Vilken inledning!
Inför matchen pratades det mycket om att MFF ofta har mycket bollinnehav men skapar alltför få chanser. Även siffrorna "1 mål på de fyra senaste matcherna" nämndes ett par gånger och visades i rutan. Men idag gick det inte att klaga effektiviteten hos våra himmelsblå den första kvarten. Först, efter en misslyckad hörna, samlade Otto upp bollen, och spelade ut bollen på kanten till Bussanello. Nu fick brassen bättre träff och slog ett fint inlägg till Gregersen som var kvar i straffområdet. Hans nick letade sig fram till Milosaljevic som satte dit 1-0 efter bara 4 spelade minuter. Några minuter gjorde Haksabanovic ett typiskt Haksa-mål. En skottfint, ett par steg snett in i banan och så ett kanonskott i krysset. Mycket fint.
HBK tog över mer och mer i första halvlek
Ska man vara ärlig så var det nästan som att HBK fick mer energi av vårt första mål än MFF själva. Efter en "hjärtat i halsgropen"-situation där ett självmål var obehagligt nära, slog våra himmelsblå bort en del enkla passningar när HBK jagade dom. Spelmässigt är det bara att erkänna att hemmalaget var spelmässigt bäst under halvleken. Men, det brukar klagas på att MFF inte är effektiva och att det inte hjälper att dominera spelmässigt. Så, att nu gå till halvtidspaus med två måls ledning när man har haft två skott på mål är verkligen inget jag tycker man ska be om ursäkt för.
Det som inte fick hända hände
Den här mögsäsongen ska vi himmelsblå visst inte få vara glada för långa stunder i taget. Jag satt här i soffan och mös. Över den härliga ledingen i matchen Över att vi faktiskt kunnat starta med samma elva två matcher i rad och fått tillbaks en skadad spelare inför matchen utan att någon ny tillkommit. Det kändes helt enkelt lite gött, vilket inte är en vanlig känsla detta mögår. Då går Stian Gregersen in i en duell och och blev liggande kvar och vred sig i smärtor. Han som personifierar trygghet och stabilitet i vårt försvar, lämnade planen med foten hårt lindad, hoppandes på ett ben och det var som en stor fet smäll i mellangärdet. Kom inte här och tro att ni kan ha det bra liksom. Nu ber vi till allt som finns att be till att det inte är så allvarligt som man befarar och att vi kan få se norrmannen i spel fler matcher iår.
Äntligen mål för Gudjohnsen
När han fick komma in senast så tyckte jag att Gudjohnsen tog ett steg tillbaks mot det där lätt ointresserade kroppsspråket och gjorde inget lyckat inhopp. Så, även om Garcia verkligen inte gjorde någon bra prestation så länge han var på planen så kände jag inte nån större entusiasm inför bytet. Men, som jag sagt många gånger förr, jag älskar att ha fel när det är på rätt håll. Efter bara någon minut på planen fick den unge islänningen en fin passning av Lundbergh, och den här gången var såväl mottagning som avslut klockrent. Äntligen gjorde han sitt första mål för säsongen. Kan man få vara så fräck och önska sig en ketchupeffekt?
Så jävla sköna tre poäng
Ja, jag vet att det är "enkla" i sången, och det kan man väl kanske tycka, när det nu blev vinst med hela tre mål. Men dom här poängen kändes verkligen sköna! Tidig tvåmålsledning gjorde att man faktiskt kunde andas större delen av matchen, även när Halmstad kom till bra chanser och man visste att en reducering skulle kunna göra det jobbigare. När så tredje målet kom så var det bara att luta sig tillbaks och konstatera att segern var klar. Den här säsongen är vi verkligen inte bortskämda med den känslan. Och extra glad är jag för alla supportrar som tagit sig till Halmstad och fick fira. Som skribent av Fem snabba är det också skönt att inte behöva vänta till sista sekunderna med att våga skriva något om hur det gått.
