Alexander Isak
Premier Leagues dyraste värvning genom alla tider. Ett rekord som numera delas med Enzo Fernandez. Varför Isaks övergång till Liverpool för drygt ett år sedan är med på listan har såklart delvis med den absurda prislappen att göra. Att han är svensk är såklart också en anledning. Men främst är det på grund av den cirkusen som pågick runt Alexander Isak, Newcastle och Liverpool under ungefär en månad innan övergången till sist bekräftades. 
Med sin bästa säsong i karriären i ryggen- där han gjorde 23 mål och 6 assist på 34 ligamatcher för Newcastle- började intressenterna bli ganska många och tunga. Liverpools intresse var däremot det som verkade locka svensken mest och Isak. Han lämnades utanför Newcastles trupp till försäsongsturnén i Singapore på grund av “en lättare lårskada” eller mer troligt, att han inte ville vara kvar i klubben. Liverpool värvade Hugo Ekitiké från Frankfurt men intresset för Isak svalnade inte för det. Newcastle kände att de var tvungna att offentliggöra hur de stod i frågan och satte därför en rekordhög prislapp på £150m på sin anfallare för att skrämma iväg Liverpool.
Samtidigt som hans lagkamrater hade försäsongsläger i Singapore tränade Isak på egen hand, fast inte hos Newcastle. Utan hans tidigare klubb Real Sociedad. Sociala medier exploderade såklart och bara någon dag senare lade Liverpool sitt första bud, £110m. Newcastle sa nej. Dagarna gick, Isak återvände från sitt lilla träningsläger i Spanien men fick inte träna med resten av Newcastles trupp då Eddie Howe ansåg att Isak behövde “förtjäna” att träna med laget. Rimligt ändå. Så nu satt Newcastle i en position där deras stjärna ville lämna, de inte ville sälja men samtidigt inte ville spela honom och Liverpool inte var beredda att matcha Newcastles värdering på £150m. En situation jag tror hade kunnat låsts sig om inte Newcastle plötsligt hade insett att de inte hade någon annan 9a att använda, så de gav sig ut på jakt. Sesko valde Man United, Wolves ville inte släppa Strand Larsen och Ekitike hade ju redan skrivit på för Liverpool. Efter en komisk jakt på 9or landade Newcastle till sist Yoanne Wissa från Brentford vilket gläntade lite på dörren vad gällde Isaks flytt. 
Alexander Isak lämnades väldigt väntat utanför truppen till Newcastles Premier League premiär mot Aston Villa. Den 19 augusti kom den riktiga smällen. Isak lade ut ett sånt där töntigt inlägg på Instagram där han drog på sig offerkoftan och berättade om situationen från hans sida. Hur Newcastle hade brutit löften och att han förlorat tilliten till klubben. Han avslutade inlägget med “change is in the best interests of everyone, not just myself”. Newcastle svarade såklart på detta med att de absolut inte lovat svensken någonting. Ytterligare någon vecka gick och ingenting betydelsefullt hände. Men sedan, den 30 augusti bekräftade Newcastle värvningen av Nick Woltemade och Newcastle var helt plötsligt inte helt emot en försäljning av Isak, till rätt pris såklart. Newcastles initiala prislapp på £150m förhandlades tillslut ner till ynka £125m och övergången kunde efter många om och men till sist vinkas i mål. Under fönstrets sista timmar. Och så här långt har den varit en monumental flopp, till min stora glädje.
Peter Odemwingie
Tänker man på Deadline Day, bör Peter Odemwingie dyka upp i skallen. Det gör det åtminstone för mig. Odemwingies misslyckade flytt till QPR i januari 2013 är som José Mourinho skulle säga “football heritage”.
31 åriga Peter Odemwingie spelade i West Brom under säsongen 2012/13, hans tredje säsong i klubben. Han hade varit omtyckt och en viktig spelare för dem men enligt egen utsago kände han sig inte längre lika uppskattad som han hade gjort tidigare. Stackarn. Det har även rapporterats om i efterhand att han hade fått “personal issues” med vissa spelare och ledare i klubben. West Brom gjorde en väldigt bra säsong och slutade till slut 8a, klubbens bästa placering i Premier League någonsin. Men trots detta var Odemwingie missnöjd och ville lämna för en ny utmaning, så han lämnade in en officiell transferbegäran i slutet på fönstret.
