En poäng är alltid en poäng”, brukar det heta.

Men jag börjar dock bli trött på den klyschan. Men ja, den ”goda” sviten fortsätter i alla fall – men allt för många matcher slutar med delad poäng.

Så hur god är den egentligen?

Jag känner mig ärligt talat lite vilsen gällande fenomenet Leeds United just nu. Visst, man har bara förlorat en match de senaste tio och klättrat upp en bit från nedflyttningsstrecket. Men under den perioden har Leeds bara vunnit en match mer än West Ham, och Nottingham har till och med vunnit fyra.

Leeds själva står på tre vinster och har visserligen spelat många oavgjorda. Men majoriteten av dem borde ha slutat i vinst, likaså denna match.

Det borde vara något man tänker över.

Man ska absolut inte gå händelserna i förväg eller försöka dra ned stämningen som finns. Men med tanke på hajpen som varit runtomkring Leeds så känns det som man borde vara i ett mycket bättre läge än man egentligen är, eller?

I tabellen ligger man en poäng framför Nottingham, de har tagit 13 poäng sedan 3:e december. Leeds har sedan samma datum plockat 15 poäng. Det är inte mycket till skillnad och någon vidare Nottingham-hajp har man inte sett röken av.

Så är det så att Leeds förlustfria svit, de dramatiska matcherna och Calvert-Lewins fina form, bara förskönat bilden av läget? Så känner i alla fall jag efter West Hams senaste två matcher. Det känns nästan som dessa faktorer blivit någon form utav dimridå och tillslut kommer kanske verkligheten ikapp – om de oavgjorda resultaten inte kan omsättas i vinst.

Denna match har varit lik många under säsongen. Leeds är på hugget inledningsvis och man skapar ett par chanser. Motståndarna ser lika bleka ut som betongblocket till arena man spelar i, och Leeds tar ledningen via James Justin.

Bra grabbar, kör på!

Calvert-Lewin träffar senare stolpen och det känns som man är överlägsna – för motståndarna hänger inte med.

Andra halvlek, där börjar man tappa det småningom. Everton växer in i matchen eller så är det snarare Leeds som bjuder in motståndarna till att växa.

Därmed gör hemmalaget 1–1 för Leeds orkar inte stå emot.

Aaronson och Stach börjar hänga av trötthet och man väntar alldeles för länge innan man väljer att göra byten.

Om man går in med taktiken att falla tillbaka under andra halvlek, varför inte göra lite byten? Att stå emot ett attackerande lag är ju inte direkt som att brassa lite käk till avslappnande musik en fredagskväll – det kräver fysisk ansträngning.

Hade man gjort lite byten tidigare under matchen hade det kanske gått – men det gjorde det inte nu.

Så ja, det är väl en bra poäng. Men jag tycker det börjar bli lite för många oavgjorda resultat. Jag kanske överreagerar men jag tycker många av dessa oavgjorda matcher borde ha slutat med vinst.

Men det har de inte. Så ska man vara nöjd? Det tycker jag inte.

Arsenal är näst på tur i alla fall. Det kan bli spännande, för vi är inte ett lätt lag att möta på hemmaplan.

Och grabbarna backar inte för en utmaning.