Det är inte bara ett resultat som gör ont – det är sättet det sker på.
Visst, man kan acceptera en förlust om laget åtminstone ger allt, men inte när det känns som hela truppen saknar riktning och idé. De är rent utav tråkiga att se på och framstår som identitetslösa.
Matchen började ändå med en gnutta hopp. Leeds fick tidig utdelning genom Lukas Nmecha som placerade in ett perfekt avslut i bortre hörnet efter en snabb omställning. Jag knöt näven för mig själv hemma i soffan och tänkte: ”Det var som fan, det trodde jag inte. Det kanske kan hända något i dag ändå”.
Den känslan skulle dock bli kortvarig. Bara minuten senare kvitterar Forest genom Sangare efter en svag insats av Lucas Perri – den mannen är inte riktigt så stabil i kassen som vi hade hoppats på.
Efter kvitteringen ändrades dynamiken helt – det kändes som om någon drog ur sladden. Energin i Leeds dog ut medan hemmalaget gick helt tvärtom. Forest tog över initiativet och kontrollerade bollinnehavet. Leeds såg mest förvånade ut över att matchen fortsatte och man hittade ingen rytm.
Samma historia upprepade sig i andra halvlek. I den 68:e minuten nickade Gibbs-White in 2–1 efter Omari Hutchinsons inlägg. Leeds såg återigen tafatta ut mot ett organiserat Forest.
Slutligen fastställde Elliot Anderson resultatet på straff i 91:a minuten efter att Harrison sprang ned Hutchinson i straffområdet.
Matchen gav en tydlig bild av hur Forest lyckades utnyttja Leeds brister. Hemmalaget behövde egentligen inte spela överdrivet imponerande – det räckte med att hålla ordning på sig själva, för Leeds hade inte mycket att komma med.
Efter matchen väldigt tung. Laget har nu tre raka bortaförluster och befinner sig bara en poäng ovanför nedflyttningszonen. Det bådar inte gott inför de närmaste matcherna, som bara kommer att bli svårare och svårare.
Den föregångna perioden har varit Leeds bästa chanser att plocka poäng, och utvärderingen blir därmed hård: Leeds har helt enkelt inte varit tillräckligt bra. Sex poäng till hade suttit fint. Men som man bäddar får man ligga.
Bristerna och problemen fortsätter ständigt. Farke säger ungefär samma uttalanden efter varje förlust och det verkar inte som om laget lär sig något.
Och på tal om Farke – han står inför en växande press, åtminstone från oss fans. Klubbledningen är nog lite mer tillbakadragna, men de kommande dagarna kommer bli tveklöst intressanta.
Personligen vet jag inte vad man ska göra. Om man sparkar honom, vem ska man ta in i stället? De två bästa alternativen som funnits är redan plockade av andra klubbar. Steven Gerrard har nämnts, men ärligt talat – jag tror knappast det hade blivit bättre med honom.
Förhoppningen är i alla fall att Leeds ska kunna återfinna energi, mod och en tydlig idé innan säsongen går in i nästa fas.
Annars riskerar bottenstriden att bli mer än bara en abstrakt oro.
