSL var större än förväntat, vilket märkts. Förhoppningsvis kan nästa säsong bjuda på mer, men våren här blev inte särskilt bra.
Ellen Wangerheim: 3
Matcher (minuter): 14 (633) Mål: 0 Assist: 1
Detta kommer bli bra, men Ellen fick aldrig fotfäste sedan januari-flytten från Hammarby. Fick spela både ytter och nia, och när skadelistan i laget tilltog blev speltiden stundtals mer än förväntat. Kom inte in i tempot, och såg inte ut att ta för sig på det vis vi sett i Bajen. Hade sedan en egen skadeperiod och våren blev upphackad. Till nästa säsong är invänjningsperioden avklarad, och United har mycket gott att se fram emot.
Rachel Williams: 2
Matcher (minuter): 11 (130) Mål: 0 Assist: 0
En ytterst överraskande start mot Lyon i Champions League, men då klev hon av i paus. Annars blev det tio korta inhopp utan avtryck under hösten. Åren har helt enkelt hunnit ikapp. Lämnade för Leicester i januari och får där avrunda en lång och framgångsrik karriär. En form av kultspelare i United, som för några säsonger sedan skickade in flera viktiga mål.
Layla Drury:
Matcher (minuter): 7 (86) Mål: 1 Assist: 0
Nådde inte upp i 90 minuter, men 16-åringen har imponerat under sina korta inhopp. Mål mot Burnley och några offensiva aktioner som lovar gott. Har en bit kvar innan hon på riktigt kan konkurrera om en plats i laget, men nog finns en ljus framtid för den långa anfallaren.
Keira Barry:
Matcher (minuter): 1 (13) Mål: 0 Assist: 0
Unga Barry fick ett kort inhopp i säsongens första match, och visade tendenser med fart och kraft. Lånades sedan ut till Sunderland och såldes i januari till Bay FC.
Blick mot nästa säsong
Framtiden kommer fokuseras kring två delar – klubbledningens ambitionsnivå och hur det blir med Marc Skinners framtid. För många hänger dessa två delar ihop; om Marc Skinner är kvar som manager är framsteg för United dödsdömt, det blir liksom det ultimata beviset för vilken ambitionsnivå United som klubb har för damlaget.
Riktigt så svart eller vit vill inte jag vara i min bedömning om framtiden.
Men det går inte att komma ifrån att utvärderingen av Marc Skinner är en av de viktigaste komponenterna för att också staka ut vägen framåt. I det finns många aspekter. Han har nu lett laget i fem säsonger, och är den WSL-tränare som suttit vid sin post längst.
Samtidigt finns omständigheter som är svåra att styra över. Dels har truppbredden inte varit tillräcklig – går att argumentera för att Skinner bidragit till detta när breddspelare lämnat samtidigt som lite mer spets inhämtats; numerären har förblivit densamma (men det speglar också Uniteds bristande ekonomiska insats). Utöver detta har denna vår präglats av en lång skadelista samtidigt som matchandet varit intensivt. Kanske hade lite ytterligare rotation minskat skadedagarna, men många tunga minuter har de bärande spelarna behövt spela om United skulle utmana.
Vi tittar på några statistiska kolumner för att skapa oss en bild över hur detta United-lag utvecklats och presterat under de fem säsonger Skinner varit vid rodret. Någonstans handlar fotboll om att göra mål för att vinna, så vi inleder med offensiven.
Egentligen bör kanske siffror från andra turneringar också tas med, men någonstans är ligan den viktigaste turneringen och det är där vi kan jämföra över tid. Det är där förutsättningar för kommande säsong sätts och den behöver hanteras oaktat andra turneringar.
Inom några av de offensiva kategorierna kan vi se att både bollinnehav och antal gjorda mål sticker ut i negativ bemärkelse, sett över Marc Skinners tid i klubben. Bollinnehavet är inga problem, däremot har effektiviteten minskat. Jag vet inte vad man ska ge för de här expected-siffrorna , de berättar långt från hela sanningen – men sett över de fem senaste säsongerna kan vi se att alla topplag – likt United – överpresterat i det faktiska målskyttet i relation till det förväntade. Så skedde inte denna säsong, och det är ett problem. Siffrorna berättar ändå att det borde sett bättre ut i målkolumnen, och något ytterligare mål här eller där hade kunnat ge någon ytterligare poäng och så hade en position högre i tabellen varit möjlig.
