Som rubriken kanske antyder var det dock långt ifrån något överlägset Sirius vi fick se i den tuffa kampen mot Västerås SK. Matchbilden påminde snarare en hel del om den vi såg på Studenternas mot Malmö FF i måndags. Ett ställningskrig mellan två bra fotbollslag där marginalerna var små och varje misstag riskerade att bli kostsamt.

Att Arosderbyt har en extra laddning gick knappast att ta miste på. Det märktes på läktarna, men kanske framför allt ute på planen. Närkamperna var många och tuffa, samtidigt som nerverna emellanåt tycktes leta sig hela vägen ner i spelarnas fötter. Tekniska misstag blandades med felpassningar och få spelare fick särskilt mycket tid att tänka med bollen.

Sirius skulle dock – precis som Malmö i måndags – göra matchens enda mål.

Och den här gången var det de blåsvarta som fick lämna planen med tre poäng.

Och det var tre poäng som behövdes.

Efter tre raka förluster har Sirius äntligen lyckats bryta den negativa trend som börjat kasta en skugga över den annars så starka säsongen. Att göra det i ett Arosderby, på bortaplan i Västerås, gör knappast saken sämre.

Målskytten blev Jesper Uneken i sin första match från start.

Nederländaren har på förhand nästan målats upp som någon sorts frälsare efter Robbie Ures avsked. En ganska anmärkningsvärd roll att tilldelas med tanke på hur få minuter han faktiskt hunnit spela i den blåsvarta tröjan.

Men det säger kanske framför allt något om hur desperat situationen känts under hans skadefrånvaro. Sirius har saknat en naturlig referenspunkt längst fram och för varje mållös anfallare har förväntningarna på Uneken nästan vuxit av sig själva.

Så vad gör han när han väl får chansen från start?

Mål.

Matchvinnare.

I ett Arosderby.

Det går att tänka sig sämre sätt att presentera sig för sin nya klubb.

Efter ledningsmålet började matchen bölja fram och tillbaka. Västerås tog över något mer av initiativet, medan Sirius i perioder fick försvara sig djupare och vänta på möjligheterna att ställa om.

Och så kom matchminut 73.

Då trodde hela Hitachi Energy Arena att Västerås hade kvitterat.

Avslutet smet utanför målet och bollen rullade in bakom nätet. En detalj som stora delar av hemmapubliken tydligen bedömde som mindre viktig.

Långsidorna exploderade i ett öronbedövande jubel. Armar flög upp i luften och från läktaren kastades bangers in i tron att Västerås precis hade gjort 1–1.

Det fanns bara ett litet problem.

Bollen hade aldrig varit i mål.

Det är svårt att inte uppskatta komiken i att hinna fira en kvittering så pass ordentligt att man får matchen avbruten – utan att faktiskt ha kvitterat.

För Sirius del blev den grönvita hallucinationen dessutom närmast perfekt.

Röran resulterade i ett 23 minuter långt matchavbrott och när spelet väl återupptogs var det som om luften hade gått ur Västerås. Det tryck hemmalaget hade byggt upp före avbrottet var borta och Sirius kunde istället kontrollera matchbilden betydligt bättre.

De blåsvarta fick dessutom flera möjligheter att definitivt punktera tillställningen. Både Isak Bjerkebo och nyförvärvet Åke Andersson hade fina lägen att sätta 2–0 och bespara oss den nervösa avslutningen.

Men i den här matchen fick ett mål räcka.

1–0 innebär att Sirius fortsätter sin obesegrade svit mot Västerås i allsvenska sammanhang. Framför allt visar segern att de blåsvarta inte tänker låta tre raka förluster förvandla en fantastisk säsong till ett bottenlöst ras.

Drömmen om det där guldet lever fortfarande.

Och ibland är det kanske just sådana här segrar som krävs. Sirius glänste inte. Man spelade inte ut Västerås och någon fotbollslektion var det definitivt inte tal om.

Men man stod upp när matchen blev fysisk, försvarade sig när det behövdes och hittade ett sätt att vinna.

Det är också en styrka.

Utöver de inkastade smällarna var stämningen på arenan fantastisk. Hetsen mellan supporterleden fanns där från början till slut och trots min blåsvarta sympati får man faktiskt ge Västeråsfansen kredd för den fjärrutlösta gröna röken framför bortastå.

Väldigt fyndigt och undertecknad skrattade gott åt det hela.

Läktarkampen om vilka som egentligen var bäst tänker jag däremot inte ge mig in i. Den diskussionen överlåter jag med varm hand åt krigarna på X, där frågan säkert kan analyseras sansat och konstruktivt i ytterligare några hundra inlägg.

För i slutändan finns det trots allt en betydligt enklare måttstock.

Det viktigaste är att vinna matchen.

Och det gjorde Sirius.

Precis som vanligt mot Västerås.