Det var med en viss osäkerhet som jag tog mig an dagens match.

Det borde inte vara så.

Vi möter ett lag som faktiskt har varit sämre än oss hittills den här säsongen.

Ja, det finns tydligen sådana.

Dessutom spelar vi på hemmaplan.

Det borde bara vara att gå ut och vinna.

Men ändå kände jag mig inte särskilt säker.

Efter veckans förlust mot Trollhättan känns allt möjligt.

Jag hoppades att vi hade nått botten och att det nu bara kunde gå uppåt.

Jag hoppas fortfarande det.

Kravet var seger.

Frågan var bara hur stor tron på en sådan egentligen var.

Det spelar egentligen ingen roll vilken elva vi startar med, då resultatet brukar bli detsamma. Men jag var ändå glad över att se Aki tillbaka från det färöiska landslaget. Jag tror fortfarande på honom, även om hans prestationer är alldeles för ojämna.

Men ojämn är i alla fall bättre än jämnt dålig.

Och i den sistnämnda kategorin har alldeles för många av våra spelare hamnat den här säsongen …

Bra första halvlek utan utdelning

Utifrån mina relativt låga förväntningar kan jag ändå konstatera att det var en bra första halvlek från MAIF.

Vi hade mycket boll, ofta högt upp på motståndarnas planhalva. Redan där var det en förbättring jämfört med matchen mot Trollhättan, där vi knappt kunde slå en passning rätt.

Nu lyckades vi åtminstone med det.

Mycket i sidled, förvisso.

Men ändå en förbättring.

Det säger dock mer om hur dåliga vi var i tisdags.

Vi lyckades dessutom ta oss in i deras straffområde vid ett antal tillfällen.

Några halvchanser skapades. Skott direkt på målvakten eller över ribban.

Men bättre.

Kjær hade en riktigt bra möjlighet när han tog ner bollen och fick till ett fint avslut. Tyvärr svarade Degerfors estniske målvakt för en minst lika bra räddning.

Vi var farligast.

Degen hade någon halvchans, men inget som direkt satte skräck i en.

Men …

Med risk för att jag upprepar mig nu: En betryggande första halvlek behöver inte betyda någonting.

Det har den här säsongen visat gång på gång.

Det krävs inte mycket för att vi ska släppa in motståndarna i matchen eller helt enkelt tappa huvudet.

Därmed gick man till halvtidsvila med en viss besvikelse över att vi inte hade lyckats utnyttja vårt övertag.

En jämnare andra halvlek

Den andra halvleken var på många sätt lik den första.

Och på många sätt inte.

Spelet blev något mer böljande.

Nej, det var ingen superunderhållande fotboll med kontring efter kontring. Men matchbilden blev mer varierad och det var inte längre lika tydligt vilket lag som hade övertaget.

Sedan kom det på sätt och vis väntade målet för Vulkanerna.

Frispark.

Fin variant.

Men ett alldeles för passivt försvarsspel när Taranis till slut lyckas överlista Lundin.

Det var inte för att Degerfors hade varit särskilt mycket bättre.

Det kändes bara så typiskt.

Vi lyckas inte göra mål på våra chanser, medan motståndarna tycks sätta dit bollen så fort de får en möjlighet.

Men som tur var behövde vi inte vänta särskilt länge på kvitteringen.

Fyra minuter senare blir det lite huller om buller i Degerfors straffområde. Jeppe Kjær lyckas få tag på bollen och placerar den, till synes ganska löst, i målvaktens vänstra hörn.

Skönt!

Resten av halvleken fortsatte i ungefär samma anda.

Båda lagen hade sina perioder.

Vi skapade några hörnor och fick till ett par omställningar. Något hyfsat avslut, men inget som direkt fick pulsen att rusa.

Degerfors hade liknande möjligheter mot slutet.

Till sist slutade det ändå ganska rättvist oavgjort.

Matchen som inte förändrade någonting

Det var helt ärligt två ganska dåliga lag på planen.

Nästan som om inget av dem riktigt förmådde att vinna.

Till skillnad från kryssen mot AIK och Häcken känns det här oavgjorda resultatet mer som en besvikelse.

Vi möter en bottenkonkurrent på hemmaplan. Vi är bättre under stora delar av matchen.

Men vi lyckas ändå aldrig riktigt göra den till vår.

Det är väl skönt att vi inte förlorar. Att vi behåller avståndet på tre poäng ner till Degerfors.

Det hade kunnat vara riktigt mörkt.

Det är fortfarande mörkt.

Ingenting är över.

Med en seger hade vi åtminstone kunnat andas ut något.

Det kan vi inte nu.

Vi får väl glädjas åt att det finns andra lag som också går dåligt. Att vi fortfarande har ett visst försprång.

Jag vet inte hur betryggande det egentligen är när vi spelar som vi gör.

Men det kunde ha varit värre.

Och det är väl något.

Antar jag.

Vad tyckte du om matchen? Kommentera nedan.