Manchester United
Formen är sämre än den någonsin varit. Jag skonar er från siffrorna - det är knappt lönt vid det här laget. Det finns inga lärdomar att dra. Jag kan bara meddela att det är riktigt uselt. Vidare så har vi en levande död som tränare och en spelartrupp som inte skulle springa ens om de var jagade av en knivman. Det finns egentligen ingenting som ser bra ut och inte heller något som tyder på att den negativa trenden kommer att brytas inom en snar framtid. Det känns som att vi sitter på ett tåg som sakta tuffar ned mot en avgrund och allt vi kan göra är att försöka njuta av utsikten och hoppas att någon drar i bromsen. Vi behöver en ljusning i allt detta mörker. Men i ärlighetens namn vet jag inte riktigt vad som på kort sikt skulle kunna inge något sorts hopp om klubbens framtid. En vinst mot Chelsea hade väl varit en start, men vi anar nog alla att om så blir fallet, lär det inte göras på det mest övertygande sättet - och då fortsätter den existentiella krisen. För att det ska kännas bra på lördag så krävs det ett mirakel.
Det tämligen svaga sommarfönstret gör sig än en gång påmint när spelare på de positioner där förstärkning efterfrågades är skadade. Den redan långtidsskadade Benjamin Sesko verkar bli borta längre än befarat och vi förblir utan en ordentlig nia på obestämd tid. Även vänsterbackspositionen lär få täckas upp av vikarie då både Luke Shaw och Patrick Dorgu sannolikt missar helgens match. Lite ljusning finns i att Kobbie Mainoo är tillbaka åtminstone i träning och kan komma att inkluderas i matchtruppen. Detsamma gäller för Marcus Rashford som efter två matchers frånvaro har synts träna med laget.
Min startelva (4-2-3-1): Lammens - Yoro, Maguire, Martinez, Dalot - Santos, Baleba - Amad, Fernandes, Cunha - Mbuemo
Motivering: Det har varit en rörig vecka för Fernandes som fick spendera 90 minuter på bänken mot Bournemouth efter sina kommentarer om taktiken i matchen mot Como. Portugisen ska ha haft ett “produktivt” möte med Carrick och inkluderas förhoppningsvis i startelvan mot Chelsea. Så mycket av den lilla framgång vi haft under de senaste säsongerna hänger på huruvida Fernandes är på humör; under denna säsongsinledning har han inte varit det. Men Carrick intygar att de nu är på samma sida och vill göra allt för klubben - låt oss hoppas att han har rätt.
Mellan stolparna står vår ständige Lammens som gärna kan få lite mindre boll vid fötterna. Han är inne i sin hittills skakigaste period i klubben och bollbehandlingen är inte hans främsta styrka. I backlinjen var det senast riktigt otryggt - framför allt för Heaven, som måste bänkas imorgon. Yoro och Dalot har varit bland våra bättre spelare, otippat nog, och får fortsatt förtroende på kanterna. Maguire och Martinez är vårt bästa mittbackspar tills det att de Ligt är tillbaka i toppform. Tielemans måste sitta bänk, han ser helt borta ut. Santos är inte mycket bättre, men Mainoos skadefrånvaro ger oss inte mycket att välja på. Brassen och Baleba får bilda “lås” på mitten. Alla i offensiven måste vara bättre och jag vill, trots svag produktion, se Amad och Cunha på varsin kant. Amad vill mycket och Cunha har förmågan på sin dag. Mbuemo är den enda spelaren som kan axla rollen som nia okej, förlåt Zirkzee, du är bra på annat.
Chelsea
Xabi Alonsos Chelsea går på med delad framgång. I dagarna förlorade man på straffar mot Liverpool och fick se sig utslagna ur ligacupen. I Ligan går det relativt bra, man ligger på en femteplats med tretton inspelade poäng: fyra vinster, en lika och tre förluster. Mycket förväntades av den smått geniförklarade Alonso inför säsongen och han har väl inte riktigt levt upp till förväntningarna ännu. Framåt går det bra med stora offensiva hot i Joao Pedro, Cole Palmer och Morgan Rogers, och man har fått fira 17 gjorda mål. Men samtidigt har man det tufft i andra änden av planen och är bland de lag som har släppt in flest mål med hela 15 stycken. Det är inte med full övertygelse de har inlett säsongen, men det är absolut tillräckligt för att vara stora favoriter mot ett minst sagt svagt Manchester United.
Chelsea kommer att få klara sig utan ett par av deras viktigaste spelare på lördag. På skadelistan finns den heta Joao Pedro, kaptenen Reece James och förstemålvakten Emiliano Martinez. Vidare utvärderas Maxence Lacroix, Malo Gusto, Jorrel Hato och Moises Caicedo för huruvida de kan komma till spel på lördag. Stjärnan Cole Palmer är tillbaka efter avstängningen mot Tottenham.
