Här följer 17 punkter efter matchen mellan West Ham och Charlton:
- London-derby Derby som London-derby. Inte Derby som Derby County, det var förra veckan det. Nu var det dags för omgång två och Charlton den första av tre kortare resor inom Londons storstadsgränser. I den första resan var det dessutom det på papperet tuffaste möjliga motståndet i West Ham United som väntade på andra sidan om Blackwall tunneln, som binder samman Greenwich-halvön med East End of London.
- Motståndet Tuffast möjliga motstånd kallade vi det. Ja, det finns väl bud om den titeln i den här Championship-upplagan. Men sett till ekonomi, klubbstatus och trupp så får West Ham bära den med sig i inledningen av säsongen. Den ganska oinspirerande Nuno Espírito Santo står vid sidlinjen och leder The Irons sedan september 2025. Han var alltså med och fullbordade West Hams degradering under våren, även om kanske inte allt för stor last heller ska läggas på honom. Men det är West Hams första säsong i andradivisionen sedan säsongen 2011/12 och då var det annat kaliber runt - på den tiden - Boleyn Ground. Big Sam Allardyce var tränare. I spelartruppen fanns Robert Green, Matty Taylor, Mark Noble, Carlton Cole och Kevin Nolan. Oj, jag kan egentligen fortsätta. Jack Collison, Abdoulaye Faye, Ricardo Vaz Te och så vidare. Går det att vara mer säker på en uppflyttning när man har de karaktärerna i laget? Nej, det går inte att misslyckas och det gjorde man inte heller då. Det verkar vara lite annorlunda den här gången.
- Startelvan (4-2-3-1) Arthur Okonkwo Danny McNamara, Lloyd Jones, Billy Koumetio, Amari'i BellConor Coventry, Nathaniel Chalobah Karlan Grant, Sonny Carey, Tyreece CampbellMiles Leaburn
- Bänken Tiernan Brooks, Collins Sichenje, Ivan Mesík, Joe Rankin-Costello, Alan Mwamba, Rob Apter, Harvey Knibbs, Millenic Alli, Micah Mbick.
- Arthur Okonkwo Det var ett par förändringar i startelvan. Miles Leaburn fanns med från start istället för Matty Godden, som i sin tur inte fanns med i matchtruppen överhuvudtaget. Det stora dock handlade om att nyförvärvet Arthur Okonkwo, efter två dagar i klubben, inte behövde någon acklimatiseringsperiod utan han slängdes in i målet omedelbart. Will Mannion, som fick flytta på sig till förmån för nyanlända Okonkwo, fanns precis som Godden inte med i matchtruppen - och Thomas Kaminski, han vet vi inte vart han är men hans tid i klubben är nog inte långt ifrån att ta slut.
- London Stadium Till blåsande bubblor marscherade lagen ut till OS-stadion London Stadium, där West Ham nu varit hemmahörande i tio år. För en svensk nostalgiker från den sista utposten i fotbollsvärlden, så är London Stadium ingen samlingsplats som imponerar på en. Det känns roligare med ett besök på Sincil Bank Stadium i Lincoln. Men i det är vi svenskar också ganska unika (tror undertecknad), för britterna tänker annorlunda kring det här och för många Charlton-supportrar var bortapremiären kanske den stora höjdpunkten på hela säsongen. Det synliggjordes bland annat genom att hela 3000 bortasupportrar - och mer därtill troligtvis - fyllde ut bortasektionen och fanns utspridda på övriga sektioner. Av övriga 59 500 (sammanlagt 62 500) var det dessutom bortasektionen som hördes bäst och mest när bubblorna hade blåst färdigt och matchen väl var igång. Det var för övrigt Charltons första ligamatch på arenan. Inte konstigt är väl det, eftersom lagen inte delat divisionstillhörighet sedan Charltons senaste Premier League-säsong 2006/07.