Det mer bekymmersamma är att siffrorna i några defensiva kolumner också ger en negativ klang. Enligt det förväntade ser vi ett lag som skapar mer framåt men samtidigt öppnar upp sig mer i defensiven. Ultimat hade givetvis varit aningen bättre siffror i båda ändar av planen, men kanske att det hade räckt till en ny Champions League-plats om bara en av de två delarna förbättrats.
Utifrån färgkodningen här ser det ut som att United gjort sin näst sämsta säsong under Marc Skinner – siffror och färger ljuger inte. Men de berättar inte heller hela sanningen.
Med det ökade matchantalet i och med Champions League, och framför allt den ökade motståndarkvaliteten i de spelade matcherna, är det rimligt att utfallet inte blir lika bra i ligaspelet. Se Manchester City som exempel, en svag WSL-säsong i fjol samtidigt som man gick långt i Champions League gav nu färre matcher och fullt ut ligafokus; med ligatitel som belöning för mödan.
Jag säger inte att Manchester United har en ligatitel i sig nästa säsong, det är på tok för tidigt att förutspå, men erfarenheterna från denna säsong – och att man tidigare faktiskt slagits om en ligatitel – skapar förutsättningar för något bra.
Fem säsonger i Manchester United har han nu, Marc Skinner. Under dessa fem säsonger har det som bäst blivit en andraplats i ligan, men han har också lett United till tre finaler i FA-cupen (en vinst), en final i ligacupen och för första gången in i Champions League där det tog stopp i kvartsfinalen. Historiska resultat för damlaget, men så är också nya framgångar per automatik historiska utifrån återuppstarten 2018.
Hade någon annan kunnat göra det ännu bättre? Kanske, inte omöjligt.
Men Marc Skinner ska inte blaséavfärdas, han har nått stora resultatmässiga framgångar, och ingen gång har hans budget kunnat matcha Chelsea, Arsenal eller Manchester City. Ska vi följa pengarna bör United vara fyra, det har han konsekvent uppnått – dessutom har han levererat mer än det med jämna mellanrum.
Frågan blir för mig istället om vi ser en utveckling på plan, i strukturer, om det efter fem år kanske är dags för en ny röst.
Arsenal bytte tränare förra säsongen och vann Champions League. Manchester City bytte i somras och vann nu ligan. Man vet aldrig gräsets färg på andra sidan, men att det är grönare är ingen omöjlighet. Jag är väl typiskt svensk, lagom, mittemellan… jag vet inte var jag står i frågan. Jag ser en sämre ligaposition, men jag ser också bristen i truppbredd och hårt matchande. Jag ser en kvartsfinal i Champions League, men jag ser att Skinner aldrig hittat nycklar mot bättre motstånd. Jag förstår kritiken i hantering av en del spelare, men kan också köpa viljan att spela ihop ett och samma lag. Jag ser en poäng i att tacka av Skinner nu, men kan också acceptera att han får fortsätta bygga.
Resultatmässigt har denna säsong inte landat under mina förväntningar, men inte heller över. Och den svaga avslutningen sitter som en kraftig tagg – en seger på de tio sista. Jag kan landa i att en ny röst i omklädningsrummet, lite nya idéer och synsätt, hade gjort susen. Det finns en stark grund, ibland ska man inte vara rädd för att röra sig utanför bekanta hjulspår. Titta på Thåström, en husgud, som inte varit rädd att bryta upp med fantastiska kompband – även om formeln fungerar och briljerar på rockhimlen skapar han nya vägar för sig själv, han utmanar sig själv och vägrar så till. Han vill Alltid va på väg . Och så fortsätter han överträffa sig själv, år efter år och album efter album.
Där har ni mitt främsta argument för att det kan vara läge att tacka Marc Skinner för det han gett oss och det han byggt, men jag gråter inte om han blir kvar.
Oavsett huruvida Skinner blir kvar eller inte kommer saker behöva hända i truppen. När det skulle breddas i januari försvann samtidigt lika många spelare, en kvalitetshöjning fick vi men fortsatt står United med en trupp som är för bräcklig.
Att vi får se några spelare lämna i sommar är naturligt. Leah Galton vet vi har gjort sitt i United, och Lisa Naalsund verkar vara på väg bort. Likaså säger intensiva rykten att måldrottningen Elisabeth Terland är ute till försäljning (lite synd kan jag tycka, en spelartyp som skiljer sig från de övriga niorna och än är hon bara 24 år) – klubben vill ha pengar för henne och då skeppa i sommar efter att under säsongen aktiverat kontraktsklausul över nästa säsong. Blir Gabby George kvar? När kan vi se Celin Bizet tillbaka i spel efter att ha fött barn, och vilka förväntningar kan vi ställa på henne under kommande säsong – hon är nog mest en joker. På målvaktspositionen lär någon av de bakom Phallon Tullis-Joyce se sig om efter speltid.
