Mycket har sagts och minst lika mycket har skrivits. Men vi tar det en vända till. Efter 10 tysta minuter i protest mot polisens agerande i tidigare matcher så väntade 29 minuter av högklassig stämning, tre mål och folkfest. Men i den 39:e minuten bröts matchen efter att ett par personer på den blåvita läktaren startat en brand genom ett elda upp ÖIS T-shirts. Därefter väntade matchmöte. Ett möte som de flesta trodde skulle ta ca 15 minuter. Men det gjorde det inte. 15 minuter gick, sedan 30, 45, 60 och efter 1 timme och 15 minuter kom istället beskedet: Matchen kommer inte att spelas klart! På läktaren fanns någon som för första gången skulle få se sitt ÖIS spela ett derby mot Blåvitt, en annan som tänkt att en sån här match får jag nog aldrig uppleva med ÖIS igen, en tredje som åkt en milslångväg för just denna match, en fjärde som äntligen fick visa upp sitt ÖIS i ett derby för sina barn, en femte som varit på alla matcher från div1 tills nu, en sjätte som kunde minnas matcherna på 50-talet. Jag kan hålla på hur länge som helst. Men de hade alla två saker gemensamt: 1. De hade sett fram emot just denna match! 2. De fick lämna matchen i frustration och med negativa känslor.
Örgryte
idag kl. 19:28
Derbyt som dog
I måndags var det dags! Den första matchen mellan ÖIS och IFK Göteborg på över 17 år. Stadens historiskt sätt största klubbar. Men som vi alla vet kom matchen att handla om allt annat än spelet på plan och blev istället för en folkfest ett antiklimax helt utan åskådare.
Bob Larsen
Så vad var det så hände egentligen? Den svenska läktarkulturen och den väg svensk fotboll har tagit är något vi ska vara stolta över, att gå emot den moderna fotbollen men ändå lyckas öka publiksiffrorna har gjort att den svenska modellen är något att värna om. Ska då allt vara tillåtet? Nej såklart inte. Bengaler är en sak (som det förvisso också råder delade meningar kring) men jag tror ingen står bakom brännandet av tröjor på en allmän läktare. Men även om det är en idiotisk sak att utföra så måste ett matchmöte ske på ett mycket mer effektivt sätt och inte leda till att en hela arena bestraffas. Nu tingades ALLA sitta och vänta som fåntrattar helt utan besked. Inte ens till lagens tränare fanns någon som helst kommunikation. Istället fick de hålla igång sina spelare, helt utan någon som helst aning om tid. Ska de hålla sig varma? Fylla på med energi? Ingen visste någonting. För att inte tala om den enormt långa väntan för åskådarna. En väntan blir alltid längre när man inte har någon tid att förhålla sig till. Vad händer med en stor folkmassa som får vänta och vänta? Jo, de blir såklart irriterad, trötta och tappar sitt tålamod vilket såklart ökar risken för att stämningen kan bli hektisk. Jag kan inte heller låta bli att tänka på alla som hade sina barn med sig, barn är inte jättebra på att vänta om man säger så. Men så blev det, en lång väntan och sen tack och hej ni kan gå hem.
En konflikt som riskerar att trappas upp
Konflikten mellan Ultrasgrupperna och polisen är minst sagt infekterad. Efter derbyt så lär den inte bli mindre infekterad och någon form av vändning måste komma till snarast. Istället för samtal och förståelse så skapas avstånd och missförståelse. Nu finns dessutom risk att den så kallade sittande publiken på ett sätt vänds mot klacken. Inte för att de egentligen inte vill samma sak utan för att ingen vet vart man ska rikta sin ilska. För alla vill samma sak, att matcherna ska spelas! Inte ens polisen själva kan ju tycka att deras upptrappning vid fotbollsmatcher har fått önskat resultat? Det har förvärrat situationen och nu är den värre än någonsin. Frågan är hur detta ska lösas? För det känns minst sagt som att vi sitter i ett låst läge. Polisen kommer inte att ge sig, Ultras kommer definitivt inte att ge sig och att mötas har fungerat . . . ganska dåligt. Jag har inte heller några svar och är lika maktlös som alla andra. Men jag kan inte nog poängtera att alla dessa avbrott måste få ett slut.
Det är också svårt att säga hur hårt detta kommer att skada publiksiffrorna, men ingen kan väl klandra någon som i framtiden överväger en extra gång om man verkligen vill ta med sig familjen på ett derby eller en stormatch (minns kvalet). För ingen, verkligen ingen tycker om den här typen av avbrott. Det förtar hela upplevelsen. Jag vet inte hur det ska lösas, men det måste lösas på ett bättre sätt för annars finns risken att det som svenska supportrar byggt upp kring fotbollen vänder riktning. Alarmisterna kanske till och med skulle vilja påstå att den sakta sakta dör. Att ge folket bröd och skådespel var vad romarna gjorde för att hålla folket lugna och inte demonstrera. Såklart också ett fult maktspel, men vad händer med folket när de inte ens får skådespel?
