Tre FA-cupfinaler med en inspelad titel. En ligacupfinal. Slagit sig in bland de etablerade topplagen i ligan, med två kvalificeringar till Champions League som belöning – där det förra säsongen ledde hela vägen till en kvartsfinal. Titelstrid hela vägen in i sista ligaomgången.
Höjdpunkter under de senaste fem säsongerna.
Framgångar som ofta glöms bort när Marc Skinners gärning i Manchester United sätts under lupp. Istället hamnar fokus på negativa aspekter, finalförluster, spelare som lämnat. Misslyckanden , helt enkelt.
En dag som denna är det ändå alla framgångar som bör lyftas. Under måndagen den 3 augusti kom beskedet: Marc Skinner lämnar Manchester United. Marc Skinner lämnar sin roll som huvudtränare för Manchester Uniteds damlag efter en ömsesidig överenskommelse , som pressmeddelandet informerade oss om.
Med en månad kvar till säsongspremiär står Manchester Uniteds damlag inför ett tränarbyte.
Varför, och varför just nu? Är detta något bra? Vad händer framåt? Vem blir ny tränare? Frågorna är många, svaren lär komma allt eftersom.
Om vi ändå ska försöka bena lite är en inte allt för vågad gissning gällande varför synen på klubbens möjligheter framåt en avgörande aspekt. När lagen ovanför och under i tabellen lastat på med tunga nyförvärv, tydliga satsningar och ljusa framtidsutsikter har United mer eller mindre stått still under sommaren. Utsikterna för att titta uppåt ligger någonstans långt bort i en dimmig horisont, samtidigt krackelerar marken där vi står.
Lite överdrivet, men däri finns sanning.
Beroende på vilken sida som varit initiativtagare i denna ömsesidiga överenskommelse kan detta vara en förklaring som ligger i Skinners vågskål. Någonstans höjs kraven ju längre tiden går, men om upplevelsen är att förutsättningar för att nå dessa inte finns kan viljan att lämna ta över. Om klubben istället ser en förändrad strategi som vägen framåt är det svårt att mötas – särskilt som det finns argument att föra för att Skinner faktiskt med jämna mellanrum slagits, och vunnit, över sin viktklass. Trots detta har kritiken från många supportrar varit högljudd, och den negativa inställningen till Marc Skinner måste tas i beaktning – han har sällan fått beröm för det som uppnåtts, istället har misslyckanden klistrats på både när det varit rättmätigt och när det varit oförtjänt. Vid utsikter som inte luktar toppstrid hade situationen helt enkelt blivit ohållbar, en känsla jag är säker på finns hos både Skinner själv och inom klubben.
Likväl som att Marc Skinner kan ha varit initiativtagare kan de första stegen ha kommit från klubben. Kanske vill man driva damlaget framåt utifrån nya principer och nya tillvägagångssätt – under nytt ledarskap. I detta kan också ett svar på varför just nu finnas, Skinner satt på kontrakt ytterligare en säsong och olika former av avtal behöver helt enkelt lösas upp på sådana vis att båda parter kan gå därifrån och vara tillfreds.
Rapporter från England med känningar inom klubben berättar om nya strategiska val, där profilen på huvudtränare cirkulerar kring viljan och kunskapen att förädla unga spelare. Likaså att denna process redan är i full gång, och varit så ett tag. Marc Skinner har inte synts till under sommaren, inte när nyförvärv presenterats och inte när spelare återsamlats – vilket tyder på att måndagens besked i praktiken varit klart ett tag och inte kommit som någon blixt här och nu.
Huruvida detta är ett händelseförlopp som kommer gynna Manchester United och göra laget mer slagkraftigt återstår att se. Personligen hade jag inte haft något emot ett nytt Skinner-år, samtidigt landade jag under säsongssummeringen i att det nu var rätt läge att gå skilda vägar.
De två brinnande frågor jag då ställde mig för att kunna blicka framåt var; Marc Skinners vara eller icke vara, och klubbledningens inställning och investering i damlaget.
Den första har vi nu svar på.
Den andra får vi tydligare bild av när sommaren fortskrider, när ny tränare presenteras och när nyförvärv kommer in. Vi kan dock ta oss friheten att spekulera utifrån den information vi har.
Sett till sommarens transferaktivitet har truppen inte blivit starkare, det har däremot många konkurrenter. Att – om vi ska tro rapporterna – tydligt vilja satsa ungt och utvecklingsbart är på många sätt fint och intressant, men om det snarare är en följd av en ickevilja att spendera pengar lär sikten mot toppen inte bli klar.
Vi kan alltså ställa oss frågan om detta är ett tecken på avsaknad av ambition från klubben, eller om det helt enkelt är en ambitiös ny riktning för att skapa ett hållbart topplag.
Det är inte utan att shades of yesterday , och yesteryear , infinner sig. Vi backar bandet till 2021 när Casey Stoney lämnade sin post som huvudtränare för damlaget. Av allt att döma låg bristen på ambition och backning där och pyrde tills hon fick nog.
