Här följer 20 punkter efter Charlton - Preston 1-0
- Kaffe kaka tredje raka
Ja, den här gången går vi händelserna och rakt på sak minst sagt - och rubrik-ramsan talar sitt tydliga språk. Vi är tre omgångar in av säsongen och Charlton Athletic har gått rent i The Championship. Tre raka vinster. Klubbens bästa start i andradivisionen sedan säsongen 1992/93 - som för tusan är "Return to The Valley"-säsongen, när klubben återvände till sina hemmaplan efter sju års påtvingad exil på Selhurst Park.
Efter en full omgång är dessutom själva med tre raka vinster i ligan. Så när augusti övergår till september kommer Charlton att vara serieledare, med Wolverhampton, Swansea och QPR närmast bakom med sju poäng. Det här kan ju ändras snabbt, eller det kommer att ändras snart, men det gäller fasen också att passa på och njuta medan man kan. För det är inte långt tillbaka i tiden som den här platsen kändes väldigt, väldigt långt borta. - Ett litet tillägg
Det ska ju då föras till protokollet att "kaffe kaka tredje raka" riktade sig mot matcher i ligaspelet. För förlora har Charlton gjort i närtid, nämligen så sent som i onsdag när man med dunder och brak åkte ur Ligacupen i dess andra omgång mot Tottenham med 5-1. Det kommer inte att ägnas ett eget reportage till den matchen så vi kan dra det lite kort här. - Ligacupen: Tottenham (b) 5-1
Det fanns väl två vägar att gå för Nathan Jones i den här cup-omgången, när man för andra gången på en vecka gjorde den relativt korta resan över - eller under - Themsen till ett London-lag. Den ena vägen handlade om att, med West Ham-segern i ryggen, ta sig till Tottenham Hotspur Stadium och faktiskt ge ett avancemang ett ärligt försök. Ställ ut starkast möjliga lag och ge Tottenham en match. Den andra vägen handlade om att rotera laget, ge ordinarie spelare möjligheten att vila mellan ligaomgångarna och sprida ut speltiden på de som hittills befunnit sig i bakvattnet under säsongsinledningen. Jones vägval blev det senare och Charlton ställde upp ett reservbetonat lag mot Tottenhams dito. Tottenhams dito är dock en helt annan sak än vad Charlton har att komma med, så onsdagskvällen blev inte av närheten av spännande då Premier League-laget sprang över Charlton med bekväma och solklara 5-1. Vi tackar därmed Ligacupen för vårt deltagande den här säsongen. - Sjukstugan och skadelistan
När vi närmade oss lördagen och den kommande hemmamatchen mot Preston så bestod frånvarolistan fortsatt av Will Mannion, Kayne Ramsay, Reece Burke och Matty Godden. Vi kan även nämna mer långtidsdrabbade Josh Edwards och Charlie Kelman här, som dock har börjat delta mer och mer integrerat i lagets gemensamma träning. Det ska inte heller dröja allt för länge vad gäller Mannion och Godden. De stora deppiga punkterna att beröra handlar om att cupmatchen mot Tottenham skulle sprida ut speltidsminuter till en del behövande - men istället blev det en match där man åkte hem med färre spelare än man kom dit med. Innan matchen hade spelats en kvart hade Charlton tvingats till ett dubbelbyte av sina mittbackar för kvällen. Den mer ordinarie i nyförvärvet Billy Koumetio gjorde illa baksida lår, medan Collins Sichenje drog på sig en knäskada som ännu inte är offentligt identifierad. Båda lär vara borta ett kännbart tag och där reducerades Charltons centrala försvarsalternativ rejält, vilket även påverkar förutsättningarna och möjligheterna i övergångsfönstrets sista skälvande dagar. Danny McNamara och Lloyd Jones blev spelarna som fick kliva in och få oönskat mycket speltid i den här matchen. J*vla skit. Vi skulle åkt ut redan mot Cheltenham i den första omgången... - Nyförvärv och spelarförluster
Sista skälvande dagarna av övergångsfönstret var det ja. Vi kan alltså vänta oss en påtvingad förstärkning av mitt-försvaret. Det ryktas mest intensivt om Tyler Bindon på lån från Nottingham Forest. Den stora väntande investeringen har under hela månaden handlat om en högerytter. Det har i pålitliga medier och i sociala kommentarsfält skrivits och önskats om Jesurun Rak-Sakyi från Crystal Palace, som hade en succéartad lånesejour i klubben säsongen 2022/23. Rak-Sakyi uppgav vara mycket nära en övergång för en stund, men den ska sedan ha fallit igenom av ännu oklar anledning. Ny spelare, på samma position, att ersätta Rak-Sakyi ryktet blev Chiedozie Ogbene från Ipswich. Vi får se vart det tar vägen.
