Läget var följande: Inför seriens sista omgång fanns det två guldkandidater. Serieledande Elfsborg och nykomlingen - ja faktiskt - AIK. Förutsättningarna var att AIK var tvungna att ta fler poäng än Elfsborg för att bli Svenska Mästare. Seger för Boråslaget och guldet var deras oaktat vad AIK gjorde i sin match. AIK hade Malmö FF hemma i slutomgången medan Elfsborg tog emot Djurgården på Borås Arena.
Vi vet hur det slutade. AIK städade av MFF komfortabelt med 3-0. Det hjälpte dock inte eftersom Elfsborg besegrade Djurgården med 1-0 och därmed stod som Svenska Mästare. Att Elfsborg vann säger jag inte mycket om. De slogs som sagt för guld. Djurgården kunde som bäst sluta trea vid seger i sista omgången.
Nej, det pinsamma var - inte oväntat, höll jag på att säga - Djurgårdsfansen. De gick man ur huse och reste med ett stort följe ner till Borås. Inte heller det hade varit pinsamt om inte syftet med resan var att åka ner och stötta Elfsborg så att AIK inte skulle vinna guld. Att man som Djurgårdare mycket ogärna ser AIK som mästare är helt naturligt.
Ifall man då väljer att stanna hemma och inte göra den 40-mil långa resan utan sitta i tysthet vid sin TV och tycka att en torsk under de här omständigheterna är helt klart en förlust man kan ta, då är det inte mycket att uppröras över. Att däremot resa genom landet för att från läktarplats bära fram sitt eget lags motståndare till seger och jubla över förlusten efter slutsignalen kan inte betraktas som något annat är rent Djurgårdsbeteende. Lillebrorskomplexet personifierat typ.
Varför skriver jag nu det här? Jo, för att vi står inför en situation som har vissa likheter med det som hände 2006. Det är i och för sig inte sista omgången men serieledande Sirius jagas av Djurgården och Hammarby. Uppsalalaget har åtta poäng till godo på Djurgården och nio på Bajen. Skulle de klappa ihop kan de helt klart bli passerade.
I nästa omgång ska som bekant AIK åka till Uppsala och möta just Sirius. Ifall matchen slutar med Siriusseger är avståndet ner till våra värsta konkurrenter minst detsamma som det är nu, kanske större. Handen på hjärtat nu folk. Hoppas ni på AIK-seger på lördag? Jag gör det. Min önskan är att Sirius håller undan och vinner allsvenskan men det ska inte ske med hjälp av AIK i form av någon jävla läggmatch.
Nu påstår jag inte att Djurgården lade sig den där novembereftermiddagen för 20 år sedan. Jag tror att professionella idrottsmän är större än så. Därför känner jag mig rätt övertygat om att AIK-spelarna kommer att göra sitt bästa på lördag. Det ska de göra, annars förlorar idrotten sin själ. Ifall man som supporter har svårt - och det kan man absolut ha - med det så tycker jag att man ska avstå från att ta sig till Uppsala i helgen.
Jag kommer inte att åka dit. Mitt val blir att sitta hemma vid TV’n. Där kommer jag att hålla på AIK men inte gråta blod ifall det blir förlust. Många Gnagare kommer med all säkerhet att infinna sig på Studenternas. Till er vill jag säga. Sjung fram AIK, visa ert stöd, behandla det här som vilken match som helst i mängden. Inget jävla Djurgårdsbeteende tack! Det finns redan tillräckligt med gårdare, fler behövs inte.
Vilka är då de sportsliga förutsättningarna för AIK? En fjärdeplats går att nå. Det är idag åtta poäng upp till fyran Häcken. med andra ord samma avstånd som Djurgården har till Sirius. Förutom att ett antal lag mellan AIK och Häcken gör läget lite knepigare har vi på sätt och vis samma chans att bli fyra (i alla fall om vi bara tittar på poängen) som Djurgården har att vinna allsvenskan. Se till att hålla den möjligheten levande. En fjärdeplats kan faktist i sin förlängning leda ut i Europa.
Sedan får Sirius jobba med att hålla sin förstaplats genom att vinna fotbollsmatcher - mot andra lag än AIK
