(GÄSTKRÖNIKA)
Hösten 2023 bröt AIK officiellt med Universal efter att granskningar av bland andra Dagens ETC och Fotboll Sthlm påvisade att agenturen hade kopplingar till den kriminella miljön. Trots det kunde Fotbollskanalens Andréas Sundberg i boken Fotbollsagenterna påvisa att AIK:s dåvarande sportchef Thomas Berntsen tog hjälp av agenturen för att sälja Rui Modesto och Lamine Fanne sommaren 2024.
Gnaget har sedan dess bytt både sportslig ledning och inriktning, men det finns fortfarande anledning att vara fundersam kring klubbens kopplingar till skumma agentnätverk.
Tidigare i veckan publicerade Expressen en granskning av AIK:s värvning av Lucas Assadi. Chilenaren värvades för en rekordsumma under sommaren och representerades av agenturen 11 Management, med kopplingar till Universal. Med tanke på AIK:s historia borde en kartläggning som denna tas emot väl.
Så verkar däremot inte vara fallet.
På sociala medier har majoriteten av kommentarerna till stor del varit anklagelser gentemot Expressen, snarare än mot AIK som potentiellt gör affärer med en agentur man tidigare brutit kontakten med.
Det är såklart trist att se, samtidigt som det inte behöver representera någon konsensus i AIK:s supporterled. Men det som verkligen fångade min uppmärksamhet var när en gammal svartgul guldhjälte valde att ge sig in i leken.
Stefan Silva, som spelade 28 matcher för AIK, representerades av Universal under sin aktiva karriär, men idag har han enligt egen utsago ingenting med agenturen att göra. Han har däremot varit konsult för 11 Management, agenturen som representerar Lucas Assadi. Silva syntes även till när chilenaren presenterades av AIK i somras.
Däremot verkar ingen vilja eller kunna förtydliga vilken roll Silva hade i Assadi-affären, enligt Expressens artikel. Silva själv menar att han var medlare och ett stöd för nyförvärvet. Huruvida han fick betalt för besväret vill ingen svara på, varken i Chile eller i Sverige.
Efter att artikeln publicerades tog Stefan Silva till X och sågade publikationen längs fotknölarna. Den tidigare AIK-spelaren menade att Expressen inte publicerat informationen om att han inte längre har kopplingar till Universal, vilket man gjorde. Silva anklagar istället tidningen för att jaga klick och för att ”starta en konflikt eller förstöra relationen mellan mig och min klubb, AIK”.
Att Stefan Silva inte vill kopplas till Universal är fullt rimligt. Samtidigt framställer han sig inte i speciellt god dager genom att underminera granskningen. Han får det snarare att framstå som att han har någonting att dölja att Assadi-värvningen inte gått helt rätt till.
Men jag tror också att Silvas reaktion säger någonting om vad som länge har karaktäriserat transfermarknaden i Sverige och mer konkret kring AIK.
Idag använder sig så gott som alla klubbar i allsvenskan av data i olika former för att hitta nyförvärv, däribland AIK. Där man tidigare hade förlitat sig på kontakter, och i längden agenter, sätter man numera tilltro till KPI:er och datapunkter för att hitta nyförvärv som passar lagets spelmodell. Det här innebär att agenter sannolikt kommer bli mer och mer överflödiga i framtiden.
Det är goda nyheter för en klubb som AIK, som varit ”bäst” i klassen på att låta agenter och personliga kontakter styra över klubbens spelarförvärv under flera år. Det är däremot inte bra för agenterna, såklart.
Fallet Lucas Assadi blir därmed ett bra exempel på hur de båda världarna krockar med varandra. Chilenaren har värvats för att hans siffror stack ut, helt i linje med hur AIK hittar spelare nuförtiden. Samtidigt har klubben, omedvetet eller ej, lyckats snöra sig in i en soppa av oklara kopplingar till skumma aktörer.
Förhoppningsvis sker det för sista gången.
När Stefan Silva anklagar Expressen för att ”förstöra” hans relation med AIK blir det som ett sista försök från hans sida att hålla fast vid det gamla sättet. Personliga relationer var länge A och O när det kom till transfermarknaden. Så är det inte längre och det kommer hela allsvenskan att må bättre av.
Med det sagt finns det ingen anledning att sluta bevaka agentvärlden. För tio år sedan fick den väldigt lite utrymme inom sportjournalistiken, idag skrivs det mer än någonsin.
Alla reportrar som ägnat långa timmar åt att bena ur vad som hänt bakom stängda dörrar förtjänar alla hyllningar som de kan få, inte osmakliga kommentarer på X från spelare och supportrar