- 0-1 (7) Och ljudvolymen fick i ett tidigt skede av matchen anledning att drastiskt öka. I alla fall då på den nämnda bortasektionen. I övrigt blev det ganska spöklikt tyst. För inte nog med att Charlton var så pass roliga att man vände och vann mot Derby County (2-1) i premiären på hemmaplan helgen innan, nu har världen blivit så pass knäpp att Charlton åker till West Ham United, London Stadium och tar ledningen med 0-1 genom att härliga, ståtliga och alldeles underbara Lloyd Jones mötte upp ett långt inkast från Sonny Carey och bokstavligen CYKLADE in ledningsmålet bakom Mads Hermansen. Hahahaha, ja vad tusan är det som händer. Vi har sett renare cykelsparkar än så genom historien, men numret från Jones innehöll en sådan perfekt blandning av akrobatik och klumpigt rörelsemönster som det ska se ut när en storvuxen brittisk mittback ger sig på ett försök till en cykelspark. Och att det dessutom den här gången renderade i ett mål - det bär vi med oss länge.
- Första halvlek Mål förändrar matchbilder. Vilken matchbild som hade ägt rum om Charlton inte tagit ledningen tidigt kan vi bara spekulera i, men när det så blev fallet så skulle nästan den inför matchen förväntade matchbilden sedan ta vid. West Ham tog hand om bollen - nu i jakten på en tidig kvittering - och påbörjade sin långa belägring av Charltons planhalva och straffområde. Charlton accepterade läget som man garanterat hade tagit inför avspark, anpassade sig och försvarade varenda meter som West Ham gjorde anspråk på att utnyttja till sin fördel. Det skulle man också göra bra, för 0-1 stod sig halvleken ut.
- Statistiken Bollinnehav: 78% - 22% Passningar: 644 - 163 Skott: 22 - 7 Ja, det här är ju då givetvis statistiken som offentliggjordes efter matchen slut - inte efter den första halvleken, det hade varit för sjukt. Men om man nu är en så kallad XG-fantast eller possession-förespråkare så talar ju statistiken sitt tydliga språk. Det utspelade sig ett rån på London Stadium. Nu är ju dock inte alltid statistik heller den valid bild av verkligheten. Det är lätt att dra slutsatser utifrån den om man inte såg matchen, men såg man matchen så var det inte heller svårt att göra bedömningen att Charlton - trots statistiken - var närmast segern. West Ham hade boll, West Ham hade skott, men den energi och det kroppsspråk som stora delar av West Ham utstrålade talade inte för seger. Och det syns inte i statistiken.
- 0-2 (56) Trots att West Ham under lång tid - ja, egentligen under hela matchen - då belägrade Charltons planhalva, så skulle det upplevas farligare så fort det nonchalanta hemmalaget bjöd på omställningsytor bakom sig. Detta nådde sin kulmen i den 56:e minuten när Charltons West Ham-produkt, Conor Coventry, pumpade in en längre boll bakom West Hams försvarslinje. Miles Leaburn, som slet hedersamt som ensam forward, jagade och förlorade sin duell med Konstantinos Mavropanos. Den grekiska mittbacken agerade dock sedan på ett sätt som defintivt inte ens fungerar i Championship, om han nu trodde det tidigare. Här blev Mavropanos ansiktet utåt för nonchalansen när han för mer än en sekund drömde sig bort till ett eventuellt framtida gig i PAOK Thessaloniki och glömde att han precis haft Leaburn frustandes i bakhasorna. Leaburn hade givetvis inte gett upp sin jakt, utan jagade ikapp Mavropanos igen och snodde åt sig bollen i nästa duell istället. Ifrån den studsade den påpassligt fram till Tyreece Campbell, som transporterade bollen in i straffområdet och med självförtroende borrade in 0-2 distinkt i bortre hörnet.
- Tyreece Campbell Samma målskyttar för andra matchen i rad - och medan Jones har adderat cykelsparkar till sin repetoar så har TC utvecklat sin slutprodukt och det utvecklar honom direkt till en toppspelare i den här divisionen. Nathan Jones hintade sedan efter matchen om att det fanns positiva nyheter runt hörnet vad gällde TC. Tre dagar senare visade det sig att det handlade om det som alla redan då listat ut, att TC förlängt sitt avtal med klubben i fyra år framåt. Det där är en förlängning som bara toppklubbar brukar kunna stå för. Ett statement helt enkelt. Och tänk att TC för ett par veckor sedan ryktades intensivt till nästa helg motståndare i Preston North End. Ett Preston som inlett med den motsatta resultatraden i jämförelse med Charlton, det vill säga två raka förluster.