Potentiell startelva (3-4-2-1): Penders - Acheampong, Lacroix, Colwill - Neto, Henderson, Caicedo, Hato - Palmer, Quenda - Rogers
Snackisar inför matchen
Spelet bakom
De flesta räknade nog med att Carrick hade gjort sin sista match som United-tränare efter den pinsamma uppvisningen mot Bournemouth. Allting pekade på det - ärevarvet, presskonferensen och rapporteringen inifrån. Ändå möttes vi av nyheten att Carrick skulle få fortsatt förtroende. Jag trodde Bournemouth matchen var den sista chansen? Nu verkar det inte ens som om Chelsea matchen kommer avgöra engelsmannens framtid. Wilcox och ledningen står fast vid Carrick, åtminstone utåt. Samtidigt som ryktena florerar om vem som ska bli nästa tränare. Hur ska de ha det? Personligen tror jag att de genom icke-beslutet köper sig tid. De hör sig för om tränare samtidigt som de lömskt hoppas att Carrick vänder på skutan och att de kan behålla honom och därigenom spara pengar. Vilket också skulle försvara beslutet att ge honom jobbet från början. Wilcox och company känner av att de är illa ute. Någon måste få skulden, och de gör allt i sin makt för att inte bli syndabockar.
Den här gången räcker det inte att bara en person tar fallet, någon i ledningen måste bort.
En icke-match… eller?
Den usla formen gör att hoppet är på botten. Det är inte lönt att förvänta sig någonting längre. Vi är återigen i den märkliga mellanfasen. En tränare ska snart avlösas av en ny kandidat - modig eller dumdristig, beroende på hur man ser det. Känslan är således att matchen mot Chelsea är en transportsträcka in i en framtid som förblir opåverkad av huruvida det blir en vinst eller en förlust. Så borde det åtminstone vara. Carricks dagar måste anses som räknade - det finns inget annat sätt att se på det.
Men… Jag har en orolig föraning att ledningen inte delar den uppfattningen. Lyckas Carrick mot alla odds skrapa ihop det stukade manskapet och frammana en vinst, då tror jag att de behåller honom. Det är helt enkelt en för bekväm väg ut i den utsatta position de befinner sig i.
Matchen känns i stunden som en i den långa raden av potentiella besvikelser - men den är så mycket mer än så. Den kan komma att bestämma hur resten av säsongen ser ut. Jag hoppas aldrig på en förlust, inte ens nu för att forcera förändring. Men vad som sker efter matchen kommer att bli mycket intressant att följa; frågan på allas läppar är huruvida Carrick blir kvar.
Spelarna då?
I alla diskussioner om ansvaret som Carrick, respektive Wilcox och ledningen bär, så glöms en rätt viktig aktör bort. Nämligen spelarna. Tanken på att spelarna skulle glädjas åt förändring på tränarposten gör mig rent ut sagt förbannad. Det spelar ingen roll att de har rätt i sak. Ansvaret för detta misslyckande ligger lika mycket på dem. Det är knappt en enda spelare som är godkänd så här långt in i säsongen.
Ett av de största mysterierna i fotbollen är hur mycket en spelartrupps prestationer kan fluktuera på så kort tid. Vi såg det när Carrick kom in som interrim i vintras, det var som natt och dag i hur de spelade. Vad är det som har hänt nu? Det är samma tränare och mer eller mindre samma spelartrupp. Ändå ser det ut som att de helt gett upp ute på planen. Nog för att vi överpresterade i våras, men vad är det här? Vad är det som hindrar dem från att vara bättre? Det kan omöjligt bara vara Carricks bristfälliga taktik.
Det börjar bli uttjatat att sitta hemma i TV-soffan och se på hur de joggar runt halvhjärtat i match efter match. Det minsta man kan kräva är att spelarna ger sitt allt. I slutändan är det de som måste leverera - och oavsett vad som händer med Carrick så kommer de att vara kvar säsongen ut. De måste höja sig och det är nu. Jag räknar inte med några stordåd mot Chelsea, men om vi får se lite kämpaglöd så finns det kanske en strimma hopp inför resten av säsongen.
Tips: 4-1 (Rogers x2, Henderson, Palmer - Mbuemo)
Arena - datum, matchstart: Stamford Bridge - 31/10, 13:30
Turnering: Premier League, omgång 9
Stream: Prime video
Blir detta vägs ände för Carrick? Finns det några ljusglimtar i spelartruppen? Kan United samla sig och ta oväntade poäng mot Chelsea?
GGMU