När det kommer till spelarförluster, eller förluster och förluster, så har Thomas Kaminski äntligen befriats från sin tillvaro på SE7 och fått igenom sin önskade flytt ut på kontinenten. Det blev inte till Nederländerna eller hem till Belgien, utan en låneövergång till Cypern och Omonia Nicosia. Det väntas också i närtid bli så att Daniel Kanu lånas ut på nytt, denna gången till League One och antingen Notts County eller Reading som nämns mest frekvent i det här sammanhanget. Det ska ha kommit permanenta övergångsförslag angående Kanu till Charlton, men dessa ska inte ha matchat klubbens önskade övergångsvärde av spelaren.
- Startelvan och bänken
Ja, nu behöver vi faktiskt komma in på matchen också. Charlton ställde upp med följande startelva och bänkspelare i matchtruppen:
Arthur Okonkwo
Danny McNamara, Lloyd Jones, Amari'i Bell, Ivan Mesík
Conor Coventry, Nathaniel Chalobah
Karlan Grant, Sonny Carey, Tyreece Campbell
Miles Leaburn
Bänken: Tiernan Brooks, Nathan Asiimwe, Timothy Ouma, Alan Mwamba, Joe Rankin-Costello, Harvey Knibbs, Rob Apter, Millenic Alli, Micah Mbick.
- Matchbilden
Vi behöver faktiskt inte återkomma till den här mer än en gång den här gången faktiskt. För matchbilden var densamma matchen igenom, oavsett de händelser och situationer som annars brukar kunna påverka den i en eller annan riktning. Det här var en kamp rakt igenom. Charlton visste att man behövde slita rejält för att man skulle ta den där tredje raka trean. Det fanns ingen plats för bekvämlighet eller underskattning. Det gör det aldrig i den här divisionen. Preston å sin sida, kom från två raka tydliga torsk mot Bolton (2-1) och Wolverhampton (1-3). Inte så tydliga kanske resultatmässigt, men desto mer spelmässigt om man ödslade tid på att se matcherna. Hit kan också onsdagens cup-uttåg mot Everton (0-4) inkluderas - som var, likt Charltons förlust mot Tottenham, var något mer tydlig. Så återigen, det här var en kamp. Ställningskrig i 90+ minuter. Hårda tag, grinigt, inte tjuvnyp för lite och även en del kurr mellan bänkarna. - Första halvlek
En kamp var det ja. Inga direkta målchanser att ens tala om under de första 45. Miles Leaburn stötte utanför vid ett ganska svårhanterligt inlägg mot boxen. Callum Lang kastade sig fram i oblans och nickade högt över när gästerna testade med samma leveransmetod. Och sedan gjorde Leaburn en repris på vad Lang tidigare åstadkommit. Det var väl det typ. - Miles Leaburn
Vår centerforward och gunstling nämndes här ett par gånger ovan i den första halvlekens händelsepunkter - och inte är väl det konstigt när man spelar som ensam forward i det här numera offensivt frejdiga gänget. Men det fanns faktiskt fler anledningar till det och den främsta av dem var kanske att Miles var lagets bästa spelare den här dagen. Han led offensiven och gick i bräschen i den här återkommande nämnda kampen mot ett par storvuxna försvarsspelare, i först och främst Liam Lindsay. Miles skulle även avgå från den här matchen mållös men han gör så mycket mer än det - och det är väl egentligen bara en ökad målproduktion som skulle slutföra det stora kliv utvecklingen som han har tagit det senaste året och som gör honom mer och mer komplett. Stångade sig bokstavligen blodig här och gick ofta vinnande ur situationer på ett eller annat sätt. Given tre personliga poäng efter den här insatsen. - Pausvilan
Det fanns inga påtvingade eller större taktiska anledningar till förändringar inför den andra halvleken. Laget hade krigat på och ingen hade riktigt fallit igenom i det matchen blivit. Men Nathan Jones såg en möjlighet att göra en taktisk ändring och tog den. Charlton genomförde sitt första byte i pausvilan och tog då ut Sonny Carey för att istället sätta in Millenic Alli. Carey, utbytt relativt tidigt för tredje ligaomgången i rad, har inte presterat dåligt i någon av matcherna men har väl heller inte i den hårda och ojämna konkurrensen lyckats pricka in de insatser som andra stått för och därför inte själv stått ut. - 1-0 (56)
