AIK fick nöja sig med en poäng i klassikermötet mot IFK Göteborg. Efter en svängig match lyckades Gnaget hämta upp underlägen två gånger, men aldrig hitta det avgörande målet. Trots större bollinnehav, och ett betydligt högre xG fick AIK återigen lämna planen utan seger.
Avsparken försenades vid två tillfällen. Först efter att pyroteknik avfyrats från Blåvitt-klacken och senare till följd av ordningsstörningar utanför arenan.
Första halvlek- Blåvitt tog ledningen, Gnaget svarade
Det var IFK Göteborg som fick den bästa starten på matchen. Gästerna spelade med energi och lyckades stundtals sätta AIK:s backlinje under press. Det var också Göteborg som tog ledningen. Den tidigare Djurgårdsspelaren Nino Zugelj fick utrymme och placerade in 1-0 via stolpen.
AIK behövde dock inte vänta särskilt länge på en replik.
Gnaget har haft stora problem med att få utdelning på fasta situationer under säsongen, men den här gången skulle hörnan ge resultat. Diogo Tomás nådde högst och kunde nicka in kvitteringen. Mittbacken bjöd dessutom på ett minst sagt spektakulärt målfirande som inte riktigt gick enligt plan. Tomás trodde att gräset var blötare och att han kunde glida på knä, men i stället blev det en variant av en kullerbytta.
1-1 i paus.
Trots att Göteborg hade sina perioder var AIK det lag som totalt sett skapade mer under den första halvleken. Bollinnehavet slutade 54-46 till AIK fördel.
Andra halvlek- Gnaget jagade, Blåvitt slog tillbaka
Efter halvtidspausen brände AIK av ett tifo fyllt med bengaler, som en hyllning till Firman Boys. På planen fortsatte matchen att bölja fram och tillbaka.
AIK fick ett gyllene läge att ta ledningen när Taha Ayari kom fri, men avslutet gick i ribban. Det var en chans som kunde ha förändrat matchbilden. I stället svängde momentum över till IFK Göteborg, som återtog ledningen.
Felix Eriksson slog in bollen från höger och Alexander Simmelhack nådde högre än Diogo Tomás och kunde nicka in 2-1 till IFK Göteborg.
Ännu en gång hamnade Gnaget i underläge.
Men ännu en gång kom svaret.
Johan Hove hittade Axel Kouame, som tog emot bollen, vek in och placerade in 2-2. Ett viktigt mål för AIK- och ännu ett exempel på Kouames förmåga att skapa målchanser på egen hand.
AIK fortsatte att trycka på för ett segermål, men utan att hitta den avgörande bollen.
2-2 blev slutresultatet.
Frågetecknet
Kostade det AIK för mycket att plocka av Carlstrand så tidigt?
Det är en av de mer intressanta taktiska frågorna efter matchen. Inte för att Carlstrand gjorde sin bästa match i den svartgula tröjan, utan för att AIK samtidigt behövde offensiv spets och förmågan att faktiskt avgöra matchen.
Ville Sergio Almenara tillsammans med övrig ledarstab få in en annan typ av offensiv spelare - med mer fart, större djupledshot eller ändra individuella egenskaper? Eller tappade AIK en dimension genom att plocka bort Carlstrand? Det är svårt att slå fast att bytet kostade laget poäng, men tajmingen väcker frågor.
Samtidigt ska IFK Göteborg ha beröm. Blåvitt kom till matchen med fem raka segrar i ryggen och visade varför. Gästerna lyckades störa AIK:s spel och var effektiva när chanserna dök upp. Gnaget hade mer boll och noterades för ett xG på 1,98 mot Göteborgs 0,93. Ändå var det inte AIK som såg mest stabilt ut under matchens båda halvlekar.
Och där finns kanske det större problemet.
AIK fortsätter att läcka på hemmaplan.
Efter matchen mot IFK Göteborg hade AIK släppt in 27 mål på tolv hemmamatcher. Det är alldeles för mycket för ett lag som vill vara med och slåss i toppen. Hemmaplan ska vara en styrka, en plats där AIK kan kontrollera matcherna och sätta tonen. I stället har försvarsspelet gång på gång blivit en akilleshäl.
Det är inte självklart att attityden är problemet. AIK skapar chanser, kommer till lägen och har perioder där spelet fungerar. Men individuella misstag och bristande ledarskap, samt bristande skärpa i båda straffområdena kostar laget poäng.
Taha Ayaris ribbträff sammanfattar nästan hela AIK:s säsong. Laget spelar sig fram till lägen, men när möjligheten att ta kommandot över matchen dyker upp uteblir utdelningen. Marginalerna blir små när effektiviteten inte finns där.
Det finns däremot något positivt att ta med sig. Äntligen fick AIK utdelning på en fast situation. Hörnor och frisparkar har varit ett återkommande problem under säsongen, men mot Göteborg nickade Diogo Tomás in 1-1 och visade att det även finns mål att hämta den vägen. En poäng är bättre än ingen, men AIK har inte vunnit i Allsvenskan sedan den 30 augusti. Det är en trend som behöver brytas. Frågan är hur många fler matcher Gnaget ska behöva rädda i stället för att avgöra.
Matchens bästa
AIK
Axel Kouame: Kvitterade till 2-2 och visade återigen sin förmåga att skapa saker på egen hand. En spelare som kan göra skillnad även när laget har svårt att få till det.
Stanley Wilson: Tillbaka efter skada och spelade med självförtroende. Han löste svåra situationer, vågade lita på sin egen förmåga och stack ut positivt.
IFK Göteborg
Alexander Simmelhack: Nickade in Göteborgs andra ledningsmål och var ett hot i offensiven.
David Kruse: Bidrog till att Göteborg kunde störa AIK och hade en viktig roll på mittfältet.
