Det är en onsdag i sena oktober och vintertiden har smugit in över landet, det är mörkare tidigt och det är en kväll på Örjans Vall där Malmö FF nu skulle försöka sig på att hämta hem en trepoängare som vi inte varit bortskämda med de sistnämnda veckorna.
Hur gick nu detta då? På förhand en spännande elva som såg slagkraftig ut och att man dessutom hade sparkapital på bänken i form av både AC och Lahdo. En första halvlek som började på bästa tänkbara vis 0–1 efter fem minuter och en upptinad serb som legat i frysboxen alldeles för länge letade sig in i målprotokollet. Ett lag som inte gjort mål på 16 dagar skulle sedan stå för ett enastående snyggt mål när Haksabanovic skruvade upp ett stenhårt skott i bortre kryss bakom Rönning. Trots 0–2 och en ledning så skulle glädjen omvandlas till sinnesförvirring när Gregersens hälsena förmodligen gick av, ett år som utmanar en på alla möjliga sätt.
I andra halvlek fick vi se ett Malmö som försökte spela av halvleken och få med sig segern, trots att man lämnat första halvlek bakom sig med bitter eftersmak med tanke på skadan. En spelmässigt dålig halvlek kunde snart än en gång glädjas när Gudjohnsen fick göra sitt första allsvenska mål efter drygt 70 minuter spelade.
Det är lätt att lägga fokus på mycket negativt denna säsong, men samtidigt får vi ta med oss att vi gör tre mål framåt, Olsen får hålla ytterligare en nolla och vi tar tre poäng. Detta har varit en självklarhet tidigare, men verkligheten har sprungit ikapp och ikväll får man glädjas åt en gammal klassisk bortaseger.
På söndag kommer Rydström till Stadion.
