Ulf Nilsson:
Himmelrikets egen Big Chief, redaktör och UEFA-representant.
Åsa Flykt:
Himmelsblå sen födseln, huserar på ståplats tillsammans med ett gäng härliga tanter.
Ann Lövgren:
Himmelsblå från Malmö som har följt laget sedan morfar tog med mig till Stadion nån gång på 80-talet. Sedan dess har kärleken till föreningen bara vuxit, genom guld, motgångar och allt däremellan.
Malmö FF:s damer gör ännu en stark säsong där man lyckas hålla en tredjeplats i allsvenskan samtidigt som man gör bra ifrån sig i Europa. Kan töserna ta nästa steg och utmana Häcken om guldet redan nästa år?
Ulf:
Jag hade nog hoppats och trott att de skulle vara lite närmare redan i år. Men steget har visat sig vara svårt. Häcken har verkligen lyckats förvalta sitt övertag på ett fint sätt och lyckats ersätta Felicia på ett otroligt sätt. Samtidigt tuffar även Bajen på och är just nu klart bättre än MFF. Så med nuvarande trupp tror jag kanske inte vi kan utmana dem (såvida inte de också råkar ut för tuffa tapp) men jag tror det kan räcka med en eller två spetsvärvningar som går in och lyfter laget. Man drömmer ju fortfarande om Rolfö såklart men jag tror kanske ännu mer att man behöver en anfallare som gör mål kontinuerligt. Det har varit lite för många poängtapp där man helt enkelt inte gjort mål som man borde ha gjort...
Åsa:
Jag får erkänna att jag sett lite för lite av damerna för att kunna uttala mig med nån säkerhet. Men, spontant ser jag inte varför dom inte skulle kunna utmana. Under året har dom inte bara samlat på sig ytterligare en säsongs erfarenhet av allsvenskan utan nu även av Europaspel. Väldigt värdefullt för framtiden för våra damer tror jag. Men, mycket hänger såklart på vad som händer i trupperna hos både oss och våra konkurrenter.
Ann:
Jag behöver erkänna att jag inte har full koll på damerna, men av det jag har sett tycker jag att det ser lovande ut. Jag är medveten om att Häcken och Bajen i dagsläget ligger på en egen nivå inom svensk damfotboll, men Malmö visar att man är på rätt väg. Jag känner mig definitivt hoppfull inför framtiden och tror att det finns goda möjligheter att ta ytterligare kliv redan nästa säsong. Det ska bli spännande att följa utvecklingen. Både nationellt och i Europa. 
Anders Christiansen är enligt uppgift nära en kontraktsförlängning. Är det klokt att satsa på AC ett år till eller finns det en risk att han kan stå i vägen för någon av våra lovande unga spelare?
Ulf:
För min del är det en nobrainer. Precis som när man förlängde med Sören Rieks eller Johan Dahlin (för visst gör man det?). Spelare som har extremt hög kvalitet och inte kräver eller behöver kontinuerligt med speltid för att kunna prestera. Det är väldigt svårt. Det är inte så att vi sitter på 40 spelare som är gamla och skadebenägna så jag tror att det påverkar väldigt lite i form av speltid för andra. MEN, däremot är jag fullständigt övertygad om att AC har kvaliteten nog att faktiskt vara skillnaden både på och utanför plan i ytterligare några år. Han är en av få som kan göra en riktig skillnad sista tredjedelen. Det kan inte underskattas. Jag tror inte vi är ett lag för toppen nästa år heller men jag tror AC är viktig oavsett var i vårt projekt vi står.
Så för mig - Förläng med AC. Ge honom två år direkt.
Åsa:
Jag har varit, och är fortfarande, rätt kluven i den här frågan. Tidigare på säsongen hade svaret varit blankt nej. Då kändes det som att den gode AC gjorde korta gästspel för att direkt hamna på skadelistan igen. Men efter att ha sett hans senaste inhopp, där ett par ju kommit redan i halvtid börjar jag vända lite.
Det har genast märkts vilken skillnad han gör så fort han kommer in på planen. Vi har många unga spelare som fått dra ett stort lass under säsongen, men dom behöver också erfarenhet att luta sig mot. Vi har ju tex sett vilken skillnad Gregersen gjort när han kommit in i truppen. Sen kommer ju frågan om lön också, ska han fortsätta kan det nog inte vara på samma lönenivå som nu, med tanke på att han oavsett inte lär bidra på samma sätt som i sina bästa dagar.
Som supporter är det ju också svårt att hålla känslorna utanför en sån här fråga. AC hör ju liksom till nu, har blivit en Malmöpåg. Såna är det inte lätt att säga hejdå till.
Ann:
Efter en hel del övervägande landar jag i att jag är positiv till en förlängning. Jag funderar nog mer under ett dygn än vad som är riktigt hälsosamt på Malmö FF och detta är dessutom en fråga som tagit stor plats i huvudet på det senaste. Det finns förstås en sportslig aspekt i det hela och en relevant diskussion om när det är dags att säga farväl till en legend.