Parallellt med detta slogs Queens Park Rangers för sin överlevnad i botten av tabellen och var i desperat behov av förstärkning. QPR hade Harry Redknapp på tränarbänken vilket var någon som Odemwingie respekterade och någon som han till och med offentligt hyllat i media, så att få jobba med honom lockade såklart. I början på januarifönstret 2013 skickade QPR ett första bud till West Brom, värt £2m. West Brom sa nej. Så Odemwingie gör det enda rimliga och lämnar in en transferbegäran, vilket West Brom inte var speciellt nöjda över, så klubben avslog hans begäran och uttalade sig offentligt om att de “inte kände något behov eller önskan att sälja sina viktigaste spelare”. Här surnade relationen mellan klubb och spelare ganska ordentligt.
Under hela den här transfer-soppan använde Odemwingie Twitter för att vädra sitt missnöje, mycket har tyvärr raderats men några gems finns fortfarande kvar. Han skrev bland annat att han ville lämna för att West Brom-fansen hade tvivlat på hans engagemang gentemot klubben. Han skrev även att fyra andra klubbar hade velat värva honom ett år tidigare men klubben hade även då sagt nej, även fast Odemwingie själv velat lämna.
Deadline Day kommer och West Brom och QPR ligger fortfarande i förhandlingar, det går framåt men inte i något vidare tempo. 
Samtidigt snackas det om att Junior Hoilett ska gå i motsatt riktning och att det kommer möjliggöra Odemwingies flytt. Så med denna information gör Peter Odemwingie den oerhört förhastade bedömningen att flytten kommer gå igenom, så han sätter sig i sin bil och kör 2,5 timme från West Bromwich till London och QPRs arena Loftus Road. När han kommer dit är SkySports på plats och han ställer gladeligen upp på en intervju där han verkar stensäker på att övergången kommer att bli av och hoppas att West Brom är nöjda med summan de in från övergången men att han ser fram emot ett nytt kapitel. Efter intervjun försöker han sen gå in på QPRs anläggningar men blir inte insläppt, för han tillhör fortfarande West Brom. Samtidigt som han sitter där utanför Loftus Road, mitt i natten, omringad av journalister och QPR supportrar så meddelar West Brom att lånet av Junior Hoilett inte blir av då de inte vill betala spelarens lön. Så Odemwingie-dealen kollapsar, den med. Och han blir så illa tvungen att sätta sig i sin bil och köra 2,5 timme tillbaka till West Bromwich. Väl tillbaka i West Brom var han ju inte speciellt populär längre men han spelade klart säsongen med The Baggies innan han tillslut lämnade klubben för Cardiff, följande sommar.
Cristiano Ronaldo
Sist men absolut inte minst har vi såklart Ronaldos hemvändning till Manchester United. Det var inte lika mycket drama runt den här övergången som det var runt de tidigare två men helt odramatisk var den ju inte. Ronaldo spelade som bekant i Juventus sedan tre säsonger tillbaka. En övergång jag tycker det pratas alldeles för lite om, med tanke på vilka konsekvenser den fick för Juve. Man ville ju vinna Champions League igen. Lösningen på det problemet borde ju ha varit att plocka in turneringens bästa spelare någonsin, för runt miljarden. Men man vann ju inte CL, inte ens nära. Och sen sålde man honom 4 år senare för typ £15m. Sen dess har Den Gamla Damens ekonomi varit allt annat än bra, även om den är på bättringsvägen nu.
Hur som helst. CR7 ville flytta och han skulle till Manchester. Men det var inte United, klubben som han var skyldig sin karriär, som lockade mest utan stadsrivalen Man City. Ronaldo ville till City. Han kom överens om ett kontrakt på två år med en veckolön på över £250,000. Han hade haft bra samtal med Pep Guardiola om sin roll i laget och flytten såg ut som att den var typ klar. Men sen vände det väldigt snabbt. Juve krävde runt £20m för Ronaldo medan City ville ha honom gratis, då han hade ungefär 10 månader kvar på kontraktet och var 36 år gammal. Klubbarna var med andra ord inte överens. Men det var inte allt. För Sir Alex Ferguson såg ju vad som höll på att hända och kände att han hade någon form av plikt att åtminstone höra av sig till Ronaldo och fråga vad sjutton han pysslade med. 
Så han slog en pling och de två pratade med varandra och när samtalet var slut hade Ronaldo ångrat sig och ville istället hem till den röda delen av Manchester. United släppte ju så klart allt och betalade vad Juve ville ha och så vips så var den förlorade sonen hemma igen.
För mig är det den mäktigaste flytten som gjorts i fotbollen. Han lämnade för Real Madrid som 24 åring, vann allt som går att vinna, gjorde 451 mål på 438 matcher och är klubbens bästa målskytt med nästan 100 måls marginal. Han hann med att vinna ytterligare 4 Ballon d’Or och nu var han tillbaka där allt började. På drömmarnas teater, framför The Stretford End.
Vilken är det bästa deadline day minnet du har? Kommentera gärna men håll god ton!
GGMU!
