Anpassning eller överanpassning, Kalle?
Det tar emot att skriva detta nu men Hammarby inleder faktiskt matchen starkt med ett tydligt eget spel och ett anfallsspel som känns både strukturerat och hotfullt. Men ganska snabbt faller Bajen in i GAIS matchbild, ett mer fysiskt, “grisigt” spel där dueller och kamp blir avgörande. Där ska vi inte vara. Mot GAIS vinner vi inte den typen av matcher, det är ingen raketforskning. Däremot är vi betydligt bättre när vi får spela vårt etablerade spel: rulla boll, låta motståndarna springa utan boll och trötta ut sig själva.
Det blir tydligt att Kalle Karlsson ville möta GAIS med mer fysik på planen. Det är förståeligt i grunden, de är tunga och obekväma att möta, men här tycker jag att han går bort sig. Vi ska inte möta motståndarna där de är som bäst, utan tvinga dem bort från det. Hammarby ska föra matcher, inte anpassa sig bort från sitt eget spel och in i motståndarens.
Laguttagningsmässigt väcker detta frågor. Spelare som Besara, Tekie och Noah Persson, som alla var avgörande i spelet mot Malmö, saknas från start. Besara, visserligen med känning, men i övrigt känns det som att man frångår det som faktiskt fungerat. Att Kalle sedan väljer att sätta in Adjei istället för Tekie måste i min värld handla om att inte överbelasta Tekie i ett redan tajt spelschema – annars är det helt oförklarligt. Jag är för att justera efter motstånd, men här känns det som en dumdristig överjustering.
Samtidigt ska det sägas: Mackan briljerar under den första timmen och steppar upp på ett sätt som delvis kompenserar för Besaras frånvaro. Han tar ansvar, driver boll och försöker sätta tonen offensivt. En av få ljusglimtar idag och något otippat enligt mig – jag trodde snarare att OJS skulle axla taktpinnen offensivt i Besaras frånvaro men det kan jag inte beskylla honom för tyvärr. Det stora problemet är att ingen riktigt kan ersätta Besara när det gäller att skapa lägen nära mål.
Fyrback, tack!
En tydlig aspekt är vikten av bollskickliga ytterbackar i Hammarbys spelsätt. När vi etablerar spel på offensiv planhalva blir ytterbackarna centrala för både bredd och hot i sista tredjedelen. Det är ingen slump att de bästa lagen i Europa som spelar bollförande fotboll likt Hammarby också har tekniska och spelskickliga ytterbackar. I Allsvenskan går det inte alltid att ställa samma krav, men när vi har Noah Persson tillgänglig på bänken borde det vara möjligt.
Winter gör det faktiskt väldigt bra offensivt för att vara mittback, men jämfört med Noah Persson är han inte i närheten. Under första halvlek hamnade han gång på gång i avslutslägen utanför straffområdet – mycket på grund av att vi spelar med trebackslinje. Problemet är att dessa avslut gång på gång håller för låg kvalitet, och Fofana, som borde bidra i uppspelsfasen, håller tyvärr inte trycket där – något som blev fasligt tydligt idag.
Noah Persson har redan visat hur han kan bidra offensivt: både med assist och mål framåt, samtidigt som han är tillräckligt solid bakåt för att spela ytterback i vårt spelsätt. Om vi spelade fyrbackslinje skulle vi kunna sätta Noah på ytterbackspositionen, med Winter och Eriksson som mittbackar, och vi slipper Fofana från start. Inget direkt ont mot honom, misstag sker, men fyrbackslinje ger bättre balans, minskar antalet ineffektiva avslutslägen och placerar spelarna på rätt positioner för Hammarbys spelsätt.
Trots felcoachning och svag laguttagning kvarstår känslan: vi är ett betydligt bättre lag än GAIS spelare för spelare och ska inte förlora. Även om matchplanen inte sitter helt, är kvaliteten tillräcklig för att göra det bättre än vi gör. Det här är ett resultat vi inte kan tolerera.
Ursäkter:
Al Hakim…
Vi skulle vunnit ändå, men nivån på domarna i Allsvenskan är generellt för låg. Jag säger inte att Hammarby får oförtjänt mycket emot sig, men känslan är att domarkåren protesterar mot den demokratiskt framröstade frågan om att inte ha VAR i svensk fotboll. Finns inte mycket mer att säga om den saken, som inte redan är sagt.
