Sedan barnsben har jag hållit på Malmö FF, tanken var nog inte så när pappa valde att ta med mig till gamla Värendsvallen i Växjö. En kall höstkväll 2006 såg jag laget som skulle bli min första kärlek, det var väl inget superfint första möte… Öster stod som segrare och farsan var väl rätt säker på att jag numer var en trogen Öster-supporter.
Mamma är skåning och jag själv är född i Malmö, men uppvuxen i skogarna i Småland. Jag blev inte intvingad i något supporterskap men såhär i efterhand är det skönt att ha rötterna i Malmö att luta sig tillbaka mot när man presenterar sig som mff-are, det var allt för många är uppe i de småländska skogarna som presenterade sig malmö-supportrar efter 2014-2015.
Senaste tiden har jag haft svårt för att sätta fingret på mitt supporterskap, jag vill självklart att Malmö FF ska vinna allsvenskan och spela fin fotboll men sedan Rydström fick sparken har jag haft svårt att ta mig an detta Malmö FF. Inte nödvändigtvis för att Rydström fick sparken utan tiden var kommen för det också men efter tycker jag att mycket har gått snett. Många pekar på att Rydström var problemet, det tror inte jag utan han flaggade för något som var på väg att händ och det är väl resultatet vi ser idag.
Jag går inte igång på fotbollen vi spelar, jag tycker tyvärr truppen är för svag. Visst att föryngringen är nödvändig men jag tycker inte nuvarande trupp håller och att kvaliteten Höög, Skogmar, Frejd Pålsson och Busuladzic håller inte är tillräcklig för att bära detta Malmö FF till de höga höjder vi förväntar oss av vår anrika klubb.
Dessa känslor är ingenting jag är stolt över och snarare något jag inte vill blotta, men tiden är kommen då dessa känslor krupit sig närmre inpå. Malmö FF är inte vad de varit under större del av min tid som supporter, och det är svårt att ta in men jag vägrar att klä skott för att vara en medgångssupporter som lämnar när det går motigt. Motgång föder framgång har jag fått lära mig och den resan har jag gett mig fan på att jag ska vara med på.
Nu är Allsvenskan tillbaka och på Måndag tar jag bilen ner efter jobbet för att stötta Malmö när de tar emot Kalmar, jag får inte tumma på mitt supporterskap trots att det svajar mer än någonsin just nu.
Jag vill aldrig bli en medgångssupporter, det är min största rädsla.
Vi hörs, för evigt är jag himmelsblå.