Nu var det så att det där halvtidsbytet skulle få precis önskad och ganska omedelbar effekt. Conor Coventry - som bara fortsätter göra bra matcher på bra matcher - krossade ut en boll till högerkanten för att inom den andra halvlekens första kvart sätta Alli i spel och ge honom de situationer han är inbytt för att ta sig an. Han hamnade en-mot-en med Lewis Gibson, tog chansen att vika in centralt med sin vänsterfot på grund av ett undermåligt understöd till Gibson och svepte in ett lågt inlägg som landade på Karlan Grants fötter. Felvänd i straffområdet höll Grant ifrån Jordan Thompson, vred höger, stannade upp och vred tillbaka vänster för att till slut få iväg ett hafsigt avslut. Skottet gick förbi och igenom både Thompson och Liam Lindsay, och med själv av Lindsays fötter styrdes det in i Daniel Iversens vänstra nedre hörn. 1-0 och Charlton var i ledning. - Första målet vinner
I den här jämna matchen kändes det som att rubriken var förutsättningarna som gällde och som det stod och vägde mellan. Det hade inte varit orimligt om det mer desperata Preston hade gjort det - men nu visade sig den där förmågan som kan träda fram när du har det där lilla extra självförtroendet och när den där harmonin för tillfället är starkare inom din grupp. Charlton tråcklade sig fram till egentligen ett icke-läge i straffområdet, tog chansen och fick iväg ett avslut som lite halvt osannolikt hittade en väg och letade sig in i mål på något sätt. Och då skulle det visa sig att det också blev första målet vinner, även om vi inte visste det till hundra procent där och då. - Karlan Grant
Han har varit bra i varje match han har spelat hittills. Visar verkligen upp den där arbetsviljan och glöden som han betonade att han hade inom sig när han nu återvände till moderklubben där allt startade för över tio år sedan. Han har även, när det har krävts, tagit ett prestigelöst hemjobb i defensiven och hjälpt de ytterbackar förtjänstfullt som satts under hård belastning. Med nu sitt första tävlingsmål sedan återkomsten så var det också Karlans första mål i Charltontröjan sedan straffen som på tilläggstid (90+3) avgjorde och säkrade tre poäng i hemmamötet mot Accrington Stanley (1-0) den 19 januari 2019. - Målfirandet
Det utspelade sig i en gemensam klunga vid hörnflaggan framför East Stand. Det kan nog ha varit både en euforisk tillfällighet och inte. För högst upp på the East Stand gick det att lokalisera Karlan Grants gamla akademi-polare i Ezri Konsa, som sedan en vecka är tillbaka i London och har nära till sin moderklubbs hemmamatcher. Konsa har genomfört en övergång från Aston Villa till Arsenal, där han redan stärker upp öarnas starkaste försvar. Och det var fint att se denna egna produkt tillbaka på The Valley för ett spontant besök. Han klev fram och slog igenom i Charlton mellan 2016-18 och visade en potential som kunde sträcka sig långt. Det var nog dock inte många som trodde på potentialen så långt som ligamästarna Arsenal, VM-spel och att han till och med blev bättre än Joe Gomez (i Liverpool) - men där är han nu och det är Charlton mycket, mycket stolta över. - "Sparrows Lab"
För att inte tala om nästa generation som vi i detta nu får se komma genom leden efter att ha producerats inom "Sparrows Lab" (smeknamn för Sparrows Lane - träningsanläggningen - med hänvisning till alla egenproducerande talanger). Strax efter ledningsmålet visade Nathan Jones att det tidiga bytet borta mot West Ham inte var någon tillfällighet eller något valfläsk i dessa tider. För i 62:a minuten byttes Nathaniel Chalobah ut och in kom 19-årige Alan Mwamba, som tog plats bredvid Coventry på centralt mittfält och visade återigen en boll- och självsäkerhet som gör att han förtjänar speltid och sticker ut. Chalobah var för övrigt också bra igen, men han kommer behöva hålla länge och i flera matcher och då är det rätt att han balanserar sin speltid och byts ut. Senare i matchen skulle Sparrows Lab visa sig ytterligare när Micah Mbick (87) och Nathan Asiimwe - i sitt första Championship-framträdanden - byttes in för speltid. - Andra halvlek
Det flödade inte fritt med chanser heller inte i den andra halvleken utan kampen bestod som sagt. Charltons defensiv samarbetade mycket bra och släppte inte till mycket, knappt något alls, vilket frustrerade Prestons uddlösa offensiv med Callum Lang i spetsen. Danny McNamara var bra igen. Lloyd Jones likaså, som kunde gjort mål för tredje matchen i rad. Amari'i Bell klev in centralt i försvarare istället för Koumetio och hanterade det precis så avslappnat och lugnt som nästan bara han kan agera i det här laget - en av omgångens bästa och mest underskattade spelare. Slovaken Ivan Mesík gjorde sin startdebut i ligan, utgick från vänster i och med Koumetios frånvaro och tog för sig med en energi som sträckte sig över hela vänsterkanten.