Men när jag såg nyheten om att AC skulle vara nära en förlängning blev jag faktiskt tårögd. Och någonstans där fick jag väl mitt svar. Ibland får hjärtat helt enkelt sista ordet, även om hjärnan gärna vill fortsätta analysera.
Klart vår kapten ska stanna! AC är så mycket mer än bara en spelare på planen. Hans betydelse för föreningen, kulturen och identiteten ska inte underskattas. De unga ska få chansen att växa, men de behöver också förebilder att växa bredvid. Vem är bättre än Anders Christiansen att visa vad det innebär att bära den himmelsblå tröjan?
Herrlaget ser ut att sluta i mitten av tabellen i år och nästa säsong är ett oskrivet blad. Vad tror du om 2027, blir det då vi åter når topp tre i allsvenskan?
Ulf:
Mja... Alltså. Det beror ganska mycket på två saker. 1. Om några av våra unga spelare tar ett stort kliv fram och blir en toppspelare i Allsvenskan - På samma sätt som Hugo Larsson eller Sebastian Nanasi gjorde. Just nu är de fina talanger, men ska man slåss i toppen behövs något annat. Det är faktiskt ganska stor skillnad på att vara en ok allsvensk spelare och vara skillnaden. Vi behöver fler som kan göra skillnad. 2. Oavsett detta krävs förmodligen någon form av offensiv förstärkning. Om Gudjohnsen eller Garcia visar att de har en annan nivå i sig så kanske det löser sig med nummer 1 men jag vette tusan. Samtidigt kan vi inte fortsätta värva spelare till höger och vänster - Men just nu duger inte vår offensiv för en placering i toppen. Så enkelt är det. Tyvärr.
I övrigt behöver sannolikt en stark innermittfältare - även om det är lite beroende av hur mycket AC kan spela, Ottos framtid och om vi kan hitta en duglig sexa i den truppen vi har.
Men visst. Det är inte så att truppen är oduglig. Långt från. Men som det sett ut i år är vi inget topplag nästa år heller.
Åsa:
Absolut säger "tant glaset är halvfullt"! Ok, det handlar lite om att jag, för min egen sinnesfrids skull, behöver tro på det. Jag fixar inte att gå och måla fan på väggen, se det värsta framför mig och ta ut elände i förskott.
Men, jag tycker också att det faktiskt finns saker som talar för det jag tror/hoppas. Gaute får en försäsong med laget och kan fortsätta jobba på att få sitt spel att sätta sig. Ponne kommer tillbaks och då har vi plötsligt vad som bör vara ett enormt starkt mittlås med Ponne och Gregersen. Det finns ju också ytterligare "sparkapital" på nuvarande lista av långtidsskadade, till exempel Sjöstrand. Våra småpågar har byggt på erfarenheten rejält under 2026.
Sen får man ju ödmjukt konstatera att det är väldans svårt att försöka förutse vad som ska hända under en säsong. För ärligt talat, jag tror inte att många i slutet av säsongen 2025 skulle sagt: "Under 2026 kommer Sirius att leda allsvenskan stort större delen av säsongen. Och Mjällby kommer att gå från att vinna med poängrekord -25 till att närma sig nedflyttning -26." Men, vi kan gissa, vi kan tro och vi kan hoppas.
Ann:
Jag måste tro på det, vad är det annars för mening. Diskussioner om tålamod, långsiktighet och processer i all ära, men någonstans måste vi ändå hålla fast vid vår identitet. I Malmö FF ska vi alltid vilja vinna, alltid tro att vi kan vinna och alltid sikta mot toppen. Annars är vi inte Malmö.
Om man sedan ska försöka nyansera det hela en aning, så tycker jag absolut inte att topp tre 2027 är någon omöjlighet. Men det kommer att krävas en hel del arbete. Vi behöver spetsa truppen med spelare som verkligen kan bidra, som har de egenskaper som passar i Gautes sätt att spela. Jag tänker framför allt på fysik, mentalitet, arbetskapacitet och en rejäl dos vinnarskalle. Samtidigt tror jag att vi behöver skiljas från ytterligare några spelare för att få rätt balans och utrymme för nya krafter.
En spelare jag däremot verkligen inte vill skiljas från är Skogmar. Vilken spelare! Där finns det något alldeles extra.
Och tänk er dessutom ett mittbackspar med Ponne och Stian, med Robin bakom. Jag vet inte hur många mål vi kommer att göra, men vem ska göra mål på oss? Det borde åtminstone ge motståndarnas anfallare lite sömnproblem.
Så ja, jag tror på 2027. Kanske är jag naiv, kanske är jag obotligt himmelsblå. Men så får det vara. Vi ska tillbaka, basta.
