MFF bör vara revanschsugna efter tre tunga smällar i rad. Hemmaformen har varit allt annat än imponerande, och defensiven fortsätter att läcka. Om man ska vara snäll så har MFF mött tabellettan och fjolårets mästare i hemmaförlusterna, och man har i stora delar av de matcherna varit ganska bra (framförallt första halvlek mot Mjällby). Enda hemmavinsten har kommit mot ett skadeskjutet GAIS, knappt en vecka efter säsongsdödande skador på deras nyckelspelare Gustav Lundgren och Kevin Holmén.
Onekligen har Malmö haft ett väldigt tufft spelschema. Tre resor upp till Stockholm har inbringat sex poäng. Häcken har nästan alltid varit en jobbig bortamatch, och de är än så länge obesegrade i Allsvenskan. Det är svårt att göra en rättvis bedömning så här långt, men de nästkommande två matcherna känns avgörande för hur den här säsongen kommer utvecklas. Det är många matcher kvar, men ska man utmana lagen som är över oss i tabellen så krävs två vinster innan sommaruppehållet.
Bara två lag har släppt in fler mål än MFF; Örgryte och IFK Göteborg. De befinner sig på plats 14 och 15 i tabellen. De lagen som ligger delad plats i insläppta med MFF på 15? Västerås och Halmstad. Huvudtränare Ramírez har sagt flera gånger i media att defensiven är det som har varit det absoluta huvudfokuset sedan han kom till klubben. Det börjar bli tjatigt att ursäkta det bristande försvarsspelet med att Pontus Jansson saknas. Oavsett vilken försvarslinje som startar för MFF ska det inte behöva se ut som det gör. Om vi ska fortsätta läcka med Djuric och Rösler ser jag hellre att Malte Frejd Pålsson och Bleon Kurtulus får chansen. Är det taskigt att kasta in dem i det här läget? Kanske. Men unga spelare i MFF visar gång på gång att de besitter rejäla pannben, det visade William Nieroth Lundgren sist.
På tal om Nieroth Lundgren; jag hoppas att vi ger honom chansen igen, för visst får man lite Melker Ellborg-känsla över honom? Ganska dåliga lån i lägre divisioner för att sedan komma in med otrolig pondus och utmana övriga målvakter om startplatsen.
Inventeringen vi fick se i de sista Europa League matcherna i januari verkar fortsätta fram till sommaren. Jag har svårt att se att någon utdömd spelare kommer att vända opinionen på de här två matcherna. Kanske visar man upp Lundbergh och Busuladzic lite mer för att få till en större försäljning i sommar?
Otto Rosengren är tillbaka från sin avstängning, men Taha Ali är fortfarande osäker till spel. Gissningsvis väljer man Rosengren över Busuladzic på mitten efter en svag insats av Kenan sist, men den här matchen passar nog Kenan bättre än en bortamatch mot ett topplag på konstgräs. Men kan Otto spela så ska han spela. För mig är det givet att Lundbergh ska få fortsatt förtroende framöver.
Västerås är nog ganska nöjda med sin säsongsinledning. Två tunga vinster mot Kalmar i premiären och BP borta i omgång fem. Några matcher har de varit bra, men behövt nöja sig med enstaka poäng mot Elfsborg, Häcken och AIK. Den två meter långa forwarden Mikkel Ladefoged är delad tvåa i skytteligan på fem mål, och en spelare som kan göra det otroligt svårt för Rösler och Djuric. Jag får en panikattack bara jag tänker på det.
Västerås spelar religiöst med en 3-4-3 eller 3-4-2-1 och de två wingbackarna Simon Gefvert och Marcus Baggesen har imponerat hittills. Före detta Malmöspelaren Mamadou Diagne är skicklig på mitten, och Karl Gunnarsson som hämtades från Ängelholm sommaren 2024 har fått beröm som en av två tior (han kan också spela längre ner i plan). Efter tappet av huvudtränaren och sportchefsryktade Kalle Karlsson till Hammarby i vintras har tidigare assisterande tränaren Alexander Rubin tagit över, och Västerås har hållit sig relativt säkra över strecket inför varenda omgång.
MFF behöver vinna här. Ska Haksabanovic och Rosengren behöva göra det själva, eller är det någon annan som tar kliv och visar att de ska vara del av framtidens MFF? Det får vi se imorgon. Ses på stadion!
