Matchen mot Ipswich
Resultat : 0-3
Målskyttar : Sonny Carey 0-1 (52), Macaulay Gillesphey 0-2 (55), Miles Leaburn 0-3 (64)
Laguppställning : Kaminski; Ramsay, Jones, Gillesphey; Bree, Coventry (Burke 90+2), Carey (Knibbs 85), Docherty (c) (Rankin-Costello 90+2), Bell; Kelman (Campbell 62), Olaofe (Leaburn 62)
Ej använda avbytare: Mannion, Berry, Hernández, Apter
Kommentar: Ja, det blev bättre än vad man någonsin hade vågat hoppas på när Charlton följde upp den knappa hemmavinsten mot ett plågat Sheffield Wednesday (2-1), och därefter styrde spelarbussen mot Portman Road och Ipswich. Ett Ipswich som så sent som i maj spelade Premier League-fotboll. Även om sejouren där bara blev ettårig för den dåvarande nykomlingen så blev man heller aldrig någon slagpåse likt Southampton, utan man gjorde ett godkänt försök att hävda sig men det räckte inte till ett nytt kontrakt. Då ska man komma ihåg att resan uppåt också har gått snabbt för Ipswich, som spelade League One för bara tre säsonger sedan.
Mycket tuffare än en bortamatch i Ipswich kan det på förhand inte heller bli den här säsongen. Ipswich är det laget som står bäst rustat sedan sin nedflyttning och ser man bara till spelartruppen så innehåller den ett truppvärde som gör dem till en av favoriterna att nå en direktuppflyttning den här säsongen - kvar på tränarbänken är dessutom Kieran McKenna, som legat bakom succén från de senaste säsongerna. Nu har inte säsongsinledningen riktigt gått som någon förväntat sig av Ipswich - men det syntes i matchinledningen att det hade kunnat bli en jobbig kväll för Charlton.
Hemmalaget stod för stort bollinnehav och pressade ned hela Charltons lag på egen planhalva under långa stunder. Det enda som saknades egentligen för The Tractor Boys var ett ledningsmål, och man kunde inte ha kommit närmre än Chuba Akpoms stenhårda ribbskott. För Charltons del gällde det att hålla nollan intakt, freda sitt mål och fortsätta ingjuta energi till att pressa och gå stenhårt för sina omställningar. Trots hård Ipswich-kontroll så stod sig 0-0 den första halvleken ut, vilket var poängavgörande för Charltons del.
Med den första halvleken som grund kunde Charlton total förändra scenen inför den andra halvleken. Nu hade man modet att våga kliva än högre och använda ännu mer fart i sina anfall - samt med en viss portion flyt med på sin sida. Det dröjde bara sju minuter in i halvleken innan Charlton bröt dödläget och gjorde 0-1 (52). Månadens Charltonspelare - Sonny "The Ginger Genius" Carey - samlade upp en andraboll vid mittplan och kunde avancera mot Ipswichs mittbackar i en två-mot-två omställning. Med självförtroende Carey har så utmanade hans Jacob Greaves, vinklade upp för vänsterfoten och sköt lågt under inbytte Christian Walton i Ipswich-målet. Careys fjärde mål för säsongen.
Knappt hann jublet lägga sig innan det, tre minuter senare, var utökat och mål på nytt. Carey utmanade till höger och sköt in ett inspel mot första stolpen, dit Tanto Olaofe tog sig för en skarv. Walton var med och hann få till en snabb reflex på skarven, men returen studsade upp och ut till Gillesphey som enkelt nickade in 0-2 (55) och Charlton-supportrarna kunde oväntat jubla igen. För att inte sjunka ner, bli passiva och bjuda in Ipswich till en nervös halvtimme, så gjorde Nathan Jones offensiva förändringar för att se till att laget orkade fortsätta med den insats man påbörjat och presterat. In kom Tyreece Campbell och Miles Leaburn som ny forwardsduo - och dess behövde bara två minuter på planen för att bomma igen slutresultatet med ett 0-3 mål. TC hann upp ett instick precis vid kortlinjen och chippade in ett inlägg, över Walton, och parallellt med mållinjen nickade Leaburn in sitt första ligamål för säsongen i det öppna målet.