Marc Skinner har nämnt att fyra eller fem spelare behöver komma in, spelare som skapar större bredd och samtidigt gör laget bättre. Visserligen blir det inget spel i Europa kommande säsong, men Women’s Super League utökas med två lag och går från 22 till 26 matcher. På samma gång vill United slåss om de inhemska cuptitlarna, då krävs en större bredd än vad som funnits denna säsong.
Jess Simpson har haft en fin säsong på lån i Southampton och bör kunna fylla en plats bakom Anna Sandberg, men där ryktas det också om Andrea Medina från Atletico Madrid. Försvarslinjen behöver absolut stärkas. Åtminstone en mittback och en ytterback – gärna som kan slå sig in i startelvan – är prioriterat. Likaså behöver ytterpositionerna ha in konkurrens. Denna säsong har egentligen Fridolina Rolfö varit ensam om att vara renodlad ytter, och hon har varit som bäst när hon tagit sig in i straffområdet och nästan agerat nia. Med två nya yttrar frigörs Jess Park och Melvine Malard från att behöva spela där i samma utsträckning. Centralt mittfält är ytterligare en position som önskar förstärkning. Julia Zigiotti Olme och Hinata Miyazawa är givna, men de behöver spelare som kan avlasta. United är också beroende av att Lea Schüller och Ellen Wangerheim, som nu fått en halv säsong i England, tar kliv och utgör en målproducerande offensiv duo.
Ruby Mace är ett namn att kika mot, som kan spela både mittback och central mittfältare. Karólína Lea Vilhjálmsdóttir gillar jag och kan lösas från Inter för att ge bredd till mittfältet. Georgia Stanway lämnar FC Bayern men verkar välja Arsenal, likaså ser Ona Batlle ut att återvända till England från Barcelona men inte hamna i Manchester. Det är ändå den hyllan United behöver börja plocka från, några spelare av den kalibern i kombination med yngre utvecklingsbara spelare. En spelare som tangerar båda delar är Aggie Beever-Jones, och när Chelsea ryktas lägga världsrekordbud på Felicia Schröder måste United hugga.
Möjligheter att utmana om titlar är ett försäljningsargument, men minst lika mycket är lön och övergångssummor sådant som lockar spelare. Uniteds klubbledning löste inte herrlagets offensiva problem förra sommaren utan att lägga betydande summor på spelare man identifierat, och man kommer inte lösa Casemiro-hålet utan att punga upp rejält med slantar. I detta kommer oron över Uniteds faktiska ambitionsnivåer kring damlaget. Är man beredd att spendera för att utmana i både den inhemska och europeiska toppen, eller är man nöjd där man är idag?
Någonstans är det så att en omelett inte skapas utan att några ägg knäcks. Och – minus några enstaka undantag – byggs inget titelvinnande lag utan större investeringar över tid.
Klubbens ambitionsnivå är punkt nummer ett att hålla koll på under sommaren. Med rätt investeringar kan United bli ett lag som vinner ligan, och det även med Marc Skinner vid rodret. Punkt nummer två att hålla ögonen på; är Marc Skinner den som leder United efter semestern?
När vi fått svar på dessa frågor kan vi börja spekulera i Uniteds möjligheter kommande säsong. Men det finns ingen tvekan om att nå topp tre kommande säsong är ett måste, annars åker tåget och United står trevande kvar på perrongen.
Tack för säsongen 2025/2026
Det var det, det var säsongen 2025/2026. En jäkla massa text, och 13 artiklar om Manchester Uniteds damlag. Som alltid har det varit en fröjd att följa laget, inte minst nu när vi äntligen fick ett äventyr långt in i Champions League. Det är lätt att sitta här och vara bitter när avslutningen blev som den blev, men då är det värt att påminna sig själv om höstens framfart och den tidiga vårens prestationer. Min personliga höjdpunkt är inte direkt kopplad till det Uniteds damlag gjorde denna säsong, det var när jag fick möjlighet att sitta ned med tidigare United-spelaren Carrie Jones i en dryg timme och höra om hennes resa från landsbygden i Wales, via Manchester United till Norrköping – om du missat, läs gärna .
Ett stort tack för att ni tagit er hela vägen hit, att ni följt med under säsongen. Nu tar vi sommar, och en välförtjänt paus. Allt gott.
Då var vi, äntligen, i mål. Det var detta jag hade att säga, vad säger ni? Dela med er i kommentarsfältet, så stänger vi säsongen och blickar framåt!
