Morgondagens motståndare Bournemouth inledde säsongen lite ostadigt, men nu verkar de vara inne i ett stim – sen 15 oktober har de sex vunna i rad, med målskillnaden 16-0! Blir det Ipswich som knuffar ner dem från piedestalen, och hur ska det gå till?
Nigge:
Lägg därtill vändningen mot Sparta Prag i veckan och sjunde vinsten i rad! De släppte i och för sig in en balja, så det kan vi ju ta med oss. Jag får erkänna att jag har dålig koll på hur Bournemouth lirar men det svårt att inte bli orolig för att Evanilson ska panga in en strut eller två. Han får genomgående bra rating så honom gäller det att få stopp på. Samtidigt oroar vårt försvar, se nästa fråga, och det känns som att vi behöver göra minst två mål för att få med oss poäng.
Conny:
Det blir en riktigt tuff uppgift. Bournemouth är ett etablerat Premier League-lag och har dessutom fått ordning på spelet ordentligt. Sex raka segrar utan ett enda insläppt mål är smått bisarra siffror. Jag är framför allt orolig för deras press. Tappar vi boll på fel ställen kommer de att hugga direkt. Vi måste vara oerhört disciplinerade, våga spela oss ur pressen och utnyttja ytorna som uppstår bakom deras försvar. Men någon gång ska väl den där sviten spricka? Varför inte på Portman Road?
Vi har släppt in näst flest mål i ligan – 18 stycken på 9 matcher, 2 mål i snitt per match. Hur ska vi sätta stopp för det? Ska vi köra med fem backar i stället för fyra, eller kanske tre på det centrala mittfältet? Finns det nån bra lösning, eller ska vi bara fortsätta göra mål – vi är ändå femte bäst i ligan med våra 14 mål framåt.
Conny:
Vi ska framför allt inte göra som O´Shea gjorde mot Hull. Vad i hela friden pysslade karln med vid 1-1-målet? Iroegbunam fick ju i princip en egen motorväg fram mot mål. Vårt försvar är inte genomuselt, det finns långa perioder där vi ser ganska stabila ut. Men sedan kommer sådana där huvudlösa ingripanden. Jag tror inte att lösningen nödvändigtvis är fem backar eller ett extra ankare på mitten. Det handlar snarare om disciplin, koncentration och att enskilda spelare måste fatta lite smartare beslut. Vi kan inte fortsätta bjuda på sådana presenter.
Nigge:
Jag är lite inne på samma spår som Conny om att det kanske inte handlar om uppställningen utan mer om att hantera press och vara noggrann i framför allt uppspelen. Det är ju ofta det här som är skillnaden mellan Championship och PL, ett misstag i vår nuvarande ligahemvist kan så mycket oftare leda till baklängesmål än i de lägre divisionerna. Det är en enorm skillnad i kvalité på avsluten i Premier League i jämförelse med när Ali Al-Hamadi får en högkaratig chans på Hillsborough.
Apropå att göra mål – våra 14 mål är fördelade på inte mindre än 10 målgörare, varav 4 har gjort 2 mål och övriga 6 var sitt. Det påminner lite om Championship 23/24, då målen kom från alla möjliga håll, utan att någon gjorde extremt många. Är det ett tecken på styrka eller svaghet? Utveckla och motivera, tack.
Nigge:
Det här gillar jag mycket, dvs att målfabrikationen är spridd på många spelare. Visst, en skulle förstås inte tacka nej till att ha en målmaskin som Haaland, Kane eller Mbappe men så länge vi gör många mål så är undertecknad nöjd. Summa summarum, jag tycker det är ett tecken på styrka.
Conny:
Det finns både för- och nackdelar. Självklart är det en styrka att ha många spelare som kan göra mål. Motståndarna får fler hot att hålla reda på och vi blir inte lika beroende av att en enskild anfallare har sin dag. Men handen på hjärtat, visst vore det skönt med en anfallare som man nästan räknar med ska sätta dit bollen när chansen dyker upp? En ny Marcus Stewart som dundrar in 19 ligamål, precis som han gjorde 2000/01. Eller för all del en Paul Mariner. Jag skulle då inte tacka nej!