Ipswich var golvade och slagna och kunde inte hämta sig efter den tidiga knocken i den andra halvleken. Spelmässigt jämnade det naturligt ut sig - men när slutsignalen ljöd var det bara ett lag som hade anledning att fira, och det gjorde man rejält. En oväntad storseger - och en meriterad sådan - minst sagt. Ett bevis på Charlton verkligen kan störa, eller ja till och med vinna mot vilken motståndare som helst den här säsongen. Insatsen - den bästa för säsongen! - och segern tog dessutom klubben upp en playoff-plats. Vem kunde tro inför säsongen att Charlton skulle vara den bästa nykomlingen så här långt, i konkurrens med storsatsande Birmingham och Wrexham? Så är verkligheten i alla fall.
Matchen mot Hull
Resultat : 1-1
Målskyttar : Joe Gelhardt 1-0 (46), Luke Berry 1-1 (90+1)
Laguppställning : Kaminski; Ramsay, Jones, Gillesphey (Kelman 53); Apter (Bree 53), Docherty (c) (Berry 70), Knibbs (Coventry 53), Carey (Hernández 86) Bell; Leaburn, Campbell
Ej använda avbytare: Mannion, Burke, Rankin-Costello, Olaofe
Kommentar: Det hör inte till vanligheterna att Nathan Jones gör några större förändringar i startelvan - men när nu den tredje matchen på en vecka väntade så visade han att han hade gjort sin läxa efter förra gången man befann sig i samma läge. Då gick Charlton från att segra mot Blackburn (3-0), kryssa mot borta mot Derby (1-1) och sedan gå på pumpen med i stort sett samma startelva borta mot Preston (2-0). Nu valde han att vila fyra spelare sedan matchen mot Ipswich och kasta in fräscha spelare i Miles Leaburn, Tyreece Campbell, Rob Apter och Harvey Knibbs. Som motståndare, på bortaplan, stod Hull. Ett Hull som varit bottentippade av många inför säsongen på grund av sina bekymmer utanför fotbollsplanen, däribland i form av ett transfer-embargo, men som varit en av säsongens stora överraskningar genom flera segrar och en tillfällig tabellplacering på den övre halvan.
Det blev en ganska öppen första halvlek där det fanns chanser från båda håll att ta ledningen och sätta sig i förarsätet. För Charltons del kom TC och Apter närmst, medan Thomas Kaminski gjorde sitt för att hålla nollan intakt när Hull hotade på andra hållet. 0-0 stod sig halvleken ut, men det lät inte vänta länge på sig i den andra halvleken innan hemmalaget tog ledningen. Gillesphey slarvade när han började avancera med bollen strax utanför eget straffområde och då var Hull snabba på att vinna åt sig den och straffa Charlton. Joe Gelhardt fick ett gratis friläge med Kaminski och gjorde inga fel när han placerade in 1-0 (46). En tuff smäll att åka på så tidigt i en jämn matchbild.
Med ledningen fick Hull energi och utrymme att bli laget som skapade fler målchanser. Charlton fick börja jaga och behövde bli mer raka i sitt anfallsspel, vilket öppnade upp ytor i defensiven. Hade det inte varit för räddningar från Kaminski och ett uppoffrande försvarsspel så hade det slutat med en hemmaseger. Men så blev det inte. Nathan Jones genomförde sina förändringar och kastade in Charlie Kelman, James Bree, Conor Coventry (53), Luke Berry (70) och Onel Hernández (86) vid olika tidpunkter. Hernández för övrigt en debutant och Charltons första kubanska spelare i klubbens historia. Det var dock Berry som skulle personifiera laget energi, moral och självförtroende för närvarande.
Berry har inte många minuters fotboll i kroppen den här säsongen, men var lysande i sitt inhopp och stod för 1-1 målet på tilläggstid (90+1). En hörna från Carey riktades mot första ytan och Miles Leaburn och nickskarvades därifrån vidare med misstag av en hemmaspelare. Skarven ställde hemmalagets zonförsvar och vid ett öppet mål kunde Berry påpassligt brösta in kvitteringen till 1-1. En inte given poäng på bortaplan men en stark sådan mot en formstark motståndare. Att ta poäng när man olyckligt sätter sig en svårt sits i den här divisionen är starkt och det är en av anledningarna till att Charlton har satt sig i en trevlig position hittills.
