Värnamo-Nordic United: 0-2 (0-1)

Värnamo förlorade på nytt. En dyster slutsats som kan dras efter matchen är följande; IFK kommer inte ta steget direkt upp till Allsvenskan. Värnamo bör i stället vara nöjda om man klarar sig kvar, men det finns det knappast några garantier för. Matchen mot Nordic United var nämligen ett rejält lågvattenmärke där ingenting fungerande.

Följande spelare startade matchen (3-5-2)

Keto
Rapp – Andersson – Bergqvist
Johansson – Ishak – Robertsson – Kujundzic – Björnström
Antonsson – Meriluoto

Ny i elvan är Kujundzic som tog Janssons plats. Den sistnämnde skulle dock få komma in redan i den 41:a minuten eftersom Robertsson åkte på en skada. På pappret ser denna elva hyfsad ut, både när det kommer till spelarval och formation.

Det är Nordic som tar tag i matchen under dess inledning med hög press, snabbt passningsspel, många löpningar och platsbyten. I den sjunde minuten träffar Jawla stolpen och två minuter senare gör Grönborg ett mål som dock blir bortdömt för offside. Värnamo höjer sig en aning efter den inledande kvarten. Det som avses är att man ser mer ramstarka ut och släpper till relativt få farliga chanser. Det egna offensiva spelet var dock obefintligt.

I den andra halvleken kommer ett tidigt 1-0-mål av Mehmeti. Efter det har Värnamo mer boll men man kan inte utnyttja det. Jag vet inte exakt vad som kan ha varit Tufegdzics offensiva spelidé, men den lönade sig inte. I stället är det Nordic som kan skapa chanser när Värnamo flyttar upp och ytor öppnas. I den 84:e minuten kommer Jawla i ett friläge och avgör tillställningen.

En analytiker som jag vill försöka förklara varför det blev som blev. En orsak bakom nederlaget var bristfälligt passningsspel. Det var nämligen utmanande för Värnamo att slå tre korrekta passningar i följd och då går det inte att bygga något anfallsspel. Vidare ska det nämnas att Tufegdzics ville att Värnamo skulle spela sig fram med kortpassningar längs de centrala korridorerna. I tidigare matcher har man sett laget slå långbollar men det var mindre av den varan mot Nordic. Med det i åtanke blir det extra problematiskt att passningsspel höll så låg nivå.

Det går inte att beskylla en enskild spelare för att passningsspelet var en svaghet. Samtidigt är det lagets mittfältare som förväntas vara de mest passningsskickliga. De är nämligen primärt på mitten som tempot styrs och där är bolltapp som mest riskabla. För Värnamos del var det som bekant Robertsson, Ishaq, Kujundzic och Jansson som verkade på mittfältet, på slutet kom också Kamara in. Alla dessa fem stod dock för flera bolltapp. Slutsatsen av detta är att Värnamo inte kan vara ett ”spelande” lag om inte mittfältarna är tillräckligt trygga i passningsspelet.

Även i duellspelet var man betydligt sämre än Nordic. Det gäller både i de centrala zonerna, runt straffområdet och inuti boxen. Grönborg och Elias Andersson framstod som giganter när de gick vinnande i duell efter duell. Det är en kontrast mot IFK som såg både passiva och tama ut. Flera konkreta chanser uppstod som en konsekvens av bolltapp kopplat till bristande fysik. I den sjätte minuten slår Daneyl ett lågt inspel och i straffområdet är Robertsson placerad som styr ut bollen. I kampen om andrabollen, som sker inuti i straffområdet, är Kujundzic och Ishak svagare än Mehmeti. Det leder till att den sistnämnde får tag på bollen men hans avslut blockeras.

Minuten därpå tappar Robertsson bollen efter att ha fått en tryckare från Grönberg. Det leder till att Elias Andersson kan slå en passning på djupet till Jawla som prickar stolpen. När väl 1-0 kommer, i den 51:a minuten, så är det också passivt duellspel som uppvisas. Situationen börjar med att Harabi skjuter ett skott som Rapp blockerar. Det är därefter Harabi, Rapp och Johansson som hugger om andrabollen men det är Nordic-spelaren som kommer starkast ut ur den striden. Det gör att han kan slå en passsning i sidled till en omarkerad Mehmeti som får skjuta och placera in 1-0. I samband med målet så kan också positionsspelet från Jansson och Kujundzic kritiseras. Båda två är nämligen för låga och står nästan i höjd med backlinjen. De bör i stället vara högre upp så att det kan blockera Mehmetis avslut.

Det finns fler situationer där det går att anmärka på positionsspelet. Ständigt befann sig inte spelarna på rätt plats vid rätt tillfälle och det gjorde det omöjligt att få till en synkad press. Det blev särskilt kännbart när Nordic skruvade upp tempot för du uppstod fria ytor, särskilt mellan mittfältet och backlinjen, som de kunde utnyttja. Värnamo hängde helt enkelt inte med.
I offensiven såg man något som man sett i tidigare matcher. Värnamo har otroligt svårt att skapa något i öppet spel och lirarna ser väldigt osynkade ut. I tidigare matcher har man kunnat hota via fasta situationer men det lyckades man inte med senast. Den främsta Värnamo-möjligheten sker i den 61:a minuten när Fasal slår en idiotpassning vilket gör att Meriluoto kan springa mot mål med fart samtidigt som det är en bortaspelare på rätt sida. Finländarens avslut går dock utanför och ser tamt ut.

Om man tittar ur ett större perspektiv så ser Nordic mer ut som ett sammansvetsat lag medan Värnamo framstår som elva förvirrade individer. Nordic-spelarna vet hur det ska agera i både försvar och anfall. Det har inspelade spelmönster. Det syntes bla i den första halvlek där Harabi, Fasal och/eller Jawla dubblade på vänsterkanten så de kunde få ett numerärt övertag. När Värnamo försökte gå fram, i samband med att det stod 1-0 på resultattavlan, så var det tydligt att man sökte kontringar via Jawal som gick direkt i djupet när Nordic vann boll. Det är svårt att överskatta en tydlig spelidé som spelarna tror på och är införstådda med. De gör att alla vet vad som förväntas och kan hitta trygghet med det.

En sak som jag funderar kring är vad som görs på träningarna. Träningspassen ska nämligen användas för att öva in kombinationer och få laget att bli ett, men det har tränarstaben inte lyckats med. Eftersom jag själv inte varit på några träningar så kan jag inte uttala mig kring vad som konkret försiggått. En slutsats som dock kan dras, efter de första tio omgångarna, är att träningarna inte gett önskad effekt.

En annan fråga är ifall Tufegdzic har spelargruppen och/eller ledningen med sig. Förtroendet lär i alla fall ha fått sig en rejäl törn De senaste åren har ledningen visat att man är beredda att spaka tränare under pågående säsong. Men Mravacs och med Sibilas respektive exit visade samtidigt att ett tränarbyte inte är en quick-fix. Ledningen lär vilja ha en ersättare tillgänglig direkt om man ska avskeda Tufa.

Om man ska avsluta med något positivt så vill jag ge eloge till målvakten Keto och mittbacken Andersson. Keto gör en del bra räddningar och i den 70:e minuten agerar han väldigt kyligt när Mehmeti kommer i friläge. Andersson nickar bort många bollar och har en förmåga att stå rätt i positionsspel. Även Kujundzic uppvisar positiva tendenser med sina passningar i djupled.