I offensiven skapade Charlton två chanser för möjligheten till utökning av sin ledning och ett definitivt slut på spänningen. Mwamba spelade igenom Prestons lagdelar med ett uppspel, som landade på Leaburns mötande fötter i en ficka mellan Prestons försvar och mittfält. Nu hade han skapat sig så pass mycket respekt att ingen försvarare vågade följa med upp i rygg och bli bortspelad igen eller få en smäll i närkampen med honom. Så Leaburn vände upp, drog sig åt höger, avstod att sticka in ett inspel till Grant i djupled och gick för att hårt avslut som landade högt uppe på The Covered End. Där har vi den där påtalade förbättringsförmågan som Leaburn behöver jobba med för att ta nästa slutgiltiga steg som forward. Utöver detta frestade en pigg Millenic Alli med ett studsande distansskott som Iversen efter vissa besvär lyckades styra ut till en hörna. - Svensk-koppling
Den före detta Hammarbyspelaren Jusef Erabi (inlånad från Gent) byttes in med 20 minuter kvar i Prestons jakt på ett kvitteringsmål. Han ser ut som en spelare byggd för den här fotbollen i Championship och kommer nog att passa in i sinom tid. I den här matchen hade han dock inte mycket att komma med. - Motståndarna Preston
Tre raka torsk är tufft. Dessutom för ett lag som inte tippades särskilt högt av många inför säsongen. Det såg inte bra ut i premiären mot Bolton och man förlorade rättvist. Det blev inte bättre därefter heller mot Wolves. Och nu spelade man väl jämnt och ok mot Charlton men hade inte kraften eller tron på att ta det hela vägen. Detta återspeglades tydligt på planen där spelarna inte hade långt till gnäll och vedergällningar i nästan varenda situation, främst iscensatt av nämnda Lang, Thompson och Lindsay. Det blev noll poäng igen och fansen tog ut sitt missnöje mot Paul Heckingbottom, som redan nu känns hänga löst inför framtiden. Bristol City och Blackburn väntar under kommande vecka för dem. - Skratta bäst som skrattar sist
Inte för att någon egentligen skrattat åt någon i det här sammanhanget som ordspråket avser och inte för att det finns några större tendenser till rivalitet mellan Charlton och Preston - men denna upplagan och detta svagt presterande Preston innehåller några spelare som haft med Charlton att göra i närtid.
Harry Clarke hade en uppskattad tid i Charlton som inlånad från Ipswich under våren, när den fortsatta existensen i Championship säkrades. Det fanns tydliga indikationer på att Charlton önskade behålla Clarke efter säsongen när dennes avtal med Ipswich gick ut, men han valde en annan väg. Han förlängde förvånansvärt nog med nyligen Premier League-uppflyttade Ipswich och genomförde sedan därefter en övergång till Preston, när han kunde ha skrivit på gratis för Charlton månaden innan. Hans val, hans beslut.
Samtidigt syntes även Odel Offiah till i Prestons startelva. En högerback och ytterspringare som Charlton gick hårt för under förra sommarens fönster när man rustade för en ny tillvaro i andradivisionen. Offiah visade inget större intresse av nykomlingen Charlton, utan viftade bort det och skrev på för mer etablerade Preston.
Sedan har vi givetvis också Thierry Small, som inte fanns med från start och som inte gjort det i någon match i inledningen av säsongen. Han erbjöds ett kontrakt som free agent sent under säsongen 2023/24 och var sedan en självklar del av det Charlton som tog sig till play-off och gick upp säsongen efter. Charlton och Nathan Jones gav Small chansen, och han tog den till stor del. Han tog sedan också chansen att inte förlänga sitt avtal - vilket han erbjöds ett nytt - efter play-off finalen utan sonderade terrängen och gjorde flytten till Preston. En högre lön och enligt egen utsago "mer anpassad fotboll" var avgörande i det beslutet. Nu är han bänkad i Preston och Charlton, fortsatt under Nathan Jones, spelar en fotboll som hade passat honom ypperligt. I den här matchen blev han inbytt med kvarten kvar och fick höra oljuds-yttringar när han hade bollen vid sina fötter. Så kan det gå.
- Omgångens poäng
3p - Miles Leaburn
2p - Amari'i Bell
1p - Karlan Grant
