Det går fort i hockey, en vind kan blåsa åt ett håll och plötsligt mojnar den och tar sedan fart åt andra hållet. Rögle BK har inlett… nej, ni är säkert trötta på att jag skriver om Rögle BK i texter om Manchester Uniteds damlag – så nu blir det inte Rögle utan Manchester United.
Efter en målfattig och resultatmässigt svag försäsong inledde Eva Olid sin tid i Manchester United med två tunga förluster mot London City Lionesses och Chelsea – United var inte ens nära, det var överkörning och nästintill olika sporter som bedrevs . Men så kom vändningen. United åkte till Emirates Stadium och skulle bli svepta av banan när Arsenal stod på andra sida.
Så blev inte fallet. Visst att de statistiska parametrarna belyser att Arsenal var spelförande, skapade mer och närmade sig mål. Men det var United som tog ledningen genom Julia Zigiotti Olme, och hade tre poäng i fast grepp innan Smilla Holmberg kvitterade i femte tilläggsminuten. Två förlorade United-poäng, men utifrån ingångsvärdet var det på alla sätt och vis en vunnen United-poäng. Välkommen in i matchen, liksom.
Därefter; fyra raka vinster, två i ligan och lika många i ligacupen.
Tre insläppta mål och 18 gjorda framåt. Siffrorna dopas givetvis av överkörningarna av andradivisionslag i ligacupen, men likväl har alla segrar och alla mål medfört självförtroende och – inte minst – tro. Detta United-projekt är inte redo att sjunka, det tog in vatten å det grövsta men har återfått flytförmågan. Kanske mer därtill.
Vad det ska räcka till när säsongen summeras får vi se, det är en fråga för maj månad. Vad det gör här och nu är desto viktigare, det skapar en känsla av att saker är möjliga.
Resultaten är en stor och viktig del i att vinden vänt. Poängen behövde börja trilla in efter de inledande förlusterna. Tendenserna i spelet är en annan del, vi börjar se prov på det Eva Olid vill skapa. En ytterligare viktig del är de unga spelarnas tid på planen.
Endast en spelare – Dominique Janssen – har passerat 30-strecket. Några börja närma sig samma streck, i övrigt är den en trupp fylld med spelare kring 25 år och nedåt. Spelare som ännu inte fyllt 25 finns det en hel drös av, spelare som kan bedömas vara mer eller mindre ordinarie och etablerade på hög nivå; Maya Le Tissier (24), Andrea Medina (22), Hanna Lundkvist (24), Anna Sandberg (23), Jess Park (24), Simi Awujo (23), Monica Jusu Bah (23) och Ellen Wangerheim (22). Snart är också Celin Bizet Dønnum (24) tillbaka i spel.
Dessa var hela tiden tänkta att inneha stora och bärande roller. Det som sticker ut mest är de senaste veckornas matchning av unga spelare som ännu inte på riktigt slagit sig in på seniornivå. Spelare som Marc Skinner använde med otrolig – onödig – försiktighet. Det ska så klart genomföras vid rätt tillfällen och i rätt matcher, men nog hade Skinner kunnat ta hjälp av de unga oetablerade spelarna i högre utsträckning – något Eva Olid direkt visat prov på.
Majoriteten av minuterna har kommit mot andradivisionslag i ligacupen, men likväl skapas erfarenhet – någonstans måste man ju få chansen att visa sina kvaliteter i skarpt läge.
Mared Griffiths (19) har fått 220 minuter på plan, gjort WSL-debut och prickat in fyra mål.
Jess Simpson (21) har spelat 164 minuter, gjort ett mål och två assist.
Scarlett Hill (19) spelade 73 minuter.
Lucy Newell (20) fick hoppa in i 14 minuter.
Layla Drury (17) har även hon fått ett inhopp på 14 minuter.
Jess Anderson (18) fick åtta minuter på plan och hann med en assist.
För några av dessa sex spelare har det även varit ungdomslandskamper vilket förhindrat möjlighet till ytterligare United-minuter.
I Offsides medlemspodcast Drömelvan byggde Tim Sparv ihop ett lag som nog kunnat få svårt med balansen – även om offensiven räckt långt. Under sin tid som ungdomsproffs i Southampton spelade han med bland andra Theo Walcott, Adam Lallana och Gareth Bale. Tre spelare som alla gjort avtryck i Premier League och på världsscenen. Tim Sparv nådde själv aldrig Premier League, men likväl fick han en fin karriär i stora ligor.
Nu parafraserar jag Sparv en aning, men han sa något i stil med; de [ledarna] berättade att en eller max två spelare i ett ungdomslag får en framgångsrik proffskarriär på seniornivå . Med andra ord är nålsögat minimalt, och antalet spelare som vill ta sig hela vägen enormt. Tack vare den kvalitet som fanns i det Southampton-lag Sparv tillhörde öppnades nålsögat upp, men det är nog snarare undantag än regel.
