Hubert Selarp:
Del av den bortskämda generationen vars första MFF-minnen består av Rosenberg, Champions League och årliga guldfiranden.
Ulf Nilsson:
Himmelrikets egen Big Chief, redaktör och UEFA-representant.
Ann Lövgren:
Himmelsblå från Malmö som har följt laget sedan morfar tog med mig till Stadion nån gång på 80-talet. Sedan dess har kärleken till föreningen bara vuxit, genom guld, motgångar och allt däremellan.
Matchen mot Djurgården blev ännu en reality check för luttrade MFF-supportrar. Vad är dina spontana ord om hur det såg ut och vad tror du om resten av säsongen?
Hubert:
Från min något skymda sikt på ståplats såg det faktiskt ganska bra ut första 30 utan att det var några farliga målchanser åt något lag. I inledningen av matchen kunde vi trycka ner Djurgården ganska bra och fram till minut 60 är vi med i matchen. 0-2 var dock spiken i kistan och vi lyckades inte skapa något bra framåt alls förutom en fin sekvens av Milosavljevic. Resten av säsongen blir en fortsättning av den eviga inventeringen, men jag tror att Helstrup/Björkan kommer lyckas få till det och jag tror och hoppas att vi ser större framsteg under hösten. Topp tre är som Haksabanovic sa ingenting som vi ska tänka på just nu.
Ulf:
Spontana ord? Herre - f-cking - gud.. Typ. Det var såklart fruktansvärt jobbigt att vara med om. En ok förstahalvlek följdes upp av en hemsk andrahalvlek. Samtidigt. Skit händer. Ibland faller det och när vi nu har en trupp bestående av spelare som kanske inte tillhör seriens yppersta elit som vi vant oss vid så blir fallet större. De äldre och dyrare spelarna var inte alltid bäst, men ofta en garant för att inte laget skulle falla ihop fullständigt likt det som hände mot Djurgården.
Med det sagt. Det finns både en oro och lite lugn inför fortsättningen. För det första tror jag inte att kontraktet är säkrat. Det kan gå illa om vi får en rad dåliga matcher och det helt plötsligt sprider sig en oro i laget och vi på läktaren inte längre stöttar laget som vi gjort innan. Våra unga spelarna mår knappast toppen av att bli utbuade på hemmaplan för att de inte räcker till mot Djurgården.
Vi måste lära oss anpassa oss efter verkligheten och jobba därefter. Våga lita på processen.
Jag hoppas fortfarande på att vi värvar in en, två eller kanske tre startspelare som kan lyfta och avlasta lite för de unga. För det fungerar inte riktigt som det är nu även om de krigar hårt och kan roffa åt sig lite poäng borta.
Ann:
Vid flera tillfällen uppfattade jag nästan att matchen var avblåst eller att något hade hänt, för det gick så förbannat långsamt. Det var givetvis ännu ett lågvattenmärke och det är svårt att hitta särskilt mycket positivt att ta med sig.
Jag tror att resten av säsongen får handla om att vi supportrar får hålla i oss och hoppas på att åtminstone se att spelet utvecklas åt rätt håll.
Igår presenterades en ny, stor och stabil mittback i Stian Gregersen på ett treårskontrakt. Han spelade match så sent som för en vecka sedan. Förhoppningsvis kan han gå in direkt och bidra med lite stabilitet och ordning i försvaret. Just nu känns det som att man får ta de halmstrån som bjuds och hoppas på att något börjar falla på plats. 
En drös av ganska nyligen inköpta spelare har redan lämnat, eller är på väg ut. Flera av dem värvades för stora summor när de kom hit. Vad känner du inför deras misslyckande i MFF och att de överhuvudtaget köptes?
Hubert:
Jag tror alla är överens av att senaste säsongernas övergångsfönster har varit otroligt misslyckande och förödande för oss som klubb. Samtidigt som man inte är ledsen över att de lämnar får vi ändå inte glömma att flera av de har tagit guld i den himmelsblå tröjan, och precis som vi kallar Magnus Pehrsson en evig guldtränare ska samma respekt visas för de som nu har fått lämna. Kanske inte Arnor Sigurdsson… men Colin Rösler, Stefano Vecchia och Oliver Berg har alla bidragit - även om de inte håller längre.
Ulf:
Ett stort problem som vi haft är inte bara att en del scoutning varit tveksam så spelarna inte haft kvalitet nog utan att vi värvat spelare mer eller mindre bara för att de dök upp på bordet. Det gjorde att vi har hade enormt överflöd av spelare på vissa positioner som gjorde det svårt för spelare som hade kvalitet att faktiskt visa den för att de, på olika nivåer, inte fick tillräckligt med speltid för att kunna komma igång och visa klass över tid. Det har ju gjort att vi fått ut otroligt lite av spelare som jag verkligen tror hade kunnat vara nyttiga för oss om vi hade gett dem mer speltid och förtroende. Vad hade vi på yttrarna innan t.ex? Bolin, Ali, Soumah, Haksabanovic, Sigurdson, Vecchia, Skogmar, Berg, Ekong och säkert nån till jag inte kommer på nu. På centrala mittfältet såg det liknande ut. AC, LBJ, Otto, Lewicki, Berg, Haksa, Kenan, Skogmar, Theodor... Hur ska dessa spelare få speltid och göra något bra över tid?
Så vi satte spelare i en situation som var värdelös för alla. Lägg då till att flera var dyra att köpa och underhålla...
Sen kanske jag inte tycker att hade behövt slänga iväg alla dessa som vi har gjort. Vi hade kunnat använda någon av dem utan att skänka bort dem.. Menmen. Nu står vi där vi står. Nytt blad.
Ann:
Det är klart att det känns både frustrerande och sorgligt, framför allt när man tänker på vilka pengar som har lagts på flera av de här spelarna. Värvningar blir fel ibland, men när det blir så här många och så dyrt måste man faktiskt börja ställa frågor om hur besluten har fattats.
Det som kanske bekymrar mig mest är att flera av personerna som varit med och fattat de här besluten fortfarande finns kvar i föreningen. Där tycker jag att man kan fundera över om det är lämpligt, när det gäller exempelvis Ola Toivonen och Jeffrey Aubynn.
Många vill kölhala Daniel Andersson just nu, och visst finns det mycket att vara kritisk mot. Men jag tycker också att det är lite väl enkelt att låta dagens situation sudda ut allt han faktiskt har gjort för Malmö FF. Kritiken mot hans beslut måste få finnas, men det behöver inte innebära att man samtidigt river ner hans arv som både spelare och sportchef.
Bör Daniel Andersson lämna föreningen? Kanske, men det gör för ont i mig att säga.
Om du fick välja en sak som du tycker är det allvarligaste problemet i Malmö FF, vad är i så fall det, och varför?
Hubert:
Jag har alldeles för lite insikt i den dagliga verksamheten, men utifrån kan mycket kritiseras. Scoutingverksamheten har en del att önska (även om jag är väldigt positiv till sommarens värvningar). Sen har det väl främst varit organisatoriskt som MFF har varit alldeles för slappa men intrycket jag har fått av Zlatko Rihter är att det är den rätta personen för att dra igång vändningen. Även om resultaten på plan är en enorm besvikelse så är det mycket runt om klubben i nuläget som känns nytt och fräscht, och jag är väldigt optimistisk inför framtiden. Vi får ha lite tålamod och fortsätta sjunga för vårt lag!
Ulf:
Hmm. Svårt. Någonstans tror jag att vi har kommit till rätta med problemen. Jag vet ju inte exakt vem som varit drivande till den enorma inflation vi sett i utgifter de senaste åren, men klart att de nästan 100 miljonerna vi gick back förra året är ett enormt problem och tyder på att vi totalt tappat kontrollen efter många år med bra kontroll. Känslan är väl att vi både sportsligt och utanför den direkta fotbollsplanen anställde folk på alldeles för veka grunder och gav kompisar uppdrag som kanske inte behövdes överhuvudtaget vilket gjorde att utgifterna snabbt sprang iväg.
Just nu känns det dock som att vi vänder det och du landar det väl i att vårt största problem just nu är att laget inte är tillräckligt bra. Vi har, som jag varit inne på flera gånger, ganska stora brister i egentligen alla lagdelar (målvakten undantagen och kanske även anfallet) och vi har flera spelare som får speltid eftersom konkurrensen är för liten.
Det är ju någonting som kan bli bra över tid, och det måste vi ju hoppas och lita på. Men just nu har vi ett lag som på flera punkter ser svagare ut än ett antal lag i Superettan.
Ann:
Jag tycker faktiskt att man har satt upp en ganska tydlig sportslig riktning. Problemet är att vi ännu inte kan se vad den ska ge oss. Just nu är det mycket ord och alldeles för lite som syns på planen, där insatserna alldeles för ofta är direkt dåliga.
Samtidigt tror jag att vi kan bli bra med det här på sikt. Mitt största bekymmer är därför tålamodet. Och tålamod är väl inte direkt det Malmö FF är mest känt för, varken föreningen eller vi supportrar.
Jag bekymrar mig också över hur Malmö FF och människor som arbetar i föreningen pratas om av framförallt offentliga supportrar med stor räckvidd. Kritik måste självklart få finnas, men ibland blir tonen direkt raljant, inte minst i olika medier. Jag tycker att man kan vara förbannad, kritisk och ställa höga krav utan att för den skull prata om människor som om de vore idioter.
För om vi tror på den sportsliga riktningen måste vi också ge den en chans att faktiskt fungera. Och då tror jag att vi behöver hitta någonstans mellan att okritiskt köpa allt som sägs och att såga sönder precis allting efter varje dålig insats.
