Efterlängtad seger (NY) Jag hade nästan glömt hur det känns. Segerglädje. Att vandra från stadion mot tåget med en go känsla i kroppen. Att le efter en match. Väldigt trevligt måste jag säga. Skulle vi kunna se till att vi får ha det så här lite oftare efter uppehållet? Please!
Måljubel (NY) Ibland när icke-fotbolls-intressserade vänner undrar vad det är som är så speciellt med att vara på match brukar jag ta fram en bild brorsan tog på mig mitt i ett måljubel. Jag visar bilden och frågar: Hur ofta känner du så här? Nu finns det ju mängder av andra saker som får mig att brinna för MFF och älska att vara på läktaren men detta är nog det som är lättast att ta till sig som utomstående. För hur ofta i tillvaron får vi känna den där euforiska glädjen och dessutom få vråla ut den för full hals? Jag kan inte komma på något utanför läktaren som ens är i närheten av den känslan. Fem måljubel på en match - det kan man leva på länge.
Botheims magiska minuter (NY) Jag har lyft Erik Botheim i tidigare listor för hans enorma slit och jobbet han gör för medspelarna och för laget. Han har pressat, haft motståndare som ryggsäckar och tagit en hel del stryk. Därför kändes det enormt välförtjänt när han satte dit 3-2 målet framför oss på ståplats. Men Botheim tyckte inte att det räckte. Nej, han fortsatte och gjorde ytterligare två mål inom smått otroliga 8 minuter! Det var fint att han gick av på motsatt sida från bänken när han byttes ut. Det blev som ett halvt ärevarv där norrmannen fick ta emot supportrarnas uppskattning. Det tyckte han säkert var dritdejligt!
Unga målskyttar (NY) Målgörandet inleddes ju dock av två av våra unga pågar. Skogmar såg till att hamna i protokollet redan i fjärde minuten och sen följde Kenan upp med 2-2 målet efter en halvtimma. Det är alltid lite extra härligt när ungdomarna gör mål, kanske är det för att det ger en känsla av framtidshopp?
Guillermo Molins (NY) Så stort det måste ha varit för Guille att gå in på Stadion som huvudtränare för MFF. Det måste också ha varit fruktansvärt nervöst, på nåt sätt är ju “fallhöjden” högre för en som har en sån historik i klubben som han har. Tänk om det blivit förlust och en riktig plattmatch. Nu blev det ju tack o lov en härlig vinst. Hur stor del Guille hade i den är ju svårt för oss utanför att veta. En detalj jag gillade var att han inte gjorde de där nästan “tvångsmässiga” bytena i minut 60-ish. Ibland behövs de självklart men i en match som denna var det fint att låta dem som vände underläget till stor ledning få vara kvar på planen.
Välbehövlig paus (NY) Visst, en liten del av mig tänker att det vore bra att få fler matcher nu, att bygga på det positiva. Men jag tror att det är väldigt välbehövligt med en paus nu. För spelare, ledare och även för oss supportrar. Och skönt att gå in i uppehållet efter en seger och en lite mer positiv känsla än vi haft på länge. Alla får ju dock inte pausa. Vår nye sportchef har ju börjat sin tjänst här i dagarna och lär få jobba hårt med att rensa i och bygga på truppen.
Även om jag helst vill vila i de positiva känslorna så går det inte att komma ifrån att vi även i denna match släppte in alldeles för enkla mål. Och det mot ett lag som haft det väldigt svårt att göra mål hittills i årets allsvenska. Det duger verkligen inte, och det finns minst sagt en hel del att jobba med försvarsmässigt när spelarna är tillbaks från sin semester.