Vad framtiden erhåller för Uniteds unga spelare kan vi inte veta nu, det vi kan konstatera är att de redan vid första anblick och första minuter på plan gjort avtryck. Och för att ta reda på hur långt det kan bära behöver de testas.
Att de gjort avtryck mot Sheffield United och Durham är en sak, att göra det i tuffa WSL-matcher en annan. Men någonstans ska de första stegen tas. Och att de etablerade spelarena känner flåset i nacken kan enbart – om man inte heter Cristiano Ronaldo – vara positivt.
Vi ska dock inte gå händelserna i förväg och kräva en himla massa speltid, här handlar det om balans och rätt tillfälle. Men det ska inte heller finnas tveksamheter om att en formsvag etablerad spelare kan ersättas av en ung oetablerad spelare.
Det är lätt att dras med i en hype av unga lovande spelare, att se vad de gör nu och drömma och spekulera kring vad de kommer kunna göra och kommer kunna bli. Det är något fint att dras med i detta, skulle allting hela tiden vara helt och hållet nyanserat blir det allt för tråkigt. Men den nyanserade verkligheten är att vi inte vet något om vad dessa unga United-spelare kommer bli. Mared Griffiths kan komma att vinna skytteligor i WSL, men hon kanske aldrig når en ordinarie plats. Vem vet. Det ligger i framtiden. Det vi måste få är att drömma, och för att upptäcka måste dessa spelare få chansen att ta reda på var de kan landa.
Ett viktigt påpekande i detta, i Manchester Uniteds nya strategi, är att det inte behöver finnas någon motsättning mellan etablerad spets och ungt och lovande. Det går att förstärka laget genom tunga investeringar på transfermarknaden samtidigt som unga spelare slussas fram från ungdomslagen. Det går liksom inte att förvänta sig att en class of 92’ dyker upp, och särskilt inte att den gör det kontinuerligt med sisådär fem års mellanrum. Däremot går det att förvänta sig att en eller två spelare slussas in säsong för säsong – några kommer få fäste, andra inte.
Det är minsann inte enkelt att bygga ett lag som vinner titlar samtidigt som man bygger på spelare som kommer upp via juniorverksamheten – det går att hitta någon spelare hos Chelsea, likaså hos Manchester City och hos Arsenal. Men någonstans finns detta i Manchester Uniteds DNA, att tro på ungdomen och det hemvävda. Därför blir det en källa till glädje när dessa unga spelare nu får speltid – frågan vi måste ställa oss är hur denna glädje ställs mot ett förväntat steg tillbaka i förmåga att utmana längst upp i tabellen. Den tidigare målsättningen om att vara ligavinnare senast 2028 – något som Omar Berrada uttalat – kanske fått hack i skivan med en förändrad strategi, eller så ser ledningen detta som lagets allra bästa chans att nå toppen. Detta är större och mer övergripande frågor vi kommer ha hökögon på, men för nu kan vi tillåta oss att njuta av att se Mared Griffiths, Jess Simpson, Scarlett Hill, Lucy Newell, Layla Drury och Jess Anderson kliva ut på plan i Manchester Uniteds tröja.
Till sist…
… sist vi var här hade två raka förluster inkasserats. Sedan dess har det blivit kryss mot Arsenal efter att Julia Zigiotti Olme gett United ledningen. Därefter blev det total överkörning av Sheffield United i ligacupen, United vann med hela 10-1 – Mared Griffiths gjorde hattrick, Lea Schüller gjorde två precis som nyförvärvet Rebeca Bernal, Maya Le Tissier, Jess Simpson och Ella Toone gjorde varsitt. Sedan var det ligan igen och 2-1-seger mot West Ham efter mål från Elisabeth Terland och Andrea Medina. Tillbaka i ligacupen och ny målfest mot Druham ; Monica Jusu Bah, Mared Griffiths, Rebeca Bernal, Dominique Janssen och Elisabeth Terland såg till att det blev en femetta. Innan landslagsuppehållet var Julia Zigiotti Olme på målhumör igen och gjorde matchens enda mål mot Liverpool .
… under samtal i annat ämne fick Sir Jim Ratcliffe frågan kring hur han ställer sig till att en del människor bryr sig om att du inte verkar bry dig så mycket om damfotboll . Sir Jims svar: Jag kommer inte prata om det , och hade ingen hälsning vidare till United-supportrar utan hänvisade till att dessa frågor kom i fel sammanhang. Visst är det så att olika frågor passar olika bra att besvara i olika sammanhang, men det är också ganska enkelt att svara något i stil med vi är inte här för att prata fotboll idag, men visst bryr jag mig om damfotboll …
… ny tränare men Maya Le Tissier består. Hennes rekord av att ständigt starta, och spela hela matcher, fortsätter växa och utvidgas. Senast Le Tissier inte startade en match för United var den 18 december 2022, 130 matcher senare har inneburit 130 raka starter för Uniteds otroliga kapten.
… har just upptäckt Kjellvandertonbrukets skiva Doom Country och förstår inte att jag missat den tidigare. Men, lucky me att till slut hitta dit.
