Måste matchernas måste-match.

Det går inte att understryka hur viktig matchen som spelades på Gamla Ullevi den 29 oktober var för vårt gulsvarta gäng. Det kändes som att vårt öde som klubb stod på spel.

Så dramatiskt var det väl egentligen inte.

En förlust skulle innebära att vi verkligen var indragna i bottenstriden, samtidigt som det lilla försprång vi hade till de andra klubbarna skulle försvinna.

Men vi skulle fortfarande vara med i kampen.

Likväl kan vi nog inte andas ut helt ens med en vinst.

Även ett oavgjort resultat, som hade inneburit ett oförändrat läge i bottenstriden, var förstås en möjlighet.

Ödesmättat kändes det i alla fall.

Jag undrade på förhand om vi verkligen skulle klara av ytterligare en förlust.

Om spelarna mentalt hade orkat med det.

Vi är en stukad trupp. Både mentalt och fysiskt.

Samtliga spelare som vi ställde upp med hade spelat mycket på sistone.

Varför testar vi inte några piggare spelare, såsom Youssef, Svanberg och Leandersson? Det vet jag inte.

Jag förstår väl i och för sig varför de inte vill slänga in en tonåring i en så viktig match. Men varför spelar inte Youssef eller Svanberg?

Brännan verkar mer intresserad av att spela Iqbal på mittfältet än att testa andra alternativ.

Men jag är varken tränare eller fysio.

Spelare kan vara sjuka, otränade eller helt enkelt inte i form.

Vad vet jag?

Lite gott och blandat

Det allra första som hände i matchen var att Owen Parker gick ner efter en närkamp med Nielsen.

Det skulle bli tufft – både bildligt och symboliskt talat.

En annan händelse av betydelse var när Nielsen satte fart längs sin kant och ordnade en hörna.

En hörna … det är väl inget märkvärdigt, tänker ni.

Inte den här säsongen i alla fall.

Men så fick Kjær till ett fantastiskt tillslag och hittade Bergans skalle.

MÅÅÅÅL!!!

Nu har han slagit personligt rekord! Flest mål under en säsong!

Vilken start!

Men ÖIS skulle ge oss en match trots allt.

Gustafsson täckte ett skott. Al-Hakim hittade en hörna efter att Ekblom skjutit högt över. Mer om domarinsatsen senare …

Sedan slogs frisparken av Adam Andersson, och Dyrestam nickade in bollen i mål.

Det finns egentligen inte mycket för vår del att klaga på där. Vi kan fråga oss varför Dyrestam lämnas fri, men samtidigt är han ju felvänd.

Nåja!

Än var matchen ung.

Vi hade bollen och skapade lägen, som när Iqbal kom bara några meter från mål men sköt högt över.

Sedan kom situationen som nog kommer att diskuteras framöver.

Hammar fäller Bergström i straffområdet, men domaren anser inte att det räcker till straff.

När man kollar på reprisen tycker jag att det är tydligt att Bergströms ben kapas. Det är en situation som jag är säker på hade dömts till vår fördel om VAR hade funnits.

Nu vill jag vara tydlig med att jag är emot VAR. Även om vi i vissa situationer hade gynnats av det.

Men surt, helt klart.

Det finns säkert ÖIS-fans där ute som tycker att det skulle ha varit hands i en tidigare situation och att det därför är moraliskt rätt att vi inte får någon straff.

Jag tycker att de två situationerna är natt och dag. I handsituationen har Viktor Gustafson händerna intill och bakom ryggen.

Men man får väl tycka som man vill.

Det jämnar ut sig.

Den eviga väntan

Den andra halvleken började som den första.

Nästan.

Parker blev inte liggande efter en duell med Nielsen den här gången. Men precis som i den första halvleken fick vi återigen ett tidigt mål.

Kjær slår frisparken som Miettinen styr in.

Örgryte-spelarna ropar på offside, men jag tycker att Hammar upphäver den. Fast jag vet egentligen inte.

Kanske är det mitt gulsvarta hjärta som talar.

Vi fortsätter att skapa chanser efter målet. En frispark som nästan når Bergström och några misslyckade kontringsförsök.

Inte mycket.

Men inte mycket från hemmalaget heller.

Det var mycket kamp och slit.

Mycket vilja från båda lagen.

Vi fick matchen dit vi ville ha den. Att kämpa och slita sitter i vårt DNA.

Paulson fick en fin yta i straffområdet där han missade bollen.

Det blev inte farligare än så, även om det kändes mycket värre.

Till slut kunde Al-Hakim äntligen blåsa av.

Tre otroligt viktiga poäng.

Sex poäng ner till kvalplats.

Som grädde på moset förlorade även Kalmar, vilket innebär att vi utökar avståndet även till dem.

Vi kan kanske inte andas ut helt, men visst kändes det som att en vikt hade lyfts från våra axlar. Jag tror även att spelarna kände så.

Nu får vi fortsätta i den här takten och klå Kalmar i nästa bottenfight.

Vad tyckte du om matchen? Klarar vi kontraktet? Kommentera nedan