Minns ni känslan av att förlora en allsvensk match?
Inte jag heller.
IK Sirius är glödheta just nu. De vägrar att förlora. Frågan börjar inte längre vara om Sirius är på riktigt – utan hur långt det här faktiskt kan bära.
I medierna börjar snacket om SM-guld ta fart. Vissa menar till och med att guldet är Sirius att förlora. Själv tycker jag att det låter märkligt negativt. Sirius har spelat sig till en pole position inför VM-uppehållet – och gjort det fullt förtjänt.
Men mycket återstår fortfarande. Efter matchen mot AIK på lördag har ungefär två tredjedelar av säsongen fortfarande inte spelats. Njut av det här, men sväva inte iväg alltför mycket än.
Jag vet att jag låter som en party pooper. Men med den historik man har tillsammans med Sirius är det kanske inte så konstigt att pessimismen sitter kvar någonstans i ryggraden.
Matchen mot GAIS då?
Likt ramsan från Arkens gärde: Sirius spelade – och Sirius vann. Visst fanns det perioder där matchbilden böljade fram och tillbaka, men sett över 90 minuter var det aldrig någon tvekan om vilket lag som hade kontrollen. IK Sirius ägde matchen. Inte ens ett horribelt rött kort på Soumah kan stoppa detta gäng.
Det finns många spelare som förtjänar beröm efter den här insatsen. Men mest hyllning av alla ska gå till Melker Heier.
Tillsammans med Marcus Lindberg har han bildat det kanske starkaste mittfältslåset i Allsvenskan den här säsongen. Mot GAIS visade Heier upp en nivå som stundtals kändes närmast overklig. Han krigade, vann boll, drev upp tempot och satte sina lagkamrater i bra situationer gång på gång.
Sonen från Häljarp har sedan förra hösten äntligen fått den utdelning i Sirius som många väntat på sedan genombrottet 2023. Med ett år kvar på kontraktet känns det dessutom betydligt mer lockande att spela ut avtalet än att klubben ska sälja honom i sommar. Jag hoppas att Ederström resonerar likadant.
Fullsatt på Studan
För femte hemmamatchen i rad var Studenternas IP slutsåld på blåsvarta biljetter – en tradition som gärna får leva vidare.
Den här gången kom 9008 personer för att se IK Sirius ta ännu en trepoängare. Och det märks i staden när det är dags för match numera, precis som det brukar sjungas på Arkens gärde. Det här laget har skapat någonting speciellt i Uppsala. En känsla av förväntan, stolthet och gemenskap som man hoppas ska leva kvar långt efter VM-uppehållet.
Uppsala har kämpat i många år för att bli en riktig fotbollsstad. Nu känns det som att man äntligen är där. Och ärligt talat – jag bryr mig inte om snacket kring medgångssupportrar. Vilken klubb fyller inte läktarna när resultaten går med dem?
Sirius har gett Uppsala något att samlas kring.
Kanske är det därför det fortfarande känns lite svårt att ta in allt det här fullt ut. Man är så van vid att vänta på något form av ras.
Men just nu finns inget ras.
Just nu leder vi Allsvenskan.
Och kanske ska man bara tillåta sig att njuta av det så länge det varar.