… ledarstaben har förstärkts, Jose Herrera har anslutit och får rollen som assisterande huvudcoach. Herrera har tidigare haft coachuppdrag i Malaga, Granada, UD Tenerfie och Al-Hilal. Förra säsongen ledda han Atletico Madrids damlag till en femteplats i spanska ligan och nådde samma säsong den inhemska cupfinalen.
… Uniteds första tävlingsmatch efter uppstarten 2018 var mot Liverpool, seger med 1-0. Uniteds 250:de tävlingsmatch kom mot Liverpool, seger med 1-0. I den där första matchen hoppade Ella Toone in efter en halvlek, i den 250:de startade hon. Uniteds nummer sju är enda kvarvarande spelare från den allra första upplagan – hon har deltagit i 218 av de 250 tävlingsmatcher United spelat under de senaste åtta åren.
… saker och ting under Eva Olids ledning börjar så sakteliga sätta sig, men för två av de bärande spelarena har det inte riktigt lirat än. Jess Park kom in som en virvelvind förra säsongen och var Uniteds offensivt bästa spelare – denna säsong söker hon sin plats och har hittills inte hittat rätt med utgångsposition från en kant. Även mittfältsgeneralen Hinata Miyazawa har haft några tunga matcher där det annars så naturliga flytet hackat. Men i takt med att allt runtomkring börjar sitta lär dessa två också hitta rätt allt eftersom.
… mitt förhandstips till ligavinnare, Arsenal, har inlett säsongen oerhört svagt. Fem poäng på fem matcher gör att de faktiskt är två poäng bakom United, som parkerar på en sjundeplats. Hur länge sitter Renée Slegers kvar på sin post i London-laget? I toppen fortsätter Manchester City precis som förra säsongen och har inlett utan att tappa poäng. Skuggar bakom gör Chelsea och London City Lionesses.
… det blåa matchstället är mumma – givetvis ska det vara blå shorts och strumpor.
… för första gången på evigheters evighet lämnades Ella Toone hemma när Sarina Wiegman presenterade den senaste engelska landslagstruppen – sett till prestation ingen egentlig överraskning, däremot en större sådan utifrån det tunga förtroende hon haft. Till slut fick hon ändå plats efter några återbud – men denna höst har inneburit en ny verklighet med en petning i United och petning från landslaget. Förhoppningsvis kan Toone ta detta som en morot för att hitta tillbaka till den nivå hon presterade på för några säsonger sedan.
… jaja, det skulle inte bli Rögle BK, men jag kan inte hålla mig. Målvaktsspelet är toppklass i landet och ger alltid laget möjlighet till poäng, boxplay är av högsta nivå – framåt är det trubbigt och powerplay är ett totalt haveri. Inga poäng på bortaplan trots täta matcher. Det är tidigt och allt sånt, men just här och just nu i oktober känns SM-finalen en bra bit bort. Byggstenar finns ändå, Fredrik Olofsson är ett lok och Tinus Luc Koblar blandar och ger men bidrar med finurlighet och stök. Marc Friedman får gärna vara lite mer vilda västern. Framförallt behöver slarv och misstag minimeras, detta lag är byggt för att vara jobbigt att möta, fyra kedjor som kommer i våg efter våg – det ska kompensera för avsaknad av offensiv spets, då kan inget ges bort.
… Monica Jusu Bah har gjort sitt första mål men har en bit kvar för att hitta rätt i sin nya klubb. Rebeca Bernal har övertygat och kommit in med ledarskap, och Andrea Medina är en frisk fläkt som också besitter stor kvalitet. Janina Leitzig har blandat och gett i de matcher hon stått, men fungerar som alternativ bakom Phallon Tullis-Joyce. Sammantaget har nyförvärven kommit in och gjord det helt okej, där Medina och Bernal sticker ut mest i positiv riktning.
… efter landslagsuppehållet blir det intensivt matchande. Charlton i ligan 18 oktober, sedan Liverpool i ligacupen, Manchester City i ligan och Burnley (med Leah Galton) i ligacupen. Därefter Everton, Aston Villa och Crystal Palace i ligan. Manchester City blir en tuff nöt att knäcka, i övrigt går nog United in som favorit i resterande matcher – med andra ord borde vi kunna summera ett helt gäng inspelade poäng kommande månad.
Månadens spelare: Maya Le Tissier
Månadens mål: Julia Zigiotti Olme mot Liverpool . Egentligen lite karbonkopia på målet mot Arsenal, Zigiotti är intensiv och snappar upp motståndarslarv – att detta mål kniper förstaplatsen är helt enkelt tack vare en väl avvägda lyftningen över målvakten. Bubblare är också Dominique Janssens frisparksmål mot Durham , jag älskar frisparksmål.
Hur går era tankar kring senaste resultaten? Och, finns det någon av ungdomarna ni tror lite extra på? Dela med er i kommentarsfältet här under!