- Underskattning Två raka förluster ska dock inte låta oss underskatta Preston. Det vore otroligt mycket Charlton om två imponerande insatser och vinster mot Derby respektive West Ham snabbt skulle förbytas mot en 0-3 förlust hemma mot ett poänglöst Preston. Det kommer ju att hända, det står redan skrivet. Så spela en 2:a på Preston till helgen, alla ni tippare där ute.
- Egna produkter Kanske att Charlton blev lite för sköna när man tidigt hade gått upp i en 0-2 ledning i den andra halvleken. De första två bytestillfällena utnyttjades i alla fall till att flasha klubbens produkter från den framgångsrika akademin. Man tog helt enkelt chansen när strålkastarna var riktade mot en omtalad match på bortaplan. Alan Mwamba (65:e) kom in på centralt mittfält mot Sonny Carey och fem minuter senare gjorde Micah Mbick (70:e) entré och ersatte Miles Leaburn. Byten som inte hade gjorts om resultatet var det omvända. Men nu tog man som sagt chansen.
- 1-2 (75) Till slut skulle West Ham få belöning för sitt bollinnehav på offensiv planhalva. Inte för att man imponerat nämnvärt, men det kändes som att man höjde tempot något när det började närma sig ordinarie matchtids sista kvart. Lite som att man förstod där och då att det här faktiskt höll på att gå åt skogen. Jarrod Bowen utmanade till höger och langade in ett inspel längs marken mot ett välfyllt straffområde. Det ska sägas att Bowen i stora delar var utropstecknet för West Ham och att han framstod som helt överlägsen på den här nivån - vilket han ska bara, men det kan ibland också vara lättare sagt än gjort. Inspelet skarvades vidare till Valentín Castellanos som nöp till och tvingade Okonkwo till en reflexräddning, från vilken returen stöttes rakt ut och där hann Joel Piroe före Billy Koumetio för att stöta in reduceringen från nära håll. Nu var det match igen.
- Straffspark Det kändes som att Charlton förtjänade något från den här matchen. Därför kändes det både orättvist och surt när West Ham, i sitt tryck för en kvittering, grävde fram en straffspark. Charlton hade efter West Hams reducering fått in Collins Sichenje och Joe Rankin-Costello för att säkerställa sin ledning, försvara sig ytterligare och hålla ut tiden ut. Arthur Okonkwo hade dessutom stått på huvudet ett par gånger i slutet av matchen för att förhindra den där kvitteringen som West Ham nu pushade för. Nu fick man den ultimata möjligheten till kvittering under tilläggstiden, när en upprullning runt Charltons straffområde slutade med ett distansskott som olyckligt tog klart på Conor Coventrys blockerande armar. Synd om Coventry, som allra minst ville bli syndabock mot sin forna klubb. Tur för Charlton var i alla fall att West Ham skickade fram Castellanos och ingen annan. Den argentinska anfallaren hade mest vandrat runt under de tidigare 90 minuterna. Han muttrade mot lagkamrater, lät Piroe göra slitgörat de gånger det krävdes defensivt ansvar och tappade fattningen så fort han fick en knuff i ryggen. Nu stegade han fram till straffpunkten som den matchhjälte han verkar tro att han är - men hanterade inte situationen bättre än att han placerade bollen i stolpen och ut. Det var vi många som njöt av - och nu var det Castellanos som drömde sig bort till ett framtida äventyr, varför inte i MLS där han varit tidigare.
- Seger Straffmissen blev döden för West Ham och innebar i sin tur seger och tre nya poäng för Charlton. Andra raka i ligan och tredje raka i alla tävlingar. Vi får se om det förlängs under onsdagen när åter gör en resa inom London och ska till Tottenham för fortsatt spel i Ligacupen. Up the Addicks!
- Omgångens poäng 3p - Lloyd Jones 2p - Arthur Okonkwo 1p - Danny McNamara