Att klubben och Marc Skinner nu går skilda vägar, och så pass sent i en annars passiv sommar, smakar lite likadant. Som att klubben tar resultaten som varit för givet och att de kommit av sig själv. Så är inte fallet, precis som att Casey Stoney skulle ha stort beröm för sitt arbete ska Marc Skinner också lyftas och berömmas för de resultat han lett laget till.
Det går att hålla två tankar i huvudet samtidigt här; att gå vidare med en ny huvudtränare efter fem år kan vara något bra och den rätta vägen, men om anledningen är en bristfällig vilja och tro på damlaget som del av Manchester United tas kliv bakåt.
Det finns redan nu tydliga bevis för att United legat efter, som exempel låg lönekostnaden för säsongen 2024-25 en bra bit under hälften av det som ligavinnarna Chelsea spenderade. Höga lönekostnader ger per automatik inte framgång – de måste investeras rätt och precist, se några Ed Woodward-kontrakt som exempel – men det ger en tydlig indikation på den generella investeringsförmågan och investeringsviljan. Och det sätter Marc Skinners resultat i än ljusare perspektiv.
Förstå mig rätt här, jag är all for en hemmasnickrad satsning. Manchester United är och kommer vara en klubb som satsar på sina egna och ger unga spelare chansen. Men det ska icke förglömmas att det också alltid ströslats med extern stjärnglans och världsspelare, och att Manchester United är en klubb som vill vinna.
Som en del i denna nya hållbara satsning, där unga spelare ska slussas framåt och in i laget, har besked om att akademin för flickor numera kommer finnas på Carrington. Ett utan tvekan bra och riktigt beslut.
Men frågan återstår, vad vill Manchester Uniteds ledning med klubbens damlag?
Den frågan får vi besvara en annan dag.
Nu är det på sin plats för ett tack. Tack, Marc Skinner, för dessa fem år och för alla framgångar och alla minnesvärda ögonblick. Lycka till, så ses vi i fotbollsvimlet.
Tills sist…
… säsongsstart närmar sig, och i mitten av augusti åker United till La Manga på träningsläger. Där väntar bland annat match mot Newcastle.
… den 4 september drar ligaspelet igång, med premiär borta mot London City Lionesses. Därefter är det hemmapremiär mot Chelsea och sedan väntar Arsenal borta. Ja, det går väl knappt att öppna säsongen på ett tuffare vis… hela spelschemat finns här .
… även om det varit en (för)lugn sommar på transfermarknaden har några saker skett. Leah Galton och Hannah Blundell lämnar efter att deras respektive kontrakt gått ut. Kayla Rendell har lånats ut till Newcastle och Millie Turner och Lisa Naalsund är sålda till Birmingham. Det mest notabla på utlistan – utifrån förra säsongens bidrag – är att Melvine Malard sålts till Chelsea. En högst förvånande försäljning, men med ett år kvar på kontraktet vill United ha pengarna – och det pratas om en summa upp mot en miljon euro. Janina Leitzig har kommit in från Leicester för att ta hand om andraslipsen, och försvarslinjen har förstärkts med Andrea Medina från Atletico Madrid.
… här och nu är det svårt att föra argument för att truppen skulle vara bättre än föregående säsong. Bredden – till viss del även spetsen – har minskat, vilket kanske kan hanteras med aningen färre matcher när det nu inte finns Champions League-spel, men det behöver hända något på infronten om vi resultatmässigt ska kunna få en säsong att glädjas över.
… som exempel har Arsenal spetsat med bland andra Georgia Stanway och Ona Batlle, Chelsea med Melvine Malard och Katie McCabe, Manchester City har plockat in Beth Mead och Niamh Charles och London City Lionesses har värvat Alexia Putellas, Mapi León, Mary Earps och Kadidiatou Diani.
… vi får väl se om det framöver blir en artikel här helt dedikerad Millie Turner, det är hon förtjänt av. Likaså har Leah Galton gjort sig förtjänt av samma sak. Båda två var en del av det nystartade damlaget Manchester United satte på banan 2018 – och avslutar nu sin tid i klubben efter åtta säsonger och nummer två och tre på listan över flest spelade matcher, endast slagna av Ella Toone. Toone är nu ensam kvar från den där första truppen. Krasst lagbyggesmässigt var tiden kommen för att gå åt olika håll, men i hjärtat tar det emot.
… ny huvudtränare? Jag har inte ens en gissning. Men jag väntar med spänning på besked.
… den unga trion innehållande Layla Drury, Jess Anderson och Scarlett Hill har alla förlängt sina kontrakt. De, tillsammans med spännande spelare som exempelvis Lucy Newell, kan mycket väl synas en hel del på plan kommande säsong.
… nyheten om Marc Skinners avsked från Manchester United kom kanske inte som en chock, däremot tog jag emot den med förvåning. På något vis ritas spelplanen nu om. En månad till säsongspremiär, nyhetsflödet kommer följas.
Vad tänker ni om att Marc Skinner lämnar Manchester United? Finns något drömnamn där ute som kan ta över?